1J E> RAR.Y OF THL UNIVERSITY OF ILLINOIS 977-3 J63s RISTORICAl SURVEY NK\V YOHK. HISTOKISKA ANTECKNINGAR 8AMLADE OCH UTGIFNA -AF- ERIC JOHNSON OCH C. F. PETERSON. CHICAGO, TRYCKT HOS W. WILLIAMSON, 1 & 3 N. CLARK STREET, 1880. FORORD. Det torde vara en latt sak for litet hvar, att inse, det utgifvandet af ett arbete likt det foreliggande ar forenadt med bade manga ocb stora svarigheter. Ett af de storsta hindren vi mott vid samlandet af mate- rialierna for de historiska teckningarne bar bestatt uti franvaron af af- ven den minsta urkund att ga efter, hvilken omstandighet nodvandig- gjort personliga besok hos flerahundra landsman, ur hvilkas minnen vi mast hemta underrattelserna om de olika nybyggenas tidigaste oden. Som ocksa latt forstas, hafva pa grund baraf dessa underrattelser icke i hvarje fall kunnat blifva sa fullstandiga som onskligt varit. Manga af de f orsta banbrytarne ha for langesedan hansofvit, manga andra af- flyttat till vestligare orter, och ej sa fa ur minnet forlorat mangen sak som skulle varit af historiskt intresse. Hvad betraffar tillf orlitligheten af de uppgifter, vi i arbetet lemna, sa ma namnas, att vi, genom ett samvetsgrant jemforande af de erballna underrattelserna, sokt att i hvarje fall forvissa oss om det ratta, och vi veta, att de aldre landsman- nen inom de omhandlade nybyggena skola ena sig deroin, att vi icke pa maf a nedskrif vit de saker, hvari bokens egentliga varde maste besta, namligen de verkliga forhallandena ibland landsmannen i staten, nu och fordom. Skulle ater nagon anse arbetet i detta afseende ofullstan- digt, sa forsakra vi, att vi med basta vilja i verlden icke kunnat gora det fullstandigare, enar vi icke uteslutit eller forbigatt nagot vdsendt- liyt som kommit eller kunnat komma under var uppmarksamhet. Skulle vi genom tillamnade fortsatta efterforskningar framdeles lyckas samla nagra vidare underrattelser af vigt, sa ar det var mening att der- med "tilloka och forbattra 1 ' nasta upplaga, i hvilken afven manga lef- nadsteckningar, som vi annu icke hunnit erhalla, skola inrymmas. Emellertid ligger i den antydda svarigheten att samla historiska notiser rorande de svenska Illinois-nybyggena den basta ursakten for utgifvandet af denna bok. Ty ingen vill val forneka onskviirdheten att ega en slags kronika ofver var nationalitets torsta upptradande i denna stat. Foljaktligen och emedan det redan nu ar yordet sa vansk- in IT ligt att ur glomskans vald radda de minnen vi anse bade kara och var- derika, ar det ju icke for tidigt eller p& nagot satt opakalladt att gora ett forsok i denna riktning. Vart forsok ar vi erkanna det villigt matt, och manga brister vidlada arbetet, som forrader ovana vid varf af denna art; men vi ha, som sagts, varit trogna gifterna, liksom vi ockstl i de sm& betraktelser ofver ett och annat, vi ibland anstallt, sorg- falligt undvikit att framstalla nagon eller nagot i annat sken an det, som verkligheten sjelf spridt derofver. Innerligt skulle det glada oss, om vederborande allmanhet instamde med oss harom, och innerligare blefve tillfredsstallelsen, om med tiden en battre hafdatecknare fram- triidde med en lifligare skildring ofver svenskarne i den amerikanska vesterns stoltaste och loftesrikaste stat, Illinois. UTGIFVARNE. INNEHALL. Sid. Forord ni Inledning vn Historik ofver staten Illinois 1 ^Kort aterblick pa Henry Co. historia. .18 .Bishop Hill-koloniens historia ..22 Komp. D. i Ills. 57 reg 55 Nekoma 62 Staden Galva 64 Andover township 69 Clover 83 Oxford 84 Lynn 85 Western 87 Osco 90 Munson 92 Geneseo 92 Cambridge 95 Kewanee 96 Aterblick pa Henry County 98 Svea brandstodsbolag 100 Eock Island County 103 Staden Rock Island 106 Staden Moline 112 -Knox County 123 Knoxville 127 -Btadeu Galesburg 132 Det svenska komp. i Ills. 43 reg 143 Walnut Grove township 149 Copley och Victoria township 153 Sparta township 157 Ontario 159 Lynn 161 __JIenderson 161 __Mercer County och dess svenskar 163 Aledo 168 New Boston 169 Swedona 170 Stark Co. och svenskarne derstades. . . 172 Warren County 176 4 180 Sid, Staden Princeton 183 Wyanet 190 Kane County. 192 Staden St. Charles 192 Staden Geneva 195 Staden Batavia 197 Staden Aurora 198 Staden Elgin 199 De Kalb County 203 Sycamore 204 Staden De Kalb 206 Winnebago County 208 Staden Rockford 209 Pecatonica 223 Me Lean County 224 Ford County 226 Vermillion County 230 Svenskarne i Chicago 232 Silfversparres batteri 275 Den svensk-amerikatiska lutherska kyrkans gryning 280 Den svensk-amerikanska metodistkyr- kans uppkomst 286 Den evangelisk-lutherska missionssy- noden 292 De svenska baptisterna inom staten.. 293 Lefnadsteckningar med portratter 295 Weller township 305 Galva 314 Andover 321 Clover 326 Oxford 327 Lynn 328 Western 332 Osco 336 Cambridge , 337 Geneseo 340 Moline 341 Rock Island 350 Gales>\>urg 352 VI Walnut Grove township 360 Kii-.xville 361 Victoria och Copley 362 Paxton 365 Beaver 370 D novan 371 Avon 372 Princeton 373 Wyanet .377 Rockford 378 Chicago 388 New Windsor 432 Aledo 433 Geneva 434 Monmouth 435 Wataga 436 Tillttgg till den biograflska afdelnin- gen 438 Lftrarepersonalen vid Augustana Col- lege 450 Forna Illinois-svenskar nu bosatta i Nebraska 452 Svenskarne i Delaware 455 PORTRlTTER. Kapt. John Ericson. Kapt. Eric Johnson 33 Eric Bergland 54 Jonas W. Olson gg Kapt. A. G. Warner 93 Prof. T. N. Hasselquist 108 A. Friberg 114 Nels Nelson 133 P. S. Nelson 160 A. A. Shenluncl ..' 186 John Nelson 216 P. L. Hawkinson 232 J. A. Enander 344 J. P. Hussander 355 P.' A. Sundelius 368 Peter S. Wyman 375 S. B. Newman. 288 Charles Stroruberg 394 Neander N. Cronholm 398 INLEDNING. Staten Illinois, hvars allmanna hafder vi i korta drag meddela har nedan, eger for oss svenskar ett serskildt historiskt intresse pa grund deraf, att det var hit som vi forst riktade blick och hag, nar stugan blef for trang pa fosterjorden, liksom det ocksa ar har som man i dag finner stamhallet for de Sveas soner och dottrar, hvilka gjort Amerika till sitt andra fadernesland, Sedan 1846, da detta land borjade adraga sig var uppmarksamhet, har den svenska utvandringsstrpmmen stadigt pagatt ofta med brusande fart oeh hitfb'rt omkring 200,000 personer, hvilket antal tvifvelsutan genom fodslar under tiden fordubblats; sa att den svensk-amerikanska befolkningen i dag bestar af cirka 400,000 sja- lar, af hvilka en femtedel med sakerhet aterfinnas inom Illinois. Att "prariestaten" bebos af 75,000 svenskar kan icke betviflas af nagonsom genomfarit densamma och besokt hvarje nybygge, der landsman lefva och verka. Man vet, att det i Chicago allenast fins landsman nog att i numeriskt hanseende mata sig med en svensk stad af tredje, om ej andra rangen. Chicago har nio svenska kyrkforsamlingar med lika manga kyrkor, af hvilka atminstone en, hvad stil och storlek betraffar, icke gifver vika for manga i f aderneslandet. Af de fern har utgifna svenska veckotidningarna ega de 3 aldstaensammanlagdspridninglika storsom Sverges tre mest spridda tidningar. I nastan hvarje handelsgren traffas har landsman, som drifva egna affarer, och af stadens 100 eller sa yr- kesidkare af svensk bord omsatta ett dussin omkring en million dollars arligen. De fyra ledande atlantiska angbatsbolagens affarer i vestern skotas af svenskar, bosatta harstades. Utaf Chicagos hundratals fabri- ker fins knappast en enda hvarest ej den svenska handtverksskicklighe- ten star hogst i pris och svenska arbetskrafter foretradesvis anlitas. Ga vi utom den stora staden och besoka de andra orter, inom sta- ten, som af svenskar befolkats. sa bevittna vi samma rastlosa id och flit der, skada der samma bevis pa if ver och nit for religion och seder. Mer an 100 svenska tempel resa sig inom den unga staten och tala om hjer- tan och sinnen, hvilka i kampen for den jordiska tillvaron icke dof vats for den rost, som hviskar om ett hogre lif harefter. Tvanne laroan- stalter, (denenaserdeles markvardig for sina raska framsteg) som hafda nationalitetens rykte for sin hoga intellektuella standpunkt, ha upp- rattats och vidmakthallas af och for vart folk. Landsman ega och drifva ett stort antal storre fabriksforetag af ingen ringa betydelse, i hundra- vn VIM t;il riikimr man svenska haiidtverks- och handelsaffiirer, medan de sven- ska landegarne i Illinois uppga till tusental. Landsman finnas som besitta ofver 1000 acres hvardera, farmar om 400 a 500 acres aro icke ovanliga, hemmanens medelstorlek ar 120 acres och den sammanlagda svenska jorden i Illinois understiger icke 400,000 svenska tunnland. Allt detta ar vi medgifva' det "icke mycket att tala om," men det gifves emellertid f orhallanden, som gora, att uppgifterna i fraga varda berattigade till en smula uppmarksamhet af den, som intresserar sig for vart folks historia i den nya verlden. Nar och huru lades bor- jan till denna "samlade iormogenhet," under hvilka omstaudigheter bor- jade svenskarne i Illinois sitt varf sasom amerikanske medborgare ? Vi behof va icke ga mer an en half mansalder tillbaka i tiden for att finna svaret pa fragan. Det ar 1846. En liten skara, fran den svenska statskyrkans lara affallne helsingar hade hort talas om den amerikanska samvetsfriheten och kande behofvet att tillgodogora sig densamma. De salde derfor det lilla de hade, begafvo sig af och an- kommo sa fattige, att de maste borja det nya lifvet i yttre hanseende pa nagorlunda samma satt som Asarne, da de efter sin langa vandring borjade grundlagga nya hem i norden. Desse foregangare for den till Amerika stalda svenska folkvandringen bodde till att borja med i jord- kulor, kladde sig uti hemtillverkade plagg af grofsta beskaffenhet, lif- narde sig af brod, beredt af almbark och majs, malen pa ilia gjorda handqvarnar, kampade aratal emot harjande sjukdomar, allman fattig- dom och manga andra svara forhallanden. Enahanda ha deras erfarenhet varit som brutit vagen a andra or- ter. Det fins uti Illinois icke ett enda svenskt "settlement," hvars grundlaggare icke vid tiden for sin ankomst ledo nastan all slags nod vart slagte kanner, koleran icke undantagen. % Men huru har ej tiden forvandlat scenerna ! Besok i dag en af dessa svenska kolonier och se hvad den medfodda f oretagsamheten i forening med de nya fordelaktiga onigifningarne gjort for desse utvan- drare. Har ar en svensk jordbrukare. Han ankom for 20 eller 30 ar sedan, med ett sinne lika tomt pa kunskap om landets sprak och for- hallanden som hans ficka var torn pa penningar. Likval hade han bade maka och barn att forsorja. For att lyckas hari, tillgrep han det forsta arbetstillfalle som erbjod sig. Han sagade ved i staden for 50 cents pr famn eller bitradde en farmer for $10 i manaden. Ringa var en sadan arbetslon; men hustrun gjorde hvad hon kunde och torftig var kosten. Ililrigenom lyckades familjen hoplagga nagra dollars hvarje manad. Slutligeu vardt summan stor nog till inkop af nagra acres jord, ett par dragare och de redskap, som behofdes for farmens odling. Derpa grep paret sig an och fortfor ofortrutet, under tiden boende uti en stock- IX hydda eller ett bradhus af det mest rudimentara slag. Allt gick val. Hemanet utvidgades ar efter ar med 5, 10, 15, 20 acres, stockhyddan gaf vika for ett "framehus." Slutligen vaxte egodelarne till vidden af 160 acres eller mer, och boningshuset vardt efter omstandigheterna f orbatt- radt. Det innehaller nu 5 a 6 valmoblerade och bemattade rum, i det ena af hvilket ses ett piano eller en orgel, a hvilket instrument nagot a barnen med f ramgang of var sina musikaliska anlag. Nagon af de aldre sonerna torde redan med fadrens hjelp hafva borjat jordbrukslif- vet for egen rakning, antingen i hemorten eller, som ofta ar fallet, i nagon vestligare stat, der jord ar tillgangligare. Denne sa framgangsfulle nybyggare och vi ha valt honorn sa- som typ for den svenska jordbruksklassen i var stat har icke under dessa ar af ihardig moda for materiel f orkofring forgatit att efter sin formaga understodja kristendomens och den allmanna odlingens sak. Han har gifvit sina barn en vanlig amerikansk uppfosfran, bidragit till kyrkbygnad, prestafloning och underhall af manga andra sasom nod- vandiga ansedda saker. Annu mer: han har icke undandragit sig att hjelpa en eller flera slagtingar fran det gamla faderneslandet och se till att de kommit pa f otter i det nya. Nej, han har gifvit, som han fatt, och njuter nu lonen for sin moda och allmananda uti ett hem, hvarifran han med klar blick p& framtidens himmel laser loftet om en djupare frid sasom Ion for de genomgangna striderna. Stor ar den forandring, som under dessa ar agt rum med hansyn till emigrantens ekonomiska tillstand, men storre och betydelsefullare ar den inre forvandling, han samtidigt undergatt. Hans forsta ar pa den amerikanska jorden var det markvardigaste aret i hans lif. Den omhvalfning i hans sjal, genom hvilken de rent svenska kansiorna och tankesatten omsider gafvo vika for en alldeles ny, kosmopolitansk verldsaskadning, tog da sin borjan. Han kom med en mer eller mindre stadfastad tro pa skaldens ord, att "Sverge ar det basta Gud har ska- padt" och med ett fast beslut att ej tillata nagon ny ide fran de foster- landska minnenas helgedom fordrifva en enda af dessa tankar, genom hvilka han annu kande sig sa innerligt fastad vid det kara landet i nor- den. Denna tro och detta beslut starktes, nar han i borjan fann sig bedragen pa nastan hvarje hopp han i fortid bygt sig om Amerika och lifvet har. Han visste icke, han, nar han tog afsked af sitt fosterlands hoga natur, att det i sa manga andra afseenden storslagna landet i ve- ster ar njuggt pa sadana scener, som i nordbons sjal varda hvad som ar skont och of organgligt. Himmel, luft och jord forefoll honom har sa annorlunda, och men- niskorna syntes sa prosaiska, sa kalla, sa egennyttiga. Och ju storre kannedom den nyanlande agde om sitt fosterlands historia, ju djupare intryck han varit maktig att mottaga af hemlaudets natur, ju intimare bun var med hvad Sverge eger stort och skont, desto svarare var det att forsona sig rned de nya tingen. Lifvet hilr var for honom en bru- sande malstrora, vid betraktandet hvaraf ban ryste, radd att deri ned- dragas, fruktande att i sa fall forlora sina svenska egenskaper och der- med allt menskligt. I denna strid emellan det gamla och det nya vin- ner emellertid det senare i forsta drabbningen en liten seger, och redan det andra aret se vi framlingen halfforsonad med sitt ode. Han bar vid detta lag borjat skonja nagot af det amerikanska lifvets ljusa sida. Det tredje aret kommer till honom med of vertygelsen, att landet, sasom fait for det redliga arbetets strafvan, anda ar mycket biittre an ban i borjan trodde och att, om bans hittills gjorda forsok att sla sig fram ej kronts som ban onskat, felet varit bans, icke landets. Under tiden bar ban lart sig en del af spraket och dermed borjat sattasig in uti de hogre iorhallandena. Ett nytt medvetande genomtranger bans vasen. Han kanner, att ban utgor en del af den stora mas'san och att ban eger en betydelsefullare rol an blott yrkesidkarens att spela. Den f rihetens luft, ban nu i fulla drag insuper, bringar till snar mognad de republi- kanska begreppen, utvecklar sjelfstandighetskanslan och starker de intellektuella krafterna. Det femte aret gor honom till amerikanare, om ej alltid i kraft af ett utfardadt medborgarebref, (hvilket allt for ofta genom forsumlighet uteblifver till en mycket senare tidpunkt) sa dock pa grund af den psykiska och politiska omdaning, som nu iigt rum. Det karakteristiskt svenska i askadningssattet bar till storsta delen forsvunnit och hagkomsterna fran hemmet, hvilka i borjan un- danskymde de ljusare sidorna af det for handen varande, ha intagit rum i bakgrunden, der de bevaras sasom intressanta reliker fran den mora- liska "ofvergangsperioden." I korthet, ban ar nu "naturaliserad, 17 vigd vid den amerikanska jorden, och hvarje nytt ar faster honom med en ny tanke eller kansla till den stora republiken och dess iutressen. .Alia amerikanska auktoriteter ena sig derom, att sveuskarne aro, ofver hufvud taget, de basta invandrarne. Denna mening far dock icke tolkas sa, som om den innebure ett medgifvande att vi villigast af alia bojde oss for infodingens bud eller att vi alltid obetingadt ofverginge till bans sida i de brokiga fejder som stundom uppsta emellan de olika nationaliteterna, nar det ar fraga om att pa det amerikanska frihets- triidet inympa eller fran detsamina bortskara nagot skott af tvifvelak- tig art. Om oss kan dock sagas, att vi i uppfattningen af den anda, som utmarker de amerikanska samhallsinrattningarna, komma det in- fddda folkelementet narmare an nagoii annan inflyttad klass och att vi sasom medborgare tamligen troget vidblifva var arliga ofvertygelse. Svenskarne i Illinois hade icke stort mer an en tio-arig amerikansk hi- storia, nar inbordeskriget utbrot. Det oaktadt bevisade sig deras ame- XI rikanska patriotism sa stark som om den varit sekelgammal, med anor som kunnat sparas till striden vid sjelfva Bunker Hill. For framlingen och den med forhallandena obekante kan detta lata som tomt skryt, men pastaendet eger emellertid historiskt stod och be- tviflas af ingen som var i tillfalle att aktgifva pa handelserna vid tiden i fraga. Illinois och Minnesota voro da de enda stater, inom hvilka svenskar voro till nagot storre antal bosatta. Bada dessa stater ut- miirkte sig for sin varma patriotism och fran bada utgingo stora skaror svenska frivilliga. Det fins i dag nappeligen nagot storre svenskt ny- bygge i Vestern der ej svenska veteraner ifran detta krig Vandra med lifliga miniien om fejdens bitterhet, oeh i sodern fins intet storre slag- f alt, a hvilket ej svenskt hjerteblod flutit for f rihetens sak. Och sven- skarne voro icke sena heller att springa till handlingens fait. De be- svarade med sallspord entusiasm den store martyrpresidentens forsta uppmaning att gripa till vapen. Utan att gora oss skyldiga till natio- nalfafanga, kunna vi saga att svenskarne i Amerika, hvad invandrarne betraffar, varit "first in war and first in peace," liksom de oeks&, pa grund haraf, aro "first in the hearts" of the natives. Amerikanaren har det ar ju allmant bekant ett starkt for- tycke, vi skulle kunna saga fordom, for svensken. Om amerikanaren och engelsmannen umgas som kusiner, sa umgas amerikanareu och svensken som broder, nar de blifva riktigt bekanta, och dertill atgar icke serdeles lang tid, ty svensken satter en viss ara uti att kunna upp- trada sasom amerikaniserad, da tysken a andra sidan sa lange som moj- ligt haller pa sin tyskhet, den ban afven i manga afseenden f orsoker inympa pa landets samhallsinrattningar. Lemnad at sig sjelf och pa- verkad af amerikanska institutioner, blir svensken pa nagra fa ar ratt f ortrogen med ej blott sina medborgerliga skyldigheter, utan afven de formaner, som atfolja det amerikanska medborgarskapet. Men han ar derfor ingalunda att betrakta sasom politiskt eller socialt ler i ameri- kanska krukomakares hander. Lika litet lata hans religiosa tankesatt ombilda sig utan en foregaende kraftig bearbetning, och mycket sallan da. Det f orhallandet att det i Illinois finnes 62 till Augustan a-synoden horande (lutherska) forsamlingar med narmare 25,000 medlemmar tycks bevisa, att han icke bradstortadt ofvergifver sin forsta karlek i kyrkligt hanseende, och att han underhaller 13 stora veckotidningar samt ett dussin manadsskrifter pa sitt eget sprak tyder pa, att han annu alskar sitt modersmal och det land, fran hvilket dessa tidningar till honom ofverbringa nyheterna om handelserna i Norden. Anda ar han, med undantag af de engelsk-talande invandrarne (engelsman, skottar och irlandare) ibland framlingarne den, som skanker den engelska bok- och tidningspressen det starkaste stodet. Utom de svensk-amerikanska bla- den, af hvilka nastan hvarje familj haller atminstone ett, i manga fall XII 3 a 4, triiffar man merendels i de svenska liemmen i Vestern afven ett engelskt lokalblad samt en storre engelsk ve'ckotidning fran Chicago eller New York, ej sa sallan en af dessa staders dagtidningar. Tillfoljd haraf finner man mangden temligen val uuderrattad om dagens prakti- ska fragor och de man, som leda republikens oden. Vara landsmans i vestern politiska historia ar en del af det repu- blikanska partiets. Som bekant, raknar detta parti sina anor ifran ar 1856, da John C. Fremont sasom president-kandidat anforde det i stri- den emot James Buchanan och demies parti, det demokratiska. Dittills hade mangden af svenskarne varit demokrater. De hade voterat for. Louis Cass 1848 och for Franklin Pierce 1852, men rostade mangrant for Fremont 1856. Brytningen hade agt rum straxt efter Pierce's in- trade i presidentembetet och med anledning af den historisk vordna striden om Nebraskas organisering till territorium, i hvilken strid fra- gan var huruvida slafpartiets onskningar med hansyn till slafveriets utbredning skulle tillatas gora sig gallande eller ej. Vid kongress- valen 1854 rangerade man sig efter sina meningar om saken. Slafveri- ets forsvarare hvilka bestodo af en del whigs men en mycket storre del demokrater f orfaktade den meningen, att Nebraska skulle upp- tagas sasom slafterritoriuin, d. v. s. med rattighet att idka slafveri inom sina granser. Som denna yrkan skedde i rak strid emot den 1820 an- tagna Missouri-kompromissen, hvilken begransade slafomradet till den 36te breddgraden, satte sig slafveriets fiender pa det bestarndaste der- emot. Till deras skara sallade sig svenskarne, och nar, 2 ar senare, partiet bildades och antog det republikanska namnet, med Fremont till fanbarare i president-valkampanjen, voro vara landsman ej langre de- mokrater i detta ords amerikanska mening, utan republikaner och sa- som sadana de oeftergifligaste i kampen for slafvarnes frigorelse. Vi anfora detta for att visa de aclla skal, som bevekte svenskarne att 6f- verga fran det parti, de. forst tillhorde, till det, de nu tillhora. Att svenskarne i Illinois och hela Amerika for resten med tiden uppga i det anglo-amerikanska slagtet, kan ej betviflas och bor, enligt var mening, icke beklagas. Vart framtida val beror derpa vara intressen f ordra det. Och kunna vi forhindra det ? Ingalunda, endast fordroja tiden for en sadan fullstandig amalgamering. Vi aro kastade som metall i degeln och maste forr eller senare sammansmalta med mangden och blifva i ordets fullabemarkelse amerikaner. Harmed ar dock icke sagdt att vi skola forlora det adelt svenska vi ega, ty hvad som ar adelt ar evigt och stannar hos oss for sa vidt det ar vart eget i kraf t af obestridlig arfsratt. Icke heller mena vi att det i den ameri- kanska nationalkaraktaren oadla skall i processen till oss ofverforas, eller vara "mindre vackra drag" varda andras. Vi utga fran den asig- ten att vi alia, gjutna i de amerikanska institutionernas former, varda xm adlare och battre. Och det ar ej blott vi svenskar och andra infly ttacle, som ega att underga denna forvandling, utan afven en ansenlig del af det infb'dda folkelementet. Hvad oss betraftar, s& torde vi, ofver hufvud taget, i hogre bemarkelse redan nu vara sa" goda amerikaner som "the average american" ar. Men hvarken vi eller flertalet af vara infodde broder kunna med ratta saga, att vi eller de uppnatt idealet for det amerikanska medborgarskapet. Amerikas folk har annu icke hunnit mycket ofver grundvalenjl den storartade statsbygnad som haller pa att resas. Niir omsider verket blir f ardigt och framst^r sasom det fulla uttrycket af amerikansk kraf t och amerikanskt gnille, skall verlden se, att hvad som Sr sant amerikanskt ar pa samma gang sant kosmopoli- tanskt, d. v. s. allmangiltigt for hela menskligheten. Svenskarne i Illinois aro, vill det synas, vid detta lag beredde att intrada uti det nya skede, som skall nedbryta de balkar, genom hvilka de hittills i manga afseenden statt skilda fran de infodde. Den svenska invandringen till Illinois har onekligen natt sin hb'jd, och de insatser for Amerika, vart fadernesland harefter kommer att gora, maste till storsta delen blifva synliga vester om Mississippi-fl oden. Jorden i denna stat ar redan vorden for dyr for den obemedlade invandraren. och ^ar- betstillf allena i stadema for fa pa grund af folkskockningen. Man ser till och med en icke oansenlig utvandring af aldre svenska henimans- egare fran denna stat till vestligare belagna, der de kunna kopa lik fruktbar men mycket billigare jord samt afyttra sina alster till samma fordel som har. De valbesuttne, hvilka utgora flertalet, komma emel- lertid att stanna, och for dem och deras attlingar gryr det nya skedet. Med hvarje ar okas de aldres ekonomiska valstand, som arfves af det snart uppvuxna nya slagtet. Detta slagte ar redan med hansyn till sprak, anlag och tankesatt sa amerikaniseradt som den infodde ameri- kanarens barn. Men den unge svensk-amerikanaren har hittills i andra afseenden statt efter de andra. En af orsakerna hartill har varit den, att han lefvat nastan uteslutande inom sin lilla svenska eller svensk- amerikanska verld, hvadan han gatt miste om mycket, som utgor vilkor for framkomsten inom stat och samhalle. Under den ordniug, som -hadanefter blir den radande, skall han, tro och hoppas vi, framtrada mera medveten om sin kraft och villigare att med densamma tafla om de pris, som vara fria inrattningar utsatt at den med fortjensten parade foretagsamheten. Harigenom vinner han hogre socialt och politiskt inflytande. Detta kommer han dock icke att utofva sasom svensk utan sasom amerikanare. I och med nasta generation gar han ej ens for svensk. Han eger da, enligt en af nagra faststald regel, obestridlig ratt till det amerikanska namnet. Men hvem vill forneka att denne amerikanare med svenska anor afven besitter svenska dygder i sin sjal, XIV hvem tror ej, att dessa egenskaper ega sin del att utfora i det stora aldrig fullbordade odlingsarbetet ? I denna omdaningsprocess kan svensken eller nagon annan icke ega nagot att forlora. Saut ar, att han oundvikligen erhaller nya asig- ter om ett och annat, men han kan omojligen erhalla nya falska be- grepp om ratt och oratt, ty det maste ihagkommas att Amerika for sina barn framat, ej tillbaka. Pastaendet att Amerika ar rnaterialismens land och derfor bestaindt att, lik fordom Rom,forgas i sinlighet aricke sant. ty den kristna religioneu ar fornekom det icke ! lika rotad har som i nagot anna^ s. k. u kristet land" och eger har ett lika tack- samt missionsfalt som i Europas kulturlander. Svensken i Amerika gar derfor med mod och tillforsigt sin framtid till motes, glad att ega for sina minnen ett sa arorikt hemland som Norden och for sitt hopp ett sa loftesrikt land som Amerika. HISTORIK OFVER STATEN ILLINOIS. p denna vackra prarie-stat harledes fran Illini, ett Dela- ware-ord, liktydigt med ofverlagsne man. Det bar en fransk slutandelse och kan sagas utgora en symbol af huru de tv3, ra- serna den franska ocli den indianska voro uppblandade med hvar- andra under landets tidigare bistoria. Benamningen var utan tvifvel mycket betecknande for ur-inbyg- garne, bvilka genom sin tapperhet och oforskrackthet i den tidens vilda hiirnad lange motstodo de forenade anfallen af, a ena sidan, de for sin grymhet ocb vildsinthet utmarkta Irokeserne ocb, & andra sidan, de foga miiidre grymma och oforsouliga Sacs och Foxes. Illmois-indianerne ut- gjorde en gang i tiden ett maktigt forbund, i besittning af den vackraste och bordigaste trakten af Mississippi- daleii, om hvilken de lange och hardnackadt maste kampa med sina Sender. Genom krigens vexlingar blefvo de smaningom forminskade till antalet och slutligen tillintet- gjorde. "Starved Rock" i Illinois-flodeii utgor, enligt traditionen, ett minne afderas sorgliga slut; pa denna plats sagas de namligen hafva svultit ihjel heldre an att gifva sig. De forsta europeiska upptackterna i Illinois g& ofver tva hundra ar tillbaka i tiden. De utgora en del af den rorelse, hvilken fr&n borjan intill medlet af sjuttonde seklet forde de fransk-kanadensiska missiona- rerne och pelshandlariie till Mississippi-dalen, och som under en senare period grundlade Frankrikes sa borgerliga som kyrkliga auktoritet ofver det omrade, som striicker sig fran St. Lawrence-viken till Mexikanska viken och fran Alleghany- till Klippbergen. Vesterns stora flod hade upptiickts af De Soto, den spanske erofra- ren af Florida, tref jerdedels sekel f(5re Quebecs grundliiggning af frans- mannen ar 1608, men spaniorerne lemnade landet en odemark, utan att befatta sig med hvarken forskningar eller nyodlingar; och i detta till- st^nd forblef det tills Mississippi upptacktes af agenterna for den fransk- kanadensiska styrelsen, Joliet och Marquette, ar 1673. Dessa namn- kunniga forskare voro dock ej de forsta hvita, som besokt Illinois. Tvtl, ar forut kom Nicholas Perrot till Chicago. Han hade af Talon blifvit i sand sasom agent for kanadensiska styrelsen att sammankalla Vesterns indianer till ett fredsmote med Green Bay och derigenom forbereda den rorelse, som hade Mississippis upptackande till mal. Det ansags vara god politik att sa mycket som mojligt forsakra sig om indianernas fran niir och fjerran vanskap och samverkan, innan man v&gade inlata sig i ett foretag, som dessforutan kunde taga en hogst olycklig vand- nirig; och i sadant syfte afsandes Perrot for att kalla samtlige Nordve- sterns stammar till radplagning och lofva dem handelslorbindelser samt heskydd fran franska styrelsen. Han ankoin till Green Bay 1671 och fortsatte, sedan han skaffat sig en eskort af Pottawattami-indianer, resan till Chicago, Miami-stammens onirade. Perrot var alltsa den f orste eu- rop^", som satt sin fot pa Illinois jord. Men Marquette hade flere foregangare an Perrot. Ar 1672 hade jesuit-missionarerne Claude Allouez och Claude Dablon fran sin mis- sionsstation vid Green Bay begifvit sig till vestra Wisconsin och norra Illinois samt besokte under denna resa Fox-in dianerna vid Fox-floden och Masquotinerna vid Milwaukee-flodens mynning. Dessa missionarer framtrangde p& den vag, som Marquette efterat foljde, s& langt som. till Rickapoo vid sjon Winnebago. Marquette och Joliet voro, som sagdt, kanadensiska styrelsens agen- ter for Mississippis upptackande. Ofver Green Bay samt Fox- och Wis- consin-floderna framtrangde de omsider till Mississippi, hvilken de utfor- skade anda till Arkausas-flodens mynning, hvarefter de ofver Illinois- och Chicago-floderna atervande till sjon Michigan. Under resan uppfor Illinois-floden besokte Marquette Kaskaski- indianernas stora by, i narheten af nuvarande Utica, La Salle county. Aret derp& aterkom han och upprattade bland dem "Den Obeflackade Jungfru Marias Missionsanstalt," hvilken var den forsta jesuitanstalt af detta slag i Illinois och i Mississippi-dalen. Grundlaggningen hiiraf var den sista akten i Marquettes lif. Han dog i Michigan den 18 Maj 1675. Det forsta franska besittningtagandet af det omrade, som nu inne- fattar Illinois, verkstaldes af La Salle ar 1680, sju ar efter det Marquette och Joliet upptradt. Sedan han bygt ett fartyg, "Griffin," med hvilket han seglade till Green Bay, och efter att i kanoter ha tillryggalagt viigen derifran till mynningen af St. Joseph-floden, uppbygde han Fort Creve- coewr vid Peoria-sjon, a platsen for nuvarande staden Peoria. Det var dock af odet bestamdt att ettdast en kort tid ega bestand. La Salle be- slot att Iran denna punkt ga utfor Mississippi anda till dess mynning, men fullbordade icke sin plan forran tva ar derefter ar 1682. Ater- vandande till Fort Frontenac for att skaffa sig tacklings-materialier for sitt fartyg, lemnade han fastet under befal af Touti, hans lojtnant, och denne fordrefs under tiden derifran af Iroquois-in dianerna, Dessa vildar hade nied plundring ofverfallit Illinois-indiunernas hemvist och lojnnat intet annat an ruin och forstorelse efter sig. Mr. Davidson i sin Illinois' Historic ger foljande malande beskrifning pa den syn, soni motte La Salle's och bans sallskaps ogon vid deras aterkomst: "Da de nalkades Illinois-indianernas stora by blefvo de slagna af be- stortning ofver den seen, som. nu visade sig. Ingen jiigare syntes till for att med sitt valkoinstrop bryta den dodslika tystnadeu. Marken, pa hvilken byn nyss forut statt, var nu bestrodd meJ fragmenter af talt, inom hvilka sa nyligen lif ocb munterhet herskat. For att gora denna malning af odelaggelse annu mera afskyvard, hade ett stort antal skallar blifvit f asta i of're andan af de tiiltstiinger, som undgatt lagorna. Nal- kades man narniare, kunde man se det grafvarne blifvit plundrade och kropparne kringstrb'dde, ett valkommet byte for de talrikt svarmande roffaglarne. Den vaxande majs-grodan hade blifvit afskuren och upp- brand, hvarjemte de skjul, som innehollo foregaende ars forrad, blifvit i grund forstorda. Det var tydligt, att det slag man vantat sig fr&n Iro- quois-indianerna nu omsider blifvit gifvet med oblidkeligt raseri." Touti hade lyckats undkomma, hvarthan visste ej La Salle. Stadd pa forskning efter honom och hans man upptackte La Salle, att fastet blifvit forstordt, men att fartyget, som ban till en del hade fardigt, var qvar och i nastan oskadadt skick. Da ban efter fortsatta fruktlosa spa- ningar icke iyckades finna Touti, faste ban pa ett trad en teckning, fo- restallande honom sjelf med sallskap sittande i en kanot och rokande fredspipan, samt derjemte ett bref, adresseradt till Touti. Denne hade efter otaliga modor och forsakelser lyckats finna skydd bland Pottawattami-indianerna, nara Green Baj\ Dessa voro fransman- nens vanner, och en af deras aldre hofdingar brukade saga, att verlden endast egde tre stora krigare, hofdingen ban sjelf, Toute och La Salle. Ar 1682, sedan det omnamda fartyget vid Peoria blifvit fardigbygdt, giek La Salle utfor Mississippi an da till dess utflode i Mexikanska Viken. Med uppresandet hiirstades af ett standar, a hvars duk Frankrikes vapen var insydt, tog ban i Ludvig XIY :s, den da regerande konungens, namn hela det af den maktiga Mississippi vattnade landomradet i besitt- ning och gaf det till koimngeus ara namnet Louisiana, La Salle reste derefter till Frankrike, utnamdes till guvernor ofver det nyforvarfvade landet och atervande sedan med en flotta och immi- granter, i afsigt att grundliigga en koloni i Illinois. De ankommo i be- ll orig tid till Mexikanska Viken, der likval forrMsskeppet jemte immi- granterna blefvo strandvrakta. Sedan La Salle med fragmenterna af fartyget uppfort nagra strandhyddor och forsett dem med palisadverk for emigranternas skydd, begaf ban sig till New Mexico for uppsokandet af silfverniinor, men misslyckades och atervande. Hans lilla koloni hade da hopsmalt till fyratio personer. Nu. beslot han att till fots soka upp- iia Illinois, men hann jemte sina foljeslagare icke langre an till Colorado- dalen, nara mynningen af Trinity-floden, da ban skots af en bland de atfoljande. Dr. J. W. Foster anmarker om honom: "Salunda foil, icke langt fran Trinity-flodens bankar, Robert de la Salle, en af de storsta karak- terer amerikanska historien kan uppvisa en man gripen af de mest storartade ideer och begafvad med en viljekraft och ett omdonie, inaktigt att framgangsrikt realisera dem. Hade ban fran sin konimg erhallit lainpliga medel att bringa koloniseringen af denna kontinent till utfo- rande, skulle resultatet blifvit belt annorlunda an bvad det sedermcra blef." Ett temporart nybygge anlades 1682 & platsen for den gamla Ka- skaskia-byn vid Illinois-floden, eller der La Salle county nil ar belliget. Ar 1690 blef detsamma jernte dermed forenade missions anst alt flyttadt till Kaskeskin vid floden af samma namn, i nuvarande St. Clair county. Chokia pastas vara anlagdt sanitidigt, men uoggranna undersokningar ha lagt i dagen, att detsamma ar aldre ocb till ocb med det aldsta ny- bygge, ej blott i Illinois utan i Mississippi-dalen. Skalet for fiyttningen af det gamla Kaskaskin-nybygget jemte missionsanstalten var saunolikt, att resande och haudelsidkare numera sa godt som ofvergifvit passagen ofver Michigansjon och Chicago samt i stallet togo viigen till Mississippi ofver Fox- och Wisconsin-floderna. De flyttades till grannskapet af Mississippi for ati vara i strakvagen mellan Canada och Louisiana, d. v. s. den sodra delen haraf, ty hela landet soder om sjoarne kallades Louisiana. Under tiden for det franska valdet i Louisiana var befolkningens antal troligen ej ofver tio tusen, hvita och svarta inbegripne. Manga nybyggen af vigt och betydenhet sprungo dock s& smaningom upp. Biloxi, vid Mabile Bay, grundlades 1699 af D'Iberville; Antoine de La- motte Cadillac hade anlagt Detroit ar 1701 ; och New Orleans blef pa tillskyndan af Mississippi-kompaniet grundlagdt ar 1718 af Bionville. Afven i Illinois hade efter hand ansenliga nybyggen uppstatt, sa att de omkring ar 1730 omfattade ett hundra fyratio franska familjer, omkring sex hundra ""omvanda indianer" och en mangd handelsresande. I denua del af landet, pa Mississippis ostra sida, funnos fern sarskilda storre ny- byggen, naml. Cahokia, nara mynningen af Cahokia-an och omkring fern mil nedanfor nuvarande staden St. Louis ; St. Philip, omkring fyrtio- fem mil soder om Cahokia och fyra mil norr om Fort Chartres; Fort Chartres, tolf mil norr om Kaskaskia; Kaskaskia belaget vid den liknam- da floden, fern mil norr om dennes utflode i Mississippi; och Prairie du Rocher, nara Fort Chartre. Till dessa maste laggas St. Genevieve och St. Louis pa Mississippis vestra sida. Med undantag af St. Louis aro samtlige dessa ibland de aldsta franska stader i Mississippi-dalen. Ka- skaskia, da det var i sin glans, ntknade mellan tva och tre tuseii invanare. Sedan det kom fran franska kronan ofversteg befolkiiiugens antal under manga ;\r icke f'emton hundra. A r 1773, under engelskt viilde, hade dess folknumerar nedgatt till fyra hundra femtio. Redan tidigt. eller ar 1721, hade jesuiterna derstildes anlagt kloster och skola. Fort Chartres uppfordes ar 1718, pa befallning af Mississippi-Kompaniets, af Bais- braint. Fastet stod pa ostra Mississippibanken och var under en tid mi- litarbefalhafvarens i Illinois-distriktet hogqvarter. Dr. Fowler, i sin vid hundraarsfesten i Filadelfia hallna oration, yttrar om staten Illinois foljande, som vi anse vara pa sin plats att hiir atergifva : u Ar 1682 blef Illinois en besittning under franska kronan och ut- gjorde da en del af Louisiana. Ar 1765 hissades engelska flaggaii a det gurala Fort Chartres, och Illinois raknades fran den stunden bland Stor- brittaniens skatter. Ar 1779 togs det fran engelsmannen af ofverste George Rogers Clark. Denne var en beslutsam man, klok vid radsbor- det, forsigtig i politiken, djerf i handling och modig i faran. Fa man i den amerikanska historien ha gjort sig nier fortjenta om sitt land an denne officer. Endast den mest ofverlagsna skicklighet kunde ha raddat Vincens och hela Illinois fran engelsmannen, och det ar icke mojligt att ofverskatta inflytandet af denna Clarks bedrift pa republiken. Ar 1779 blef Illinois en del af Virginia och var sedermera bekant sasom Illinois county. Ar 1784 afstod Virginia hela detta ornrade till nationalstyrel- sen." Genom kongressbeslut af den 13 Juli 1785 blefvo omsider de nuva- rande staterna Ohio, Indiana, Illinois, Michigan och Wisconsin forkla- rade for sarskilda territorier och en af hufvudpunkterna i det "compact," som lag till grund for denna kongressakt, var att slafveriet for alltid skulle vara i dessa territorier afskaffadt. Nar allt kom omkring var dock Illinois annu langt aflagset fran den tidpunkt, da friheten kunde sagas ha fatt fast fot derstades. i sodra de- len af territoriet existerade slafveriet, straxt fore "compaetets" upprat- tande, bland nastan alia de gamla franska nybyggarne, och det var svart att utrota. Befolkningen hade kommit fran slafstaterna och forde med sig derifran lagar, bruk och inrattningar. Till norra delen af territoriet strommade ater folk fran norden. Dessa sa olika befolkningar missfor- stodo och hatade hvarandra i gruiid och botten. De i sodern boende an- sago "the yankees" silsom snikna och listiga schackrare, hvaremot dessa i sydlandningarne sago endast lattjefulla, karakterslosa varelser, fros- sande i whisky, smuts och okunnighet. Detta forhallande bidrog att gora kampen bitter och langvarig. Sa stark var sympatien for slafve- riet, att, i trots af 1787 ars forfattning, det beslots att lata de gamla fran- ska nybyggarne behalla sina slafvar. Inflyttarne fran slafstaterna kunde fora sina slafvar med sig, om de ville gifva dessa valet mellan friheten och mangarig trill dom bade for clem sjelfva och for barnen tills dessa uppnatt trettio ars alder. Valde de friheten, sa maste de iuom sextio dagar lemna staten eller ock siiljas sasom flyktingar. Tjenare blefvo pi- skade for sadane forseelser, for hvilka de hvita endast blifva botfalda. En neger, som rakade befinna sig utan pass tio mil fran hemmet, piska- des utan forskoning. Dessa Black Laws eller negerlagar aro for lange sedan annullerade. I 1817 ars stats-konstitution gjordes ett kraftigt forsok att skydda slaf- veriet. Det misslyckades, men fornyades 1825, da en konventiou for upprattandet af en ny forfattning sammantradde. Striden var hardnac- kad men resultatlos. Anda till 1850 qvarsta dock slafvarne i statens census; och pobelupplopp och mordattentat i slafveriets intresse voro ej ovanliga. Befolkningen, som ar 1800 utgjorde 12,282 personer, hade stigit till 45,000 ar 1818, eller samma ar statskonstitutionen antogs och Illinois fick sin plats i Unionen, med en stjerna i flaggan och tva roster i se- naten. Shadrach Bond var den forste guvernoren, och i sitt forsta budskap rekommenderade han byggandet af Illinois- och Michigan-kanalen. Sasom ett prof pa den tidens goda ekonomi tjenar det faktum, att rakningen a skrifmaterialier for forsta legislaturen endast uppgick till $13.50, och likval utrattade denna primitiva forsamling ganska mycket. Penniugar funnos ej i territoriet fore 1812 ars krig. Radjurs- och andra skinn utgjorde bytesmedlet. Ar 1821 uppriittade legislaturen en statsbank med statens ansvarighet. De afdensam ma utfardade noter (liknande vara banksedlar) skulle utgora laga mynt, och banken var skyldig att forstarka lan pa $100 mot personlig sakerhet och pa storre belopp mot inteckning. En resolution blef till och med fattad om att anmoda finansministern mottaga dessa noter vid landforsaljningar. Demagogiska principer slogo tidigt rot. En John Grammar, invald i 1816 och 1836 ars legislaturer, hade till politik att motsatta sig allting nytt, sagande: "Om det lyckas, skall ingen fraga efter hvem som ro- stade deremot; misslyckas det ater, kan jag hanvisa till mitt yttrande i protokollen." En stark kontrast till Grammar utgjorde D. P. Cook, efter hvilken det county, som innefattar Chicago, fatt sin benamning. Hans bottenarlighet och praktiska formaga voro sa utomordentliga, att hans vilja kuude sagas vara statens lag. Invald i kongressen, blef han, sa ung han an var och ehuru han representerade en fattig stat, ordfo- rande i finanskomiteen. Beteckiiande for tiden var, att nagon laga ranta icke var faststald fore 1830. Vanligen utgjorde den 50 proc., men kunde stundora uppga till 150. Sedermera. bl^f den minskad till 12, och utgor lor narvarande 8 proceut. Hvad staten Illinois fysiska forhallanden angar, sa torde vi derom ej behofva yttra oss vidlyftigt. Klimatet ar gynsamt for alia kontinen- tens produkter, till octi med tropikernas, med hogst fa undantag. Det frambringar hvarje i verlden kandt naringsamne utom bananas och ris. Det torde knappast vara for mycket sagdt, att denna stat eger den stor- sta alstringsformaga civilisationen kanner till. Med en jordman fram- bringande ymniga skordar, och de djupare lagren fullaaf mineraler; med fullstandig, af naturen verkstald dranering, jemte kallor, strommar och segelbara floder i ofverflod; halfvags raellan nordens skogar och soderns frukter; pa foga afstand fran de storre grufregionerna ; kontrollerande och beherskande hela landets spaumals-, kreaturs- och travarumarknad, nied allt detta torde man val kunna saga att Illinois framfor andra stater har fordelen af lage. I sammanhang harmed borde namnas nagot om befolkningens karakter. Vid den tid, da Illinois iick intrade i Unionen, voro inbyg- garne hufvudsakligen immigranter fran Kentucky och Virginia. Men sedermera, da idekonflikterna angaende slafveriet uppstodo, borjade en stark emigrationsstrom att koinma fran ostern. Den blandning, som harigenom uppkoni, forandrade snart folkkarakteren, som dessutom tog ett markbart intryck af de standiga inflyttningarne fran frammande land. Af hela befolkningen, tyska och skandinaviska kolonier inbe- gripne, anses'omkring en femtedel vara af utlandsk bord. STATENS UTVECKLING OCH MATEBIELLA RESURSEB. En af de vigtigaste faktorerna i Illinois' tidigaste utveckling var Illinois- och Michigaii-kanalen, som forbinder Illinois- och Mississippi- floderna med sjoarne. Den var af den storsta betydelse for staten, och blef, sasom vi redan namnt, af dess forste guvernor, Bond, i hans forsta budskap hogligen forordad. Ar 1821 anslog legislaturen $10.000 for matningar, och dessa verkstaldes af tvenne unga ingeniorer, hvilka be- raknade kostnaden till ^6 a 700,000. Den uppgick dock slutligen till $8,000,000, och kanalen blef efter standiga afbrott och nya uppmatnin- gar fardig ar 1848. Den kostade visserligen staten en dryg summa, men var en miiktig hiifstang for industrieriia, hvilka genom densamma nadde en dittills icke anad utveckling. Den bygdes ej sasom en spekulation, men icke desto mindre har den inbragt staten en arlig nettobehallning af mer an 111,000. Under byggandet af kanalen utbrot hvad man skulle kunna kalla land- och stadslott-febern aren 1834 35. Sjukdomen spred sig ofver liela Illinois och nastgransande stater. Den var epidemisk. Den splitt- rsde fanner utan afseende pa lokaliteten och sprangde koparnes 8 utan hansyn till foljderna. Brist pa kopare fanns ej. Hvarje fartyg, som ankom, var lastadt med spekulanter och deras penningar. Slutligen greps ofven legislaturen (1836 37) af febern. Den upp- gjorde ett system for forbattringar i samfardseln, hvilket i storheten af plan star utan motstycke. Den bestamde byggandet af 1,300 mil jern- vagar, som skulle korsa staten i alia riktningar. Anslagen till flod- och kanalforbattringar voro i annu storre skala. Det fann's nagra fa coun- ties, som annu icke blifvit berorde af vare sig jernvag, flod eller kanal, och dessa tillfredstalldes genom en fri fordelning af 1200,000 dem emel- lan. Legislaturens ifver var sa stor, att den gaf befallning om arbetets paborjande samtidigt vid bada andarne af hvarje bestamd jernvag- och kanalbyggnad, Anslagen till dessa ansenliga forbattringar belopte sig till ofver $12,000,000, o'ch kommisarier utsandes for penningars upplan- ande. Om man besinnar, att allt detta intraffade ijernviigarnas barndom och da de ansagos for hojdeu af lyx; att counties funnos, hvari knappast en stuga kunde upptackas; och att befolkningens antal annu ej uppgick till 400,000 sa kan man gora sig ett begrepp om den kraft och energi, hvarmed den tidens lagstiftare ville af Illinois gora en stor stat. Vid denna tidpunkt var det som stadsbanken forstarkte betydliga Ian till Godfrey Gilman & Co. och andra framstaende affarsfirmor, i an- damal att draga handeln fran St. Louis till Alton. Ar 1840 syntes allt hopp ute. En befolkning af 480,000 personer trycktes under bordan af en skuld af $14,000,000. Endast sex sma stader funnos, nemligen: Chicago, Alton, Springfield, Quincy, Galena och Naum>o. Man hade att dragas med detta skuldbelopp pa en tid, da det ej fanns en dollar i statskassan, da staten gjort upplaningar till dess den ej mer egde nagon kredit, och da i folkets hander icke fanns tillrackligt penningar ens for-den arliga rantans betalning. Men oaktadt alia dessa vanskligheter vagrade den unga staten att forklara sig insolvent. Gu- vernor Ford tog problemet om hand och loste det pa ett satt, som forde staten med triumf genom branningarne. Om vi nu ofverga till statens materiella resurser, sa finna vi att de aro nastan omatliga. Illinois kan sagas utgora en enda stor tradgard, fyra hundra mil lang och hundrafemtio mil bred. Dess jordnian iir en svart leraktig sandmylla, fran sex till sextio fot djup, och frambringar nastan alia de tempererade och tropiska zonernas vaxtalster. Den star framst bland staterna hvad angar antalet acres, som verkligen blifvit brutna och upplojda. Dess mineralvalde ger knappast den hogt upp- drifna agrikulturen efter. Den eger kol, jern, bly, koppar, zink, manga slags granit, eldfast lera, vanlig lera, all slags sand, grus, mineralfarger all ting erforderligt for en frainatskriden civilisation. Artikeln kol ensam har ett omfang sd stort, att det knappast med siffror kan upp- skattas. Da vi namna att nastan fyra feuitedelar af staten ha ett 9 uiiderlag af kol, i medeltal ofver fyratio fot tjockt (enligt nyare mat- ningar till och med sjuttio fot), sa kan man gora sig ett nagorlunda begrepp om den ansenliga tillgangen, 41,000 qvaratmil! en enda ofantlig mina, i hvilken man kunde begrafva tjogtals europeiska eller forntida riken och andock hafva tillrackligt utrymme for arbetet. Jemfb'ra vi deuna vidstrackta kolbadd med verldens ofriga af storre omfang, sa blir dess betydenhefc uppenbar. Storbrittanien har 12,000 qvadratmil; Spanien 3,000; Frankrike 1,719; Belgien 578; Illinois om- kring tva ganger sa manga qvadratmil kol som alia dessa tillsammans. Virginia har 20,000; Pennsylvania 16,000; Ohio 12,000; men Illinois har 41,000 qvadratmil ! En sjundedel af allt det kanda kolet a denna kontinent finnes i Illinois, och kunde vi salja hvarje ton deraf till endast en sjundedels cent, sa skulle nationalskulden dermed kunna afbordas. Efter nuvarande mattstock for konsumtionen af kol i England, skall dess forrad vara uttomdt efter 250 ar. Illinois' kollager skall med samma konsumtionsberakning racka i 120,000 ar. Kasta vi dernes en blick pa farmprodukterna, s finna vi aterigen siffror som tala. Enligt senaste census frambragte Illinois 30,000,000 bushels hvete, eller mer an nagon annan stat i Unionen. Ar 1876 inhostades 130,000,000 bushels majs tva ganger sa mycket som nagon annan stat och en sjettedel af hela majsskb'rden inom Forenta Staterna. Samma ar blef hoskorden 2,747,000 tons eller en tiondedel af allt ho morn Unionen. Det ar en sanning, ehuru i allmanhet ej till fullo upp- skattad, att landets hoskord ar mera vard an dess bomullskord. Ga, f.ex., till Charleston, S. C., och gif akt pa schackrandet derstades med ho- och grastappar, liksom vore de kuriositeter; drick ditt kaffe med Jcondenserad mjdlk; foretag en vandring fran kusten manga mil mat landet genom nakna sandiga fait eller raggiga skogstrakter, utan att nagonsin fa en skymt af vagiga angar eller betande hjordar, och du skall da forst lara dig inse fulla vardet af prariestatens angsmarker, a hvilka graset stundom skjuter sexton fot i hojden, Vardet af jordbruksredskaper ofverskrider 8211,000,000, och ladu- gardsskotseln star pa ovanligt hog standpunkt, ofvertraffande de fiesta andra staters. Af slagtade kreatur torgfordes under namda ar fran Illinois for $57,000,000. Jag vill har angifva nagra af de punkter, i hvil- ka Illinois gar framoni alia andra stater: Jordmanens bordighet; acres af odlad jord; stora farmer nagra af dessa innehalla fran 40,000 till 60,000 acres odladt land; antalet farmare; hvete-, majs-, hafre- och honungsproduktionens storlek; vardet af slagt- kreatur; antalet svin; antalet hastar tre ganger sa stort som Kentucky, haststaten. Illinois Qfvertraffar alia andra stater i milantalet af jernva- gar posttraffik, i arliga salda postanvisningar och i travaruhandeln. 10 1 manga vigtiga afseenden in tar staten endast, det ;niclra ruramct, i ordniugen. Sa, t. ex., i fraga om en permanent skolfund; totalbeloppet at' intraderna tor skolundervisningen ; antalet boktryckare, tidningsutgif- vare o. s. v.; vardet af famnprodukter och fakreatur; antalet tons at' upptaget kol. I fraga om skeppsfart star Illinois endast efter for stateii New York. Fran blott en af sina hamnar utsander staten under affarstimrnarne af seglationstiden ett fartyg omkring hvar tionde minut. Han inbegripas ej kanalbatar, som afga hvar femte minut. Staten ar vidare den tredje i ordningen hvad angar skolor och larare; den fjerde med hansyn till befolkningen, antalet barn i skolorna, lagskolor; smor, potatis och vagnar. Den femte i fraga om vardet af fast och los egendom, teologiska seminarier och laroanstalter for qvinnor, skofabrikation och bok- binderi. Betraffande arealen, s v a ar Illinois den tolfte staten i ordningen. Vardet af statens arliga fabrikstillverkningar utgor $205,000,000 och satter den derigenom i jemnbredd med New York och Pennsylvania. Antalet fabriker okades fran 1860 till 1870 med 700 procent; rorelseka- pitalet okades under samma tid 350 procent och beloppet af produkterna med 400 procent. 6,759 mil jernvag voro 1876 byggda. I detta afseende star Illinois utan gensagelse framst bland staterna. Vardet af dessa jernvagar ut- gjorde $636,458,000 och de beforos af 3,245 lokomotiv och 67,712 vagnar. Mer an tva tredjedelar af jorden ar inom fern mils afstand fran jernvag. Staten har ett stort financielt intresse i Illinois Central-banan. Denna fick sin oktroj ar 1850, och staten gaf den sasom understod hvarannan sektion pa sex mils afstand a omse sidor samt fordubblade priset a det aterstaende landet, for att halla sig sjelf skadelos. Banan fick salunda 2,595,000 acres land och betalar derfor staten en sjundedel af sin brutto- inkomst. Till ar 1877 hade staten erhallit inalles omkring $7,000,000. Om man hartill lagger de arliga inkomsterna fran kanaleu, $100,000, sa aro en stor del af statsutgifterna redan betackt. EELIGIONEN OCH UNDKEViSNiNGSvasENDET M. M. Religion och moralitet inom staten halla jemna steg med dess ofriga utveckling. Det var en kyrkans tjenare, som utverkade 1787 ars for- fattning, hvarigenom staten raddades fran slafvdri och okunninghet. Rev. Wiley, pastor vid en skotsk koiigregation i Randolph county, ingaf en petition till 1818 ars Konvention om erkannande af Skriften sasom det enda nodvandiga rattesnoret, den enda lagboken. Konventionen upptog ej s^ken till beha.n& forsigkommen som Galva. Orsaken hartill ar laget. Galva vardfc forlagdt vid en stor stambana (den vigtigase i vestern) medan Nekoma ligger vid endast en obetydlig arm af denna bana, namligen Galva Keihtsburg-banan. Men annars bar Nekoma ingenting att klaga ofver i fraga om lage. Det hvilar pS, den hoga vackra as, som utgor gransen emellan de flod- systemer, som underhalla vattendragen Mississippi och Illinois. Hari* fran eger det en vidstrackt vy ofver en angd, som inom sina ramar omf attar det bordigaste farmland staten eger. Fran en upphojning kan man i Nekoma med det nakna ogat a en klar dag se Galva, Bishop Hill, Oneida och Woodhull. Platsen daterar sin uppkomst fran den 21 Juli 1867, d& en mr. J. V. Woodhull fran staden Washington, samt Olof Johnson, Jacob Jacob- son, Svan Svanson och Jonas Olson fran Bishop Hill grundlade den. Det land, som utgor laget, hade namligen tillhort kolonien, hvars forestan- dare hade salt det till sig sjelfve for ett mycket lagt pris, for att ej saga mera. Sa tidigt som 1854, da det var starkt p& tal om att lagga "The American Central Rail Road," i hvilket foretag Olof Johnson, sasom i beskrifningen ofver Galva redan omnamnts, var mycket intresserad, hade kolonistyrelsen af detta banbolag utverkat sig ratt att vid Nekoma erhalla depot. Denna lilla omstandighet jemte den raska fart, hvarmed Galva hade borjat ga framat, foranledde atskilliga personer att sla sig ner vid Nekoma, som derigenom fick ett postkontor, en handelsbutik, en doktors"office" och en smedja att borja med. Men mycket langre kom ej platsen, ty den i tankarne stoartadt anlagda banan, som skulle lopa genom Nekoma och ditfora kapital och foretagsamhet, vardt dodfodd. Detta hade till foljd att de fiesta bo- ningshus, som i Nekoma uppforts, bortflyttades 1861, samtidigt hvar- med Nekoma ramlade utfor glomskans bradjup, for att tala med Vadman. Ur detta djup borjade det krypa upp 1868, da, Chicago Burlington Quincy-banbolaget inkopte den del af A. C. R. R., som var fullandad och fullbordade resten. Ett vackert stadshus blef da bar anlagdt, och i 62 63 och dermed foil defc herrar koloniforestandare in att, efter nagra ars hvila, annu en gang fresta lyckan pa spekulationernas slippriga gebit. ittvanarnes antal ar nu 100. Mycket hogre torde befolkningen pa lange icke komma. Den olycksdigra kolonirattegangen bar nemligen hammat all utveckling och forsatt landinnehafvarne i tvifvelsmal med afseende pa atkomsthanlingarnes godhet, hvilket haller allt kapital pa vederbor- ligt afstand. Atskilliga svenskar aro har bosatta. Den forste svensk som nedslog sig pa platsen var George Erickson, hvilken nu bor i Clay co., Kansas, och Hans Norstrom, som aunu uppehaller sig pa stallet. I affarer aro : H. Norstrom, jern- och bradhandlare ; Peter Engstrom, smed ; Erick Erickson, sadelmakare och John Larson, malare. STADEN GALVA. Ordet ar en radbrakning af Gefle, hvarfcill platsen forst doptes af Bishop Hill-kolonisten Olof Johnson, som, sjelf norrliindning, ville uppkalla den nya byn efter Norrlands storsta stad. Tanken att har anlagga en by, stad eller koloni utgick dock icke fran honom eller andra svenskar, utan fran ett par amerikanare, och tanken blef handling pa foljande satt: Ar 1853 foretogo tvanne personer, J. M. och Wm. L. Wibey, en resa fran Peoria till Rock Island, hvilken fard forde dern igenom den angd, i hvilken Galva nu star. Intagna af ortens naturliga skonhet, besloto de att rasta har. De valde d till hvilostalle den intagande lilla lund, som nu kallas College Park. Fortjust af den verkiigt pittoreska seen, som motte hans blick, nar han, staende i vagnen, spejade omkring sig, utropade d& den ene: "hvilket herrligt land. Lat oss kopa det och har anlagga en stad!" Sagdt och gjordt. Underhandlingar om kop af den praktiga prari-marken inleddes genast med egarne deraf. . Men dermed var icke den patankta staden framkallad. Endast 3 ansprakslosa menniskoboningar spanades och de lago atskilliga mil fran hvarandra. For att bilda anknytningspunkt for ett samhalle, dertill fordrades, har sasorn i nastan alia andra fall i vestern, en jernvagsstation i forsta rum- met, Att forskaffa sig en sadan talisman vardt nu ocksa, herrarne Wileys forsta bemodande, det de efter ett helt ars forlopp sago kront med fram- gang, nar Chicago Burlington Quincy-banbolaget samtyckte till att, sedan det for intet fatt ett stort sty eke land i platsens centrum, uppiatta en depot. Detta var 1853. Hosten aret derpa borjade man bygga, och i December hordes anghasten frustande ila forbi u den nya staden,'' stundoni stannande, forstas, for att aflemna och emottaga frakt och passagerare. Just vid detta lag var den nagra ar forut, 5 mil derifran, anlagda Bishop Hill-kolonien i sitt basta flor. At densamma forsalde nu mr. Wiley, som hade inkopt 50 acres soder om stadsplanen, en del deraf och en annan del at Jacob Emery. Harigenom fick Galva, som annu var blott en tanke, en mera pataglig form. Ty de foretagsamme koloni- sterne ville, som det synes, ha en syster at sitt forsta barn, som val fro- dades ensam, men icke desto rnindre fann ensamheten lang. Pa grund af denna omstandighet tillatos de att bestamma platsens nanin, och hr 61 65 Olof Johnson frambar da fostret och namde det Gofle, som i amerika- narnes mun vardt Galva. Tre ar derefter hade platsen 1,500 invanare, af hvilka ett stort antal voro sveuskar, genoni hvilkas fdretagsamhet Galva snart utvecklade sig till en betydande koping. Bishop Hill-kolonien var det som lat uppfora det forsta boningshuset sora kunde kallas valbygdt. (Det bebos nu af hr E. A. Lynd). Ett annat bygnadsforetag under koloniens auspicer var den rymliga tegelbygnad, hvari for en tid man bedref flaskpackning for kloniens rakning. Hogeligen spekulativ som hr Olof Johnson, koloniens affiirsforestandare, var drojde det ej liinge, innan han upp- tankt oeh igangsatt en miingd andra industriella foretag, som ansenligt bidrogo till Galvas uppkomst, ehuru de inte alltid lande Bishop Hill- kolonien, som betalte fiolerna, till nagon from ma. Ar 1854 paborjades af firman Johnson & Farr en storre rorelse'i det hus, som nu innehafves af J. A. Regnell. Johnson representerade har kolonien, som hade intresse afven i detta foretag. Hr E. U. Nor- berg tjenstgjorde som bokforare. Sadan samt tillika affarsforestandare var hr Peter Peterson i det stora magasinshuset, i hvilket forrattades en i sanning aktningsvard spanmalsaffar, i det ofantliga sadesforrader har uppkoptes och afsandes, hvarigenom Galva blef en af statens mera bety- dande spanmalsorter. Kolonien lat vidare uppfora den bygnad, hvari hr N. Ronnqvist nu drifver sin grocery-affiir, samt det hus, som nu forvandlats till hotell, men som i forstone utgjorde en bankmriittning, i hvilken Bishop Hill-folket egde ett ej ringa intresse. Formodligen var det den smak for penningetransaktioner, kolonien harigenom fick, som kort derpa ledde den in uti "The Western Exchange"-experimentet, hvarpa tusentals med moda forvarfvade dollars u stroko i skrinet." Af- fiiren var en af den tidens s. k. "wild cat ventures." Omkring 1855 foil det kolonien in att forsoka sin lycka pa tidnings- omradet. Ett tryckeri anskaffades och veckotidningen "Svenska Re- publikanaren" uppsattes, med hr S. Cronsioe sasom redaktor. Sasom "konstforvandtelever" iiitradde pa det nya tryckeriet tvanne af kolo- niens yngre rnedleinniar, namligen Eric Berglund, nu lojtnant i Forenta Staternas arme, och Andrew Chaiser, mediem af det bolag, som utgifver Svenska Tribunen, "Republikanaren," som var "Hemlandets" forste medtiiflare. leddes, sasom nainnet antydde, i republikansk riktning och var i religiost hanseende okyrklig och osekterisk, d. v. s., stod ej pa nagot visst samfunds sida. Val redigerad som tidningen var och egande i ko- lonien ett kraftigt stod, gick den ganska bra for sin tid. Omsider on- skade hr Cronsioe att blifva ensam egare af den, och deremot hade ko- lonien intet att saga, utan ofverlat villigt den journalistiske pionieren at dess redaktor. Men dermed blef ocksa dess existens genast osiiker. och v 66 efter en kort men modig strid strok Republikanaren flagg och gick under i brist p;! understod. Pa tal om ofvannamda Olof Johnson maste man medgifva, att han var i ratt manga afseenden en sallsynt karaktar. Han var en sorts Jay Gould till skaplynnet. Han ansag ingenting omojligt, och med ville han vara hvarhelst det galde att foretaga nagot nytt, som lofvade frain- gang. Men han nojde sig icke gerna att endast vara med: han vill leda. Dertill berattigades han ocksa pa grund af manga egenskaper, sasom en kraftfull vilja, klar affarsblick, djerfhet (ej utan forsigtighet) och drift. Han var en af de fornamsta befordrarne af forslaget att bygga "The American Central R. R.," som skulle lopa fran Fort Wayne i In- diana genom Illinois till Iowa. Flera framstaeade personer, bland aiidra Robert C. Schenk, f. d. arnerikansk minister i England, stalde sig i spetsen och ingafvo pa sa satt fortroende for foretaget. Bishop Hill- kolonien atog sig da att lagga banbanken fran Indianas granslinie till Mississippi-floden och tecknade sig pa samma gang for aktier till ett belopp af $1,000,000. Men sedan den utfort en gariska dryg del af ar- betet, blefvo aktierna vardelosa och hela foretaget afstannade, med pa- foljd att kolonien led en kannbar forlust. Om emellertid 1857 ars kris icke kommit emellan och omojliggjort arbetets fortsattande, sa hade det medgifves af sakkannare kolonien har riktat sig med en ofantlig summa sasom vinst pa affaren. Under Galvas tidigaste skede vistades der en svensk familj, som hette Youngberg (Ljungberg?) och dref en liten handelsrorelse i den af A. R. Soper nu anvanda lokalen, och en dorr venster om honom hade en ecceiitrisk svensk vid namn Eric Quick slagit sig ner sasom urrepa- rerare, vid sidan om hvilket yrke han egde atskilliga andra sysselsatt- ningar, emedan han gick och galde som en slags tusenkonstnar. Bada dessa personer bo nu i Kalifornien, savida de ej nyligen tagit afsked af tiden och foljt med den stora skara, som utvandrar till det okanda landet. Vi ha nu sett, att vart folk utgjort en aktningsvard faktor vid fram- kallandet af Galva-sam ballet. Det oaktadt hafva svenskarne har icke hunnit nagon numerisk styrka. En af orsakerna hartill ar den om- stiindigheten att de i borjan gingo niiste om det fotfaste, som fordrades for ditlockning af landsman. De, hvilka deltogo i "kopingens" danande, tillhorde nemligen Bishop Hill, der de agde sina saval timliga som andliga hem och dit de hvarje lordagsqvall begafvo sig, for att ater- vanda pa mandags morgonen, styrkta till tron af den sjalafoda, de under sondagen hade atnjutit. En liten forandring i detta forhilllande intraf- fade 1861, da kolonien fie facto upplftstes och da Galva pa grund haraf erholl en liten Hllukning till sin svenska befolkning. GALVA. Se aid. 299. 67 Men om Galvas svenska element icke ar sa starkt i numeriskt han- seende, sa ar det anda markligt i fraga om de egenskaper som betinga en orts eller stads andliga tillvaxt. Den id och flit, som utmarkte vara landsman harstades under koloniens stormaktstid, utmarka dem an. Hela apotekarerorelseu ligger t. ex. i deras bander. Tre valetablerade apotek finnas a platsen, forestadde af Peter Larson, L. P. Ek ocb Jobn W. Ekstrand. De sta afven framst i speceri- ocb mjolhandel, hvari firmorna Nelson Ronnqvist ocb John A. Regnell gora stora affarer. Med mobler drifver Peterson & Herdien en betydlig handel. Hr S. P. Johnson bar i manga ar varit den ledande skraddaren och kladeshandla- ren, och ar det an, ehuru ban ihr A. Peterson fatt en medtaflare. I sko- handel traffas inga andra an svenskar. Firman Anderson & Engstrand ar i detta fack den fornamste, hvarefter kommer A. B. Peterson och 0. C. Berg. For of'rigt tilltror sig ingen kopman i Galva att lyckas i sin affar, om ban ej eger en eller flera svenska bitraden. Hr Jonas W. Olson, hvilken lange fungerat s&som polisdomare och town-uppbordsman, ar en af ortens mera begafvade politici och advo- kater. Herrar J. A. Regnell och Lewis F. Mattson tjenstgora som "town trustees." Af mera arbetsgifvande foretag ma namnas kolgrufveindustrien, den der dock pa senare tiden lidit af det allmanna affarstrycket. Fler- talet af deni, som gjort sitt uppehalle i denna gren, aro svenskar. NAgra af dem kommo 1876 pa tanken att bilda ett aktiebolag i andamal att med sa mycken storre framgang kunna bedrifva kolbrytuingen. Grundmedlemmar i detta under statslagen inkorporerade bolag voro And. Sundqvist, Eric Sundqvist,' Peterson & Herdien, Eric Lundin, Louis Nojd, Peter Lund och And. Larson. President, And. Sundqvist; sekreterare och kasor. Petsr Herdien. Man borjade med $3,000 och bar producerat i medeltal 25,000 bush, kol om aret med 8 a 10 arbetare sommartiden och 20 a 30 under viiitern. Bolaget, som inkopt ratt att ? 15 ar bearbetaen yta a 15 acres, bar hittills upphissat all kol med basts kraft, men liar nu borjat att anvanda angkraft for andamalet. En aterblick pa Galva visar afven, att det var bar tidiiingen Svenska Tribunens vagga stod. 1869 den 4 Jan. borjade Kapten Eric Johnson harstades utgifva en a bade svenska och engelska tryckt tidning, kallad "The Illinois /Swede." Bladet utkom da i sexspaltigt format, men of- vergick till niospaltigt i Juli samma ar, da hr A. Chaiser ingick som delegare. 1870 den 1 Jan. forandrades tidningen fr&nfolio till quarto i form, bibehallande annu de bada spraken i texten, hvaraf 6 sidor voro svenska och 2 engelska. Den utgick da i en upplaga af 1,000. Sam- tidigt utgafs af samma firma ett uteslutande engelskt blad, "The Galva Republican. 1 ' Att nu trycka bada dessa med en handpress, var ej langre tnojligt, och inkoptes derfor en angpress, maktig att gora 1,476 aftryck 68 i timmen. I Aug. 1870 blef hr C. F. Peterson medlem i firman och of- verhandtog redigeringen af "The Illinois Swede," som nu vardt uteslu- tande svensk och antog namnet "Nya Yerlden" nagot senare. Aret derpa flyttades den till Chicago, der den 1877 sammanslogs med "Svenska Amerikanaren 1 " 1 och omdoptes till Svenska Tribunen. Nagon uteslutande svensk henilig forening finnes har icke. For nagra ar sedan fans en blomstrande Good Templars Lodge, men den har dott sotdoden for lange sedan; den har saledes icke gatt under i striden med Kung Alkohol. Landsmannen i Gralva arc allt for nyktre och mattlige att for nagon langre tid vidmakthalla en nykterhetsforening. I kyrkligt hanseende star Gralva icke efter nagot annat svenskt "nybygge," detta ehuru Robert Ingersolls asigter ha vunnit faste i manga sinnen, af hvilka ej sa fa aro svenska. Kristendomens vanner hafva har verkat med bade nit och framgang ibland vart folk, och sar- deles lyckosam har den metodistiska missionen varit. 1867 den 3 Maj bildades har en svensk metodistforsamling, hvars forestandare blefvo Lars Hanson, Olof Peterson, John Lind, John Axling, Lars Bostrom, Nils Blomberg och Olof Johnson. Nagon stadigt anstald predikan^ agde forsamlingen i borjan icke, men besoktes tidt och ofta af pastor A. J. Anderson, som vardade Bishop Hill-forsamlingen och som, med sin karakteristiska energi, genast gick till verket att anskaifa en kyrka for den unga hjorden. Detta forsok, hvari pastor A. naturligtvis bitraddes af andra, krontes pa kort tid med vacker framgang. Ett litet tempel, 32 fot bredt och 42 langt, uppfordes till en kostnad af &3,000, som betaltes kontant. 1872 bygdes straxt bredvid detta gudstjentslms ett litet pa- storsbostiille, hvilket med tiden vardt alltfor ansprakslost och eftertraddes 1878 af ett storre vackrare, hvilket kostade $1,300 i uppforing. Vid forsamlingen ha i tur och ordning verkat: B. Simpson, Aug. Wigren, H. W. Eklund, C. A. Verene, A. T. Westergren, C. A. Stenholm, J. 0. Nilson och Fred. Ogren. Den lutherska forsamlingen pa platsen daterar sig ifran 1867, hvilket ar 40 personer forenade sig och borjade systematisk gudstjenst- ofning, stallande sig under Augustana-synodens kontroll. Pastor P. M. Sannqvist hade genom en serie predikningar beredt faltet emellan sagde ar och 1866, da han, bosatt i Altona, borjade gora reguliera besok i Galva for att vilcka den hos befolkningen slumrande fadrens tro. 1873 bygde forsamlingen, som nu eger 100 kommuriikanter, en kyrka for $3,000, hvara finnes blott S300 skuld. Prest afl5nas har icke, utar, atuojer man sig annu med besok af studenter fran laroverket i Rock Island. Forestandare {Board of Trustees) aro: Sven Anderson, And. Suudpvist och Frank Linde. ANDOVER TOWN OCH TOWNSHIP. Utom Bishop Hill, hvilken plats, som vi visat, grundlagts och ut- vecklats af svenskar, finnes inom Henry county intet nybygge*) som ar sa uteslutande svenskt som det gamla stadiga Andover. Men innan vi inga en beskrifning af detsamma, skola vi egna nagra minuters upp- marksamhet at townshipet med samma namn, enar dess historia eger mycken gemensamt med nybyggets, liksom den i sin ordning ar i manga hanseenden forknippad med andra mindre, inom detta township belagna, nybyggens hafder. Andover townships norra del har en jordman sa bordig som man kan traffa nagonstiides under solen, hvaremot den sodra halfvan ar dels mera stenbunden och backig, dels, a sina stallen, bestaende af s. k. "bottomland." Den forr omtalade Edwards-an kommer med sin norra arm in uti detta towship a sektion 24, medan dess sodra gren bryter in a sektion 35, hvarpa de bada sammanflyta i det sydvestra hornet af sek, 22, hvarifran floden fortsatter i vestlig riktning genom distriktet. A sektion 13 borjar ett skogsbalte som sedan stracker sig vesterut genom hela townshipet, varierande i vidd fran till f mil. Den forste hvite man, som har nedslog sinabopalar, var den i Henry county's historia omtalade dr. Baker, hvilken anlande den 6 :te Maj 1835, dock for att stahna har endast en kortare tid. I Juni samma ar var det som det forsta steget togs att bilda nagonting som kunde kallas ny- bygge. Det var nemligen da som en reverend Pillsbury, en mr Slaug- ther och en mr Pike kommo sasom en komite" for att utse lage for en i New York bildad koloni. De utvalde ett storre sty eke land, hvaraf en del utlades till stad. Gator, grander, torg och tomter m. m. uppmattes och kartlades, och for att antyda det nagonting stort skulle varda utaf denna obetydliga begynnelse kristnades den blifvande staden (kristen- domens prospektiva lardomshogsate) till Andover, hvilket namn, som bekant. bares af ett universitet i Ny England. Det satt, hvarpa de sedan borjade verkliggora sitt ideal, var att bygga en mjolqvarn, hvilken, sedan den nagra ar troget tjenstgjort, gjorde som mangden af menniskor gor: den foljde med strommen. *) Vi begagna ordet nybygge i stallet for settlement, emedan det 'Ar rent svenskt och later battre, ehuru vi medgifva det raauga s. k. nybyggen Sro ganska fjamla. 69 70 Vid denna tid var, som latt forstas, befolkningen i antal ringa och underkastad manga svarigheter. Till en af dem horde att de fingo ga till Knoxville for att hemta och aflemna sin post. Denna olagenhet af- skaffades sedermera, da Andover fick ett eget postkontor i det hus, som beboddes af den i trakten allmant bekanta och lika allmant vordade "Aunty" Miller de sista aren hon lefde. De, som niinnas den tiden, om- tala att bref-postportot da var 25 cents, enkel vigt. Den forsta som foddes i Andover township och fann sig ega hvitt skinn var Mary E. Woolsey, dotter af Jessey Woolsey och nu Edmund Bucks akta halft. FoRSTE som satte sig ner i Henry county var en sjoman vid narnn Sven Nel- son, hvilken ankom 1840 och valde till hemort Andover, der han ocksa lefde i ro, glomsk af hafvets vind och vag, tills for nagra ar sedan, da han i Charons farja for ofver tidens elf for att kasta ankar i nagon hamn pa den andra sidan. Men denne Nelson hade in gen familj och utgjorde derfor, ratt betraktadt, icke det svenska nybyggets egent- liga borjan. Det var ej forr an sju ar senare som DE SVENSKA BANBRYTARNE ankommo. Fore dem hade endast nagra fa andra anlandt och slagit sig ner vid randen af ofvannamda skog. Nar svenskarne omsider an- koinmo blef dem stugan for trang. De fiesta afsalde hvad de agde och begafvo sig till mindre "utlandska trakter," medan de, hvilka kommo med afsigt att har gora sig bofasta, ansago bast vara att folja de forras foredome begifva sig langre bort for att icke blifva forsvenskade. Pa det sattet vardt Andover ett sa godt som uteslutande svenskt sam- halle. Till broderne Hedstrom den da i Victoria boende och den i New York verkande tillhor fortjensten att hafva vandt en del af den sven- ska invandringen at staten Illinois. Som under rubriken Bishop Hill blifvidt namdt, var det rev. Hedstrom som i New York radde B. H.- koloniens foregangare, mr Olof Olson, att styra kosan till denna stat, i det han rekomenderade honom till sin broder i Victoria; och pa samma satt vagledde han Andovers forsta svenska nybyggare. Omstandighe- terna vid deras hitresa och ankomst voro i korthet foljande : Ar 1845 anlande till New York i sallskap med nagra andra en per- son vid namn Peter Kassel fran Kisa i Sverge. Fran New York begafvo han och hans folje sig till Filadelfia, vidare till Cincinnati och der- ifran langs Ohio-floden till Mississippi-floden, den de foljde upp till i mlrheten af Burlington i Iowa och slogo sig slutligen ner ett sty eke 71 vester om derma stad uti ett nybygge som efterat fick namnet New Sweden. Desse persoiier, som voro fran S verges sodra del, hade aldrig sett eller hurt talas om Illinois' bordiga sliitter, hvadan de voro fullkomligt tillfredstalde med den af skogsnar och backar utmarkta trakten i och omkring New Sweden. 1847 kom ett annat utvandrare-sallskap ifran samma del af Sverge. Hafvande brefvexlat med Kassel och af hononi riklts ait ansluta sig till hans nybygge i Iowa, var det vid ankomsten till New York desse personers afsigt att fortsatta resan till New Swe- den. Det var da som "fader" Hedstrom lyckades att med fb'restallnin- gar om denna stats fordelar i fraga om jordbrukskallet beveka dem att taga vagen geiiom Illinois oeh Victoria, der hans broder bodde, pa det de matte sattas i tillfalle att se huru saker och ting tedde sig derom- kring. Nar denna skara, i hvilken funnos N. J. Johnson med hustru och adoptiv-dotter, fran Jerda i Kalmar Ian, saint Anders Johanson med hustru och tre barn, fran Lonneberga i samma Ian, anlande till Victoria, blef den af nir. Hedstrom derstades visad till Andover, hvarest 100 emigranter skulle, enligt ett af ett landbolag at Hedstrom gifvet lofte, blifva val mottagna och i borjan forsorjda. N. J. Johnson och hans familj blefvo da i Andover inbjudna att stanna en tid i rev. Pills- bury's hus, som stod a den tomt, hvara hr John A. Larsons hem nu star. Detta var, som sagdt, 1847. Nagon tid derefter flyttade den Johansonska familjen in uti en stockhydda, hvilken sednare gifvit vika for Andovers "Barnhem." Aret derpa flyttade samma familj in uti en annan stockhydda, som annu qvarstar a den nordostra fjerdedelen af sek. 24, Lynn township. Under samma hyddas tak fingo Anders Johan- son och hans familj samt familjen Freeberg afven rum. Plats fans till och med for en ung man sasom "boardare." Denne unge man var John A. Larson, som blifvit forunnad att spela en ratt framstaende rol i Andovers historia. Ej langt derifran bodde samtidigt en viss Nils Nilson i ett slags torfhus, samt en annan, som hette Hurtig och hans familj i en liten koja. Alia desse ofvan namde utgjorde, jemte kapten Wistrom, hvilken hade utgatt ur Bishop Hill-kolonien, Andovers svenska pionierer eller vagbrytare. De kommo, sasom nastan alia emigranter komma, fattiga och obe- kanta med landets forhallanden. Men de voro, som mangden af svenska utvandrare ar, flitige, sparsamme och forsakande. Hos dem brann en varm onskan att fa en egen tappa och ett eget hem, om an aldrig s3, ringa, vore det blott maktigt att befria dem fran den oro, hemlosheten i ett frammaude land fororsakar. De tva Johansonerne, Nelson och Free- berg gingo redan 1848 i forfattning om inkop af hvar sina 10 acres land for $1.25 pr acre, men endast N. J. Johnson och N. Nelson voro i stand att erhalla atkomsthandlingar, hvadan de T utan tvifvel, kunna anses sa- 72 som deforsta svenska landegarne i Henry county, nar ej den nagot aldre B. H.-kolonieri tages i betraktaride. Sedan N. J. Johanson fatt sitt lilla landstycke var hans forsta om- tanka att bygga sig en egen stuga. I detta lofvarda varf blef honom John A. Larson, som d& var ung och som alltid fardig att g& sina lands- man till motes, behjelplig, men det mA, med ratta sagas, att han vid byggandet af Johnsons residens icke sa noga foljde den moderna arki- tekturens lagar. Och derfor klandrar honom ingen. Nodviindigheten kanner ingen lag, och ehuru Larson hade goda mekaniska anlag, sak- nade han likval motsvaraiide goda materialier. En statlig ek utsags till det blifvande husets nordostra hornpost och afhoggs sa hogt upp att stubben blef, der den stod, lika hog som det patankta huset, hvarefter hela verket fullbordadess efter nagorlunda samma plan. Man finner annu denna for Andover primitiva boning qvar der den af Larson bygdes, staende sasom ett stumt men and valtaligt vitnesbord om den sinn- rikhet, viilviljan och nodvandigheten tillsammans kunna framkalla. Stugan star visserligen inom Lynns township, men den anses andS, till- hora Andover, och vallfardaren till densamma far alltid veta att den ar den forsta svenska boning der pa platsen samt ett varderikt historiskt minne. Familjen Johnson lefver annu a sin 1848 kopta egendom. Hufvudet for familjen, mr Johnson, ar nu gammal och hans hustru annu aldre; han ar namligen fodd 1810 och hon 1805. Men de aro i ganska goda om- standigheter; deras 10-acres-farm har vuxit till 43 acres och de hafva ej sa litet reda penningar utlanta. Det oaktadt fortsatta de med samma mattliga vanor och samma sparsamhet, som utmarkte deras tidigaste pionier-lif. De aro for ofrigt mycket fromma och nitiska medlemmar i den svenska metodistforsamlingen p& platsen. Anders Johnson eller Johanson dog 1849, men hans hustru lefver annu och ar omgift med Samuel Johnson fran Orion. Ehuru alderstigen eger hon an i friskt minne manga handelser fran. den tid da lion som emigrant anlande. En liten episod som tilldrog sig under resan fran La Salle till Andover gor har ansprak pa rum. Hennes sallskap hade traffat 81'verenskommelse med en forman om barnens och qvinnornas transport fran den ena till den andra platsen. Som vanligt ar nar det ar fraga om emigrant-befordring, var formannen mer an lofligt vardslos om sina passagerare, dem han placerade uppe p& nagra hoga larar, hva- dan de, passagerarne nemligen, kommo nara att ramla ner och ut ur akdonet, nar detta sattes i gang. Mrs Johnsons pa svenska framforda protester formadde ej kusken att vidtaga nagon forandring med hansyn till sittplatserna. Detta foranledde den uppbragta qvinnan att forandra taktik. Hon fattade karlen i kragen och skakade honoin sa efter- tryckligt att han slutligen forstod och efterkom hennes onskan. For 73 ofrigt kommo de nara att svalta ihjel p& resan, som varade i flera dagar, ty de voro alldeles utan bade matsack och penningar. Genom att, nar hungren borjade blifva alltfor pinande, afsalja nagra kladesplagg, lyc- kades de fa nog till inkop af nagot flask och brod, hvarmed lifvet uppe- holls tills de hunno resans mal. Af detta sallskap lefver annu Nils Nilson i Andover, och mr Freeberg i Colfax, Iowa; Hurtig, som bodde soder om "deacon Bucks place," dog 1849, men hustrun lefver nu i Polk co., Nebraska, dit hoii flyttade for fern ar sedan, och kapten Wistrom for till Kalifornien 1850, men atervande kort derp& och dog & Bishop Hill. Ofvannamde John A. Larson, som ar fran Oppeby i Ostergotland, utvandrade 1848 och tillbragte sin forsta natt i Andover under Hurtigs tak. Han var den forste i sin socken som utvandrade till Amerika. Tanken pa detta steg vacktes hos honom vid lasningen af en gamnial geografisk skolbok. Han kom namligen derigenom att inse det Sverge icke utgjorde hela verlden, utan att det funnes andra lika stora och mycket storre samt i manga afseenden battre lander. Emellertid stan- nade han ej lange i Andover, utan begaf sig till Galesburg, der han larde vagnsmakareyrket. Men Kalifornia-febern kom straxt derpa, och 1850 var han en af dem som foil in uti den stora karavanen af lyck- sokare, hvilken trotsade farorna i den amerikanska oknen for att uppn& Stillahafskustens Eldorado. Lyckligtvis var han utrustad med en ovanligt stark krops-konstitution och blef derfor en af de fa, hvilka icke gingo under p3, resan. Han berattar att han vid framkomsten till oknens vestra rand sag en af torst och sjukdom lidande person bjuda en handfull af guldmynt for en munfull af vatten utan att erhalla den, emedan den, som hade vattnet, hemtat det 14 mil derifran for en sjuk van. Larson atervande 1851 och arbetade i sitt yrke i Galesburg till 1853 d& han flyttade till Andover och der upprattade -egen v r erkstad och dref rorelse i 15 ar, under hvilken tid han inkopte rev. Pillsburgs "homestead, 1 ' , hvilket han bott allt sedan dess. Fortrogen som han tidigt blef med engelska spraket, har han i allmanna saker alltid varit sina landsmans hjelpreda, och ehura han ej kan sagas hafva i hufvudsak delat deras po- litiska och religiosa asigter, har han dock alltid haft deras fortroende, sasom bevis hvarpS, mS, namnas att han innehaft town-supervisor-embetet 4 ar, assessors-em betet 12 ar och fredsdomare-embetet 15 ar. Honom iir Andover township for ofrigt skyldig sin tacksatnhet for sina goda all- manna vagar och bryggor. Hans handelserika lif har afven i ekonomisk bemarkelse kronts med framgang. Han eger, utom sitt "homestead," 587 acres godt farmland. Atta barn samla sig omkring honom, men hans hustru, som hade foljt honom i 26 ars strider, dog 1879. 74 TILLOKNING i ANTALET erhollo Andovers forsta svenskar 1848, da Gabriel Johnson och Gustaf Johnson ankommo, hvilka bada nu bo a sek. 31. Men ett storre ant;il svenska emigranter hade ankommit redan 1846, hvilket ar skeppet Virginia, fordt af kapten Johnson, ofverforde 75 personer fran Goteborg till New York, hvarifran de, efter mangahanda svarigheter och ett langre uppehall p& vagen, anlande till Andover. I detta sallskap voro bland andra foljande : Samuel Johnson, fran Sodra Wi, med hustru och tre soner; Holland Elm fran Gammalskil i Ostergotland med hustru, en son och tva dottrar; Eric Peter Anderson, fran Kisa, med hustru, tva soner och tre dottrar; Sam. Samuelson, ocksa fran Kisa, med hustru och fyra barn, af hvilka tre lemnades i Buffalo vid afresan drifran, och Mans Johnson, (han dog i Buffalo) fran Kisa, med hustru och en son (Jonas Peter Johnson som jemte sin mor nu bor i Western township.) Desse och hela deras sallskap blefvo vid framkomsten till Albany, New York, pa bedragligt satt berofvade de sma penningebelopp de egde, sa att de icke hade en cent qvar for sina mest trangande fysiska behof. Pa vagen emellan sistnamnda stad och Buffalo lifnarde de sig Hied vilda plom- mon, dem de funno langs kanalbanken, samt med hvad de dessutom lycka- des komma ofver. Val i Buffalo kunde de ej fortsatta langre, utan maste stanna der tva ar for att skaffa sig medel nog att kunna fullborda resan, hvars mal var Kassels nybygge i Iowa, men sedermera blef, genom mr Hurtigs rad, Andover, dit de anlande 1848. Af desse bor nu Samue] Johnson, fodd 1805, i Orion, Henry co., och har sedan sin forsta hustrus dod, som intriiffade 1849, gift sig med enkan efter Anders Johnson. Eric Peter Anderson dog 1854, och hans hustru har nyligen afsomnat. En af dottrarne ar gift med Axel Burgeson, den andra ar enka och bor i Rockford, Ills., och den tredje bor ogift i Lynn township. En af so- nerna ar i Kansas, och den andre hemma. Samuel Samuelson och hans hustru ha flyttat till Galesburg, och en af deras dottrar ar gift med Edgar Nicholls som bor i narheten af Cambridge. Bland dem, som kommo 1849, voro Nils P. Peterson, fran Lonne- berga, Kalmar Ian, och hustru, hvilka nu aterfinnas i goda omstan- digheter a sek. 33 af Western townsip. Anders Peter Larson ar for larigesedan dod, men dottrarna lefva, Anna Larson bor a sek. 8, An- dover townsip, och ar gift med A. P. Peterson, som ocksa anlande till Andover 1848 och derfor bor rakuas till de forsta nybyggarne; den andra dottern ar gift med Hans Mollerhof frau Bergsjo i Helsingland. Med den lilla ar 1849 anlilnda skaran kom Peiir Svenson fran Djurs- dala, Kalmar Ian, och hans familj, bestaende af hustru, son och dotter. Den senare dog i Priceton, Ills., vid genomresau, af kolerau, som kort 75 derpa afven bortryckte modren. Svenson sjelf lefde till han blef 81 ar. P& sina sista ar sysselsatte han sig med att koka tjara ur tallqvistar, upplockade Kings en jernbana, der de fallit sasom skriide vid arbetet. Af fran 3 till 4 lass af dessa knubbar frambragte han 7 a 8 gallon ren tjiira och fortjenade derpa ej s& litet. Sonen S. P. Peterson bor nu a sektion 31 i Osco township, der han eger 400 acres det aldra vackraste land, hvarjemte han besitter 160 acres i Iowa. Vid framkomsten till Andover hade han och hans fader mottagits af Gust. Johnson a sek. 31. Men de beredde sig snart ett eget hem, i det de togo 40 acres regerings- land nagot vester om Johnsons farm, och uppforde dera 1850 en stock- hydda, uriders hvars tak de bodde 9 ar. De, liksom alia andra, egde i borjan att soka sin utkomst genom arbete for andra, och den garale fick da for ett dagsverke 50 cents, inedan den yngre icke tillerkandes mer an 25 cents. Denne Svenson (den aldre) tillverkade det forsta svenska akdonet i Henry co. Det var gjordt pa det aldra enklaste satt, och i detsamma sagos fader och son om sondagarne fardas till den anspraks- losa kyrkan, dragne af ett oxpar. Var tids Andover-svenskar aka med granna ekipagen till en kyrka, som ar en af de storsta och vackraste landskyrkor i hela vestra Amerika. ANDOVEES FOESTE SVENSKE PEEST var pastor L. P. Esbjorn, som ankom i spetsen for ett emigrantsallskap 1849. Rorande anledningen till hans utvandring och resan hit yttrar pa- stor- Erland Carlson bland annat foljande i en artikelserie, inford i "Missions vannen :" "Uppfordrad af manga kristliga vanner och understodd af Svenska Missionssallskapet i Stockholm, foretog pastor Esbjorn vid midsommar- tiden 1849 resan till Amerika. I sitt sallskap hade pastor E. ett ej ringa antal emigranter fran norra Sverge. Resan antraddes fran Gefle med svenska briggen "Cobden." I Helsingborg, der skeppet lade till for natten, fick pastor E. folja ett af sina barn till dess sista hvilorum och lemna det sasom en dyrbar pant at fosterjorden. Begrafningen forat- tades af dr P. Wieselgren, som da var kyrkoherde i Helsingborg, och processionen utgjordes, utom af niistan hela posters E :s sallskap, af mamsell Cecilia Fryxells skolbarn. (Hon hade vid denna tid flickpen- sion i Helsingborg). Framkomna till New York mottes pastor Esbjorn och hans sallskap af en kapten Widerstrom, hvilken skulle tjeua dem sasom ledsagare inat landet. Han hade tillhort Bishop Hill-kolonien. hvilken anlandt till landet tre ar tidigare, men hade lemnat densamma och var nu bosatt i Andover. I New York fans ett kompani, "Land- association," som uppkopt mycket land i Henry county och utlagfc staden Andover. Pastor E. med sallskap hade amnat sig at Knox co.; men sedan namda kompani lofvat gifva 10 acres land till en svensk luthersk kyrka, beslutacle man sig for att stalla kosan at Andover. Re- san gjordes nied kanalbat till Buffalo och derifran med angbat till Chi- cago. Sedan Detroit passerats, dog annu ett af pastor Esbjorns barn, och blef i en mycket skroplig kista begrafvet i en sandbank pa stranden af Lake St. Glair. Pastor Esbjorn insjuknade afven och maste med sin familj stanna i Chicago; men sallskapet, ledsagadt af kapten Widerstrom, begaf sig till Andover. Da pastor E. tre veckor sednare afven anlande, fann han till sin stora sorg, att de fiesta af hans sallskap hade utaf methodistpresten Jonas Hedstrom blifvit ofvertalade att lemna Andover och begifva sig till Victoria. Man mottes i Andover af nybyggare-lifvets vanliga svarigheter, sjukdom, brist pa rum m. m. Pastor Esbjorn lyckades dock for sig och sin familj hyra ett par sma och laga rum i andra vaningen af ett, en och en half vaning hogt, hus, vanligen kandt under namn af "mr Mix' place." Af dem, som kommo i pastor Esbjorns sallskap, funnos, bland andra, Jonas Anderson fran Hille i Helsingland, hans hustru och tre rninder- ariga barn, Eric, Kristina och Jonas. Sjelf reste han med sonerna 1859 till Colorado, men hustrun ar annu qvar i Andover. och dottren ar gift med Eric Westerlund, som har en storre farm och drifver kreatursafvel a sek. 28, Osco township. Vidare fans i Esbjorns skara Olof Nordin med tre barn, men de hafva afflyttat fran orten, och ingen vet hvarthan. Ofvannanmda Jonas Anderson och Matts Erson, nu tillfmnandes a sek. 16, Andover township, hvilka bada aro fran Hille, Helsingland, hvarifran de sanitidigt (1849) utv. ti!l Amerika, foretogo 1850 en resa till Kalifor- nien, men atervande 1851. S. P. Streed (Strid) fran Nora i Ostergb't- land kom, afven han, 1849. Han hade tjehat 10 ar i det kungliga lif- grenadier-regementet, hade varit gift tre ganger och var fader for 15 barn, af hvilka 8 f. n. lefva. Hans bostad var & sek. 36, Andover town- ship. Oke Olson fran Ofvansjo i Gestrikland, fader for postmastaren i Andover, 0. Olson, ankom till New York 1846 i sallskap med en skara Bishop Hill-kolonister, men skilde sig vid dem och stannade forst ett ar i Brooklyn och sedan 2 ar i vestra New York, hvarifran han 1849 viinde sin a steg till Andover, der han annu triiffas markligen kry vid 80 ars alder. Vi hafva nu i korthet redogjort forde omstandigheter, under hvilka Andovers aldra forsta svenska pionierer ankommo, nagra af de odeii de forst maste upplefva och de vexlingar tiden aviigabragt i hvars och ens enskilda lif. Nu nagot om deras allmanna hJstoria och frukterna af deras sanifalda strafvanden. 77 Vi sade i borjan af derma lilla teckning att det var mr Hedstrom i Victoria som forst ledde emigratkmen dit. Men ssl hafva vi fornum- mit bland vara vandringar i Andover och dess omnejd nar det vardt bekant att Andover skulie erhalla en luthersk prest och antagligeu en svensk-lutliersk forsamling, forandrade ban sin taktik och afradde nu istiillet for att tillstyrka landsmannen att bosatta sig har, hvilket frani- gar af pastor Esbjorns, a annat stalle i denna bok meddelade, berattel- ser ora den lutherska kyrkans tillvaxt i Amerika. Att de strafsamma svenska man och qviimor $om lade grunden till det nu rika och blomstraiide Andover, genomgingo den harda skola, nastan alia andra nybyggare genomgatt och genomga, det hafva vi redan matt antydt, men latom oss anda narmare vidrora ett och annat dermed forbundet. Brist pa husrum ar alltid en af de svara olagenheter, som mota den nykomne, nar han skrider utom civilisationens granser for att grunda nya samh alien, och af denna olagenhet fingo Andoversvenskarne lida. Sjuklighet sasom foljd af ovana vid klimat och foda ar en annan annu viirre olagenhet, for hvilken man som nykornmen utsattes, och utsatta harfor voro i sanning desse personer. Sjukdomar af mangahanda slag hemsokte dem och fortunnade deras leder ar efter ar till dess att de kom- mo sig for. Koleran t. ex. var en arlig gast i nybygget fran 1849 till 1854 och anstalde ofta allvarsamma harjningar ibland dem. John Elm for- taljer oss, att han 1849 arbetade med tva olika slatterlag om 16 personer hvardera och att de alia, utom han sjelf och tva andra, anfollos och bort- rycktes af sistnamnda farsot. Att erhalla betalande sysselsattning v^ar ej heller alltid mojligt. Afloningarne voro alltid laga. Fran 35 till 50 cents om dagen var det gallande arbetspriset, som dessutom maste uttagas in natura, sasom i flask, kreatur och annat dylikt. Men billiga voro dock ocksa de varor man behofde. En god ko erholls for $8. Hastar som nu betalas med $100, fingos da der for $40. Flask fick man for li cents pr pund, hvete for 35 cents pr bushel, majs for 12 dito, och potatis for besvaret att upp- grafva den. En gyllene tid var det for branvinsvannen, ithy att whisky kunde fas for 12 a 15 cents pr gallon. Detta sakernas tiilstand radde upp till 1853, da jernvagsbyggandet borjade. Mera penningar konimo dermed i omlopp, arbete vardt mera efterfragadt och jordbruksalstren stego i pris. Sa fortgingo forhallandena till 1857, i och med hvilket ar den historiska kriseii kom och vande upp och ner pa dem, precist ehuru ej sa ilia som 1873 ars panik. Men den medforde afven sitt goda, ty den omstortade och forstorde det onaturliga och forderfliga bank- system, som da var en vogue och hvarigenom landet ofverholjdes med ett fullkornligt vardelost pappersmynt. 78 Under tiden forokades stadigt svenskarnes antal. Att forsorja sig, att uppehalla sin existens var i borjan allt de af lifvet fordrade, och hari lyckades de, men med mycken moda och den strangaste sparsambet i forvaltningen af sina sma tillgangar. Framsteg i riktning af valstand och oberoende voro troga och svara att taga. Men dagen kom ora sidor. 1862 borjade det gry. Landets penningestock hade genom det da i full gang varande kriget kommit i liflig rorelse, iiya sedelraassor hade af re geringen utslappts och satts i omlopp, och farmprodukterna stego enormt i varde; s att de 4 hvilka hade mod och omtanka nog att kopa jord pa kredit, kommo istand att betala egendomen med hvad de er- hollo for det forsta arets skord. Emellan aren 1862 och 1868 var det som svenskarne harstades, saval som pa manga andra stallen, vunno fotfaste sasom landegare och jordbrukare, och, som af lefnadstecknin- garne ses, finnas nu en stor mangd landsman med bordiga, valodlade farmar om fran 80 till 640 acres. Man bar beraknat att Andover township, inbegripande "town" med samma namn, har en svensk befolkning om 1,500 sjalar. Detta kan lata otroligt, men ar forklarligt pa den grund att townshipets skogbevuxna del omfattar ett stort antal af svenskar odlade, smarre farmar, hvilkas egare heldre stanna dera och atnoja sig med hvad 5 eller 20 eller 40 acres afkasta sig, an att skilja sig fran slagt, viinner och kyrkliga for- delar for att folja strommen vesterut och underlagga sig storre delar af de yngre staternas andlosa slatter. Annorlunda skulle forhallandet vara om bar funnes tillgang pa ledig jord, hvilket ej ar fallet. Desse sma svenska jordbrukare sitta de fleste i betalda hem och med skuldfria egor. De bo i ansprakslosa, men natta och ganska korn- fortabla hus (cottages) omgifna af sma tradgardar och tradgardstappor. Kan ej egaren alltid finna lonande sysselsattning i hemmet, sa begifver ban sig ut och soker arbete hos sina mera valmaende prairie-graunar. Nod lider han dock aldrig, ty huru an sakerna gestalta sig, lemnas ban icke utan uppehalle. Han ar derfore icke att pa nagot satt jemfora med sin broder i staden som icke eger en turn jord, utan maste med kontant betala hvarje mjoldoffc eller brodsmula han fortar, pa samma gang som han riskerar att blifva vrakt pa bar backe, om han ej punktligt kau erlagga sin hushyra. NYBYGGET AKDOVEB utlades 3, den 8:de sektionens sodra halft och norra halften af sek. 17; det ar skont belaget a norra sidan af Oak Grove samt regelmassigt indeladt i qvarter om 10 acres och tomter om 2 acres hvardera. Befolkningen uppgar till omkring 300 sjalar, af hvilka alia utom sex familjer aro svenskar och svenska af komlingar. 79 Den forsta svensk som fick atkomsthandling a tomt harstades vai C. Larson, som uppgjorde affaren den 15 Dec. 1849, och det nasta kopet gjordes af den svensk-lutherska forsamlingen, hvilken tillhandlade sig 4 tomter den 15 Juli 1851. Den forsta svenska rorelsen i Andover borjades af John A. Larson 1853, da han paborjade smeds- och vagnmakareyrket. Aret derpa gingo Jonas Anderson och George E. Peterson i kompani och kopte Johnson & Farrs i Galva handelslager, det de flyttade till A. och upplade i en butik belagen midtemot John A. Larsons bostad. Denna butik blef sednare flyttad till sitt narvarande lage, d. v. s. dit, der Rehnstrom nu liar sadelmakareverkstad. Jonas Anderson bygde sig senare en ny butik, hvilken senast begagnades af mr Keagy. Firman Anderson & Peterson dref rorelsen 3 ar och fallerade i 1857 ars kris. 1855 inkom J. W. Florine i nybygget, hvars forsta apotekare han blef, och aldenstund Tian var kunnig i lakarekonsten, vardt han afven dess forste doktor. Ej nog dermed: han, som forstod fotografien, gjorde deraf en binaring och blef salunda Andovers forste banbrytare pa det omradet. Florine var fran Linkoping, och tjenstgjorde som andra lojt- naut i komp. H. af Illinois 43 frivilliga regemente under inbordeskriget. Han dog ar 1862. Platsens apotekarerorelse skotes nu af J. M. Anderson, hvilken ocksa ar lakare, hvartill han utbildats vid Rush Medical College i Chicago, hvaremot han i Sverige inhemtat sin konst att bereda goda lakeinedel. 0. Olson liar varit Andovers postmastare anda sedan 1870, och det ma sagas att han fylt sitt kail till alias fullkomHga tillfredstallelse. Vid sidan om sitt federala embete skoter han en af Hultgren & Chinberg 6f- vertageri handel. August Rehnstrom ar platsens sadelmakare ett yrke hvari han eger en 38-arig erfarenhet. Alfred A. Anderson ar smed; det ar ocksa Adolph Danielsen; Charles Bjorth drifver skraddaryrket, och A. P. Wagnstrom gor aftarer i skodon. En forening eger nybygget, men den lefver ett tynande lif och be- star f. n. af blott 15 medlemmar. Den tillhor sasoui loge orden A. 0. U. W., stiftades den 15 Juni 1877, da G. Bengtson blef dess M. W.,' hvilket embete sedermera fylts af C. J. Lindstrom och J. M. Anderson. Orsaken till det fataliga medlemskapet fSr har, sasom i de fiesta andra fall bland svensk-amerikanarne, sokas i kyrkligt motstand. KYKKOE. Sadana har Andover tva svenska: en luthersk och en metodistisk, Den senare bildades 1850 eller deromkring. Men om dess tidigaste hi- storia maste man for alltid svafva i ovisshet, enar inga skrifna handlingar 80 blifvit lemnade efter hvilka man kan meddela nagot siikert. Ernellertid vet man att ofvannamde, i Victoria bosatte, Jonas Hedstrom gjorde manacltliga besok i Andover vid nyssnamnda tid och att hari da predi- kade for de forste nybyggarne. Men en langre tid atgick innan for- samlingen, som naturligtvis var en frukt af bans nit och verksambet, fick en "stadigt anstald" pastor. Lange torde det ocksa droja innan forsamlingen blir istand att utofva nagot omvcindande inflytande i nejden. Andover bar dertill allt for manga lutheraner, och desse hafva en allt for stark lutheranism. Forsamlingen, som nu raknar 147 med- lemmar, bar icke destomindre en liten mittbygd kyrka, som kostat $2,500, en orgel, for hvilken betalats $450 och ett pastorsbostiille varderadt till $1,200. Sin pastor aflonar den med $600. Sondagskolan, hvars super- intendent ar Eddy Anderson, be vistas af 75 medlemmar och bar ett bi- bliotek om 200 volymer. Den narvarade pastorn ar A. J. Anderson, fodd den 9 Juni 1833 i Qvinneberga socken i Smaland, der ban uppfost- rades och atnjot undervisning i folkskolan. Nagot hogre lilroverk bar ban icke bevistat, vare sig derhemma eller bar, hvadan ban ar i ordets sanna mening en hvad man pa engelska kallar "self made 1 ' eller pa svenska sjelfbildad man. Till Amerika kom ban 1854 och uppeholl sig forsta tiden i Chicago, der ban fann sysselsattning forst uti ett apotek och sedan uti en snickareverkstad. Nagon tid derefter blef bans sinne och hjerta med djupt allvar riktade at det religiosa ballet, och som ban agde dertill passande gafvor, beslot ban att gora predikantkallet till sitt. Han tog 1857 hand om metodistforsamlingen i Galesburg och verkade der 2 ar, blef derefter forflyttad till Chicago, hvarest ban tjenstgjorde 3 ar, sedan ater i Galesburg for 2 r, sa a Bishop Hill for 4 ar, i Chicago igen for 3 ar, derpa tjenstgorande sasom presiderande aldste 4 3,r, vidare 2 ar som pastor i Chicago och drifran till Andover. Pastor A. besokte Sverge sommaren 1879, ar gift med Mary Nilson fran Galesburg och bar med henne 6 barn. DEN LUTHERSKA FORSAMLINGEN i Andover stiftades den 18 Mars 1850. Det forsta motet bolls i pastoi Esbjorns bostad i "Mix' Place," hvilket historiska stalle nu eges af svensken Hans Alfred Clementson fran Horn. Afveii stiftandet af deuna forsamlingen var blott ett senapskorn. Enligt pastor Esbjorns uppgift i kyrkohandboken bestod den endast af 10 komunikanter. Pastor Lars Paul Esbjorn var fodd den 16 Okt. 1808 i Delsbo, Hel- singland, prestvigdes den 11 Juni 1832 i Upsala. Efter att nagra &r hafva varit adjunkt i Ostra Wahla bos dr. Forsell, blef ban brukspredi- kant vid Osliittfors bruk och tillika skollarare i Hille nara Gefle, hvilka befattningar ban innehade tills ban reste till Amerika. Hans hustru var Ainalia Maria Lovisa Gyllenboga. Denna utmarkta qvinna, den forsta hvars namn inskrefs i Andovers forsamling, underkastade sig vil- ligt ock utan knot manga forsakelser och lidanden, men fick redan den 11 Juli 1852 sluta vedermodan och i tron pa sin Fralsare ga heni till ett battre land. Af dem, som kommit i Pastor Esbjorns siillskap, voro endast tva narvarande vid forsamlingens stiftelse och forenade sig med forsamlin- gen, niimligen Jonas Anderson och Olof Nordin, bada fran Hille, Sa- muel Johnson fran Sodra Wi och hans hustru Anna Lisa Samuelsdotter fran Lonneberga, enkan Anna Greta Mattsdotter samt Nils P. Peterson och hans hustru Katrina fran. Lonneberga, Kalmar Ian. I sammanhang harmed rna omnamnas tvenne svenskar, hvilka en- dast nagra dagar efter forsamlingens stiftelse intogos i densamma, nam- ligen broderna Johannes och Carl Johan Samuelson med deras familjer. De kommo sommaren 1849 fran Tjaderstad. De skaffade sig pa hosten samma ar ett hem i Hickory Grove sasom det da kallades, nu mera Opheim, togo verksam del i forsamlingens i Andover angelagenheter, tills den nya kyrkan der 1868 blef fardig, hvarefter de forenade sig med forsamlingen i Swedona, som de annu tillhora. Andover forsamlingens forsta kyrka fullandades ar 1852 och kostade da som hon stod $2,000. Men detta lilla tempel motsvarade icke lange de vaxande behofven. Forsamlingen blef namligen storre och storre med hvarje ar, och for att bereda tillrackligt rum for de tillbedjande, gick man omsider i forfattning om uppbyggande af en ny, storre och i alia afseenden mera andamalsenlig kyrka, hvilken fullbordades ar 1869 och star nu samt skall lange sta sasom ett vackert vitne om svenskarnes religiosa nit. Denna kyrkobygnad, hvars hoga spira synes pa flera mils afstand i hvarje riktning, ar, om vi ej misstaga oss, den storsta landt- kyrka vester om Chicago. Hon ar uppford i enkel, men kysk och smakfull stil och kostade ej mindre an $30,000. In uti densamma fins en praktig orgel, vard $3,500, och straxt i kyrkans narhet star det vackra, komfortabla pastorsbostallet, som uppforts till en kostnad af $3,000. Det gamla gudstjensthuset qvarstar annu och ar inredt samt be- gagnadt for skolandamal. Forsamlingen riiknar nu 1,000 medlemmar, de der representera omkring 1,600 personer. Sondagsskolan besokes af 150 larjungar och bibelklassen af 60. De pastorer, som lefvat och verkat vid denna forsamling, hafva varit: forst den ofvannamnde L. P. Esbjorn, hvilken tilltradde embetet 1849 och fortfor deri till 1856. Efter honom kom dock icke forran 1858 pastor Jonas Svenson, och han arbetade med siillspordt nit och allvar till 1873, da doden kallade honom ifran hjorden till den eviga vi 82 hvilan. Hans eftertradare vardt den allmant bekante, dittills i Chicago verkande pastor Erland Carlson. Hun begynte sitt arbete har den 1 Maj 1875 och innehar annu varden af forsamlingen. Pastor Carlson ar fodd i Elghult, Smaland, den 24 August! 1822, prestvigdes i Wexio den 10 Jvwii 1849 och kom till Amerika 1853. Om hans forsta verksamhet har inhemtar lasaren fullstandigare upplysiiin- gar i beskrifningen ofver Chicagos svenska kyrkor. Under den lutherska Illinois-konferensens skydd fins har ett svenskt barnhem; denna inrattning stilr a den 18 :de sek. sydvestra ^~ och nppehalles med hvad som denna, forsamlingen tillhorande, egen- dom afkastar sig. I detta barnhem mottagas och uppfostras forsam- lingens sma foraldralosa, for hvilkas rakning finnes straxt bredvid ett litet skolhus, hvarest de undervisas i saval engelska som svenska. CLOVER TOWNSHIP ligger rakt soder om Andover och vester om Weller. Utom det nord- ostra hornet, som ar ojemnt och olandigt, bestar afven detta township af fortraffligt jordbruksland. Inom sina granser hyser det cirka 400 svenskar, kopingen Woodhulls svenska befolkning deri inberaknad. Dessa svenskar hafva till aldra storsta delen hitkommit sedan 1865 och antraffas talrikast a den sida, sonl stoter till Andover, af hvars svenska "settlement" Clovers i verkligheten utgor en fortsattning; Clovers sven- ska lutheraner tillhorde t. ex. Andovers kyrka innan de sjelfve fingo egen sadan och forsamling i Woodhull. Denna plats anlades 1857 a den 30 sektionens norra och den 17 sek- tionens sodra halfva i detta township, Grundlaggaren var M. V. Z. Woodhull, som hyste lysande forhoppningar om sin lilla skapelses framtid. Grunden for dessa forhoppningar bestod i tron att en da patankt jern- bana skulle stryka genom orten och forbi platsen. Men nar detta fore- tag slog fel, felslog ocksa Woodhull ; det blef atminstone ej hvad dess herre hade onskat det skulle blif'va, namligen en blomstrande stad. Det blef emellertid med tiden och sedan Chicago Burlington Quincy banans bolag tagit hand om och fullbordat det forstnamnda jernvags- foretaget en vacker liten town samt eger nu 1,200 invanare, af hvilka 125 aro svenskar. Ingen annan town af Woodhulls storlek torde drifva en s ansenlig spanmalshandel som har drifves, och med sakerhet veta vi att harifran fraktades aren 1871 72 och 73 rner "broomcorn" an fran nagon annan vester om Chicago belagen towu. Ar 1869 bygdes, af J. D. Bells och Andrew Eason en svensk kapitalist Woodhulls forsta tegelhus, i hvilket Matts Olson i manga ar dref en storre handelsrorelse, tills han slutligen afflyttade fran orten. For niirvarande finnas i W. foljande svenska affarsman. S. C. Runstrom, som saljer niobler oeh ombesorjer begrafningar. Som han ar ensam i denna rorelse i towiishipet samt dertill mycket driftig, forokas hans rorelse ar fran ar. Vidare trafFas har Aug. Lager- gren, som ar yngste medlemmen i firman Bell, Derby & Lagergren, hvil- ken handlar med allehanda slags varor. John B. Svanson ar ''merchant tailor." John Johnson har skohandel, och sa har A. Linderlof. A. G. Andr6n har vagnmakareverkstad och smedja. Woodhulls svensk-lutherska forsamling bildades den 15 Oktober 1868 af 13 medlemmar, hvilka voro G. Lagergren, J. E. Carlson, E. 83 Hawkinson, S. Hawkinson, T. M. Lindquist, C. Lindquist, S. T. Peterson, Y. Grenberg, Y. Clas, N. T. Hellstrom, M. Olson, T. Olson ocli 0. Trued- son. Organiseringen egde rum i den gamla presbyterianska kyrkan, der ocks& de fprsta gudstjensterna hollos. 1869 bygde forsamlingen en egen kyrka, hvars mattforhallanden aro 18 fot hog, 34 bred och 46 laiig. Kostnaden var $3,000. Men som detta tempel snart vardt allt for litet for den snabbt tillvaxande forsamlingen, saldes det 1876, da en ny kyrka uppfordes till en kostnad af $4,700. Denna kyrka, hvars dimensioner ar 40x60, ar nu den storsta och vackraste & platsen, med ett inre, som hvad den af L. A. Blombergson i Moline utforda freskomalningen be- traffar, icke gifver efter for manga kyrkor i staten. Forsamlingen rak- nar nu 281 medlemmar, soni representera en befolkning om 418 personer, de der tillhb'ra bade Clover och Oxfords townships, a gransen emellan hvilka Woodhull ar belaget. Under forsamlingens auspicier st& tvenne sondagsskolor, en i Woodhull och en annan ut i landet, badas medlem- skap tillsammans uppgaende till 60 larjungar. Forsamlingens pastor ar N. Nordgren fran Nyed i Vermland, der han foddes den 29 Dec. 1839. Till Amerika kom han 1868 oeh prestvig- des i Galesburg den 29 Sept. 1872. Fore honom hade den nu i Gales- burg tjenstgorande pastor S. P. A. Lindahl vardat Woodhulls hjord. OXFORD TOWNSHIP ligger straxt vester om Clover och omfattar en del utmarkt land, som endast a det sydvestra hornet lider nagon af brack af den der framflytande Pope Creek, en liten a, som sonderskar marken. Oxfords forsta nybygge uppsprang 1858, da byn med samma namn utlades, hvilken by eller "village" vunnit ett foga afundsvardt rj^kte i statens annaler pa grund af en viss bankinrattning, som der var tillfin- nandes 1860. Denna "anstalt," som tillhorde den tidens s. k. "Wild Cat Banks," bar det prunkande och anspraksfulla namnet "The Bank of the Mississippi Valley," under hvilket den utgaf en viildig sedelmassa, hvilken, da inrattningen gick under, icke galde for mer an just sa mycket skrap-papper. "Bankens" tillgangar bestodo namligen uti ett litet och gammalt kassaskap af jern, en cent kontant i koppar (den metalliska valutan) en rostig stalpenna och ett halft ark skrifpapper, fullklattradt med mycket hoga siffertal, de der formodligen angafvo storleken af ban- kens oinlosta sedelstock. Nu fins ej Oxford till annorstades iin i minnet. Det har gifvit vika for Alpha och New Windsor, till hvilka platser Ox- ford-boarne utvandrade for mtlnga ar sedan, lemnande platsen att lefva blott i countiets hafder. 85 Till detta township iiikommo svenskar nagot tidigare an till Clover och deras antal ar nu omk. 350. bland hvilka man traffar nagra Henry i-ounty's formognaste man, som t. ex. A. P. Falk, hvilken ankom till detta county 1854, da lian borjade sin bana som dagsverkare, men ar nu cgare af 865 acres af Oxfords basta och bast odlade land, i varde uppga- ende till minst $65,000. Nybygget utgor, liksom Clovers, for ofrigt blott ett tillagg till Andover, hvarifran de tidigaste Oxford-svenskarne ut- gingo. Alpha heter townshipets ena town, belaget i dess medelpunkt, der tvanne jernbanor korsa hvarandra. Platsen utlades af Anson Calkins 1872. Den raknar nu 4 a 5 handelsbutiker, lika manga verkstader, tva hotelier och en jernbanstation. Befolkningen ar i antal 200, hvaraf 25 aro svenskar. Utafdessa forestar Chas. Norgren ett apotek och "gro- cery 1 ' tillsammans och gor goda affarer. Olof Franell fran Delsbo i Sverige, en af de forsta Bishop-Hill-kolonisterna, eger en stor anghyf- lingsverkstad, som dock statt stilla flera ar. Han sysselsatter sig annars med att bygga hus och lador. LYNN TOWNSHIP ligger norr om Oxford och vester om Andover township och foreter i fraga om jordmSn atskilliga arter, eger i likhet med Oxford och Clover blott ringa skogsforrad, genomflytes fran oster till vester af Edvards-an och ar i sin nordvestra del, der Camp Creek stryker fram, mycket olan- digt. De forsta "settlarne" slogo sig har ner sasom de allestades gora langs vattendragen och i narheten af skogsdungarne. Landsmannens antal i detta township torde uppga till 950, och hvad deras allmanna hi- storia vidkommer, sa ar den sa intimt forbunden med Andover-nybyg- gets, att foga sarskildt kan sagas derom. Af intresse kan det vara att veta, det Bishop-Hill-folket inbergade aren 1847 och 1848 skordar som vaxte a en rev. Pillsbury tillhorig farm. Lynn ar har den egentliga centralplatsen for townshipets handels- lif. Denna blomstrande lilla milage ligger utmed Rock Island St. Louisbanaii och daterar sin tillvaro fr3,n den 25 Nov. 1870, da den utla- des af M. McKillop. Befolkningen utgores af 100 sjalar, alia svenskar med undantag af blott 3 familjer. Affiirsman aro: John Johnson, apothekare; Peter Lindahl, jernkramhandlare; Mar- tin Williams, spanmalshandlare; And. Brodin, sadelmakare; John Sa- muelsson, smed och vagnmakare; V. Newman, speceri- och torrvaru- handlare; Bengtsou & Lindstroui, agenter for Kansas-land. 86 Opheim heter en annan village, som ligger 3 mil soder om Lynn, langs samraa jernvag, der den anlades 1870 a var landsman Peter John- sons land. Dess lage ar riktigt pittoreskt, omgifven som piatsen sir af ett antal romantiska kullar och dessutom egande atskilliga aridra af na- turen skankta behag. Invanarne, af hvilka alia utom den unge man, som ar stationsagent, aro svenskar, uppgS, i antal till 50. Namnet har piatsen fatfc efter broderna Samuelsons svenska hem, som ar Opphem, men som af en vid banbolaget anstald teuton fortyskades till Oppheim. Den svensk som har forst sokte och fann stadigt hem var N. N. Lincoln, som hitkom 1871. Broderna Samuelson, nu de ledande sjalarne i byn, bygde aret derpa den forsta butik-bygnaden och oppnade deri handel med alia slags vanligare varor. Lincoln blef d& deras affarsforrattare, men vardt 1874, da Samuelsonerna salde ut, jemte en annan landsman vid namn Svedelund, egare af affaren. Lincoln & Svedelund fortsatte tills 1877, da John Samuelson ofvertog rorelsen, den han drifvit sedan dess, egande a hand ett lager vardt $8,000. S. J. Ichenbom haller hotell och hyrkuskstall, S. J. Lundquist forestar skohandel, Peter Svedelund skoter spanmalsaffarer. N. N. Lincoln spekulerar i "broomcorn" och boskap, C. J. Runquist gor sin lycka som smed, och det gor afven 0. A. Ekdahl, Eric Nilson ar platsens sadelmakare o. s. v. De namnda Samuelsonerna ankommo fattige till Amerika ar 1849. Tilltagsne och ofortrutne som de voro, tvekade de icke att till en borjau gora hvad som erbjod sig, tagande i betalning hvad som heist, ty, som redan berattats, penningar voro sallsynta ute i vestern den tiden. En af dem blef en gang ombedd att for nagra dagars arbete taga betalning i en hog "pumpkins" Sin bana som egna jordbrukare borjade de med 40 acres a sektion 33, men forokade ar for ar sin egendom, sil att de nu ega hvar sina 760 acres, varda $65,000, badas farmar tillsammans representerande ett ka- pital af $130,000. Nar den lutherska kyrkan i Andover bygdes, bidrogo de med $500 hvardera till bygnadsfonden, och bada hafva de gifvit hvar sina $1,000 till Augustana College i Rock Island. For 18 ar sedan skankte John Samuelson 20 acres for 20 ar sasom hjelp at obemedlade studenter vid detta laroverk. Den svensk lutherska forsamlingen harstades har ett vackert litet kapell jemte ett skolhus, bada uppforda till en kostnad af $2,000. I detta kapell finnes en orgel, som kostat $400, och en ringklocka, skankt af Carl John Samuelson vagande 800 pounds och varderad till $200. I den f mil harifran belagna Hickory Grove halla de svenska nieto- disterna arliga lagermoten. 87 WESTERN TOWNSHIP ar belaget norr om Lynn och bestir till aldra storsta delen af godt jord- bruksland, hvaraf den ostra, till Osco gransande delen ar sardeles frukt- bar. Den, sora har vande den forsta torfvan, var en person vid namn M. B. Lloyd, hvilken hitkom 1837. Hans son Charles var den forste har fodde kaukas af det maskulina, samt mrs Mary Ann Jordan den forsta af det feminina konet. 1840 borjade dr Alfred Trego att upptrada som lakare mom Westerns granser, och aret derpa anlande familjerna Blackfarr. Westerns forste svensk var, vill man veta, en som hette John John- son och som flyttade till Iowa for ett par ar sedan. Hvad vi med visshet kunna uppgifva, ar, att Eric Janson, Bishop Hills grundlaggare, var har 1849, da han, med anledning af den bordiga jordinanen, beslot att inom townshipet anlagga en hjelpkoloni at B. H. Dessutom ansags orten sardeles passande harfor af det skal, att den ligger just halfvags emellan B. H. och Eock Island, hvarest kolonien da agde ett storre fisklage, som, under N. J. Hollanders tillsyn, forsag kolonifolket med farsk fisk. Rock Island var ocksa pa den tiden Bishop Hills narmaste handels- plats. Nagon tid derefter traffades en ofverenskommelse emellan R. D. Foster och Eric Johnson s&som koloniens ombud om forsaljning at den senare af foljande landstycken: Nordostra ^ af sek. 14, sydostra J af sek- 24 samt sodra % och sydvestra i af sek. 25, a hvilka egendomar kopebref utfardades den 9 Okt. 1849. Jeinte detta land, som ligger i Western, koptes af Janson vestra % af sek. 20 och sydvestra i af sek. 30 i Osco township, allt tillsammans utgorande 1,116 acres, for hvilket betaltes efter $2.69 pr acre, eller for det hela $3,000. Bishop Hill-kolonien hade vid denna tid ondt om reda penningar och nodgades pa grund haraf att med produkter af allahanda slag betala denna summa. Nastan all dess boskap och alia dragare medtogos vid li- qviden, sa att hast- och ox-hjelp maste legas vid det derpa stundande var- arbetet. Det ar derfor latt att forsta, det folket var mycket missnojdt . med affaren, den de betraktade som en dalig spekulation; och att samma tankesatt gjorde sig gallande hos dem, som eftertradde Janson i styrelsen frarng&r deraf, att de lilto de inkopta landomradena ga sig ur handerna. Den 10 April 1850 jemt en manad fore Jansons dod intecknades landet i fraga till Hall & McNeely fran St. Louis for $2,000 hvilken summa kolonien anvande for fullbordandet af sin nya angqvarn. Aret derpa gick landet under klubban och ur koloniens vald. Nagra bo- ningar hade dessforinnan uppslagits har och der samt nagot land uppbrutits. . Hade kolonien behallit och uppodlat dettu utmarkta jordbruksland och vidare tillegnat sig den deremellan och koloniens davarande granser liggande marken, sa skulle folket i dag haf va befunnit sig uti ett be- tydligt battre finansielt lage. De svenskar, som finnas a landet, hafva der. sedan 1862, gjort sig formogne. Nar koleran utbrot a B. H. 1849, togo manga kolonister sin tillflykt till denna trakt. Men pesten foljde dem och utbrot med en sadan vald- samhet, att Eric Linden, som var der och begrof de doda, sager sig hafva jordat 16 lik p& en enda dag. Grrafvarna grafdes af Nils Hell- blom, som annu lef ver och kan beratta forloppet. Med full sakerhet kan sagas att 50 kolouister hvila i jorden i det sydostra hornet af den 25 sektionens sydostra i, som nu ar J. Samuelsons egendom. Att de lefvande kolonisterne icke forvissat sig om det exakta lagetaf denna lilla begrafningsplats och der upprest passande vardar, tecknade med de afsomnades namn, talar om en till brottslighet gransande likgiltighet. Det enda minne man nu har af dessa rnenniskor ar en gammal af dem begagnad bygnad, som nu utgor en del af nyssnamde Samuelsons stall. Albert A. Hammar, boende & sek. 22 och fodd i Western township den 14 Aug. 1856, pastar att hans fader, Wm. A. Anderson, var en af townshipets forste "settlare," enar han ditkom 1851. Denne A. dog 1858 och lar medan han lefde hafva gjort sig mycket aktad och omtyckt for sin redebogenhet att hjelpa sina nyanlanda landsman till arbete o. s. v. Andrew M. Peterson, farmer a sek. 23 och fodd i Sodra Wi, Kalmar Ian, bosatte sig har 1852 och har bott har sedan dess. En hel liten skara andra svenskar hitkom samtidigt, ehuru da ej funnos fler an 5 sma boningshus i hela trakten. Bland desse var N. P. Peterson, nu a sek. 33. Andrew M. Peterson ar for langesedan formogen man, egande 520 acres land, vardt minst $35,000 ett vackert exempel pa hvad Amerika kan vara for en fiitig och sparsam man. De fleste af nu i Western boende svenskar hafva hitkommit sedan 1861. Bland dem, som senare anlandt, ar John Samuelson, som bor a den del af sek. 25, som agdes af B. H. 1849. Han ar fran Vestra Eneby i Ostergotland och kom till Andover sasom emigrant 1852. Under kriget tjenade han troget 3 ar sasom medlem i Illinois' 43 infanteri-rege- mente. Han deltog i atta sarskilda bataljer, deribland slaget vid Shiloh och belagringen af Vicksburg. Hans sma besparingar under tjenste- tiden utgjorde forsta afbetalningen a den farm han nu eger; for resten fick krediten sta. Nu ar han oinskrankt herskare , of ver 400 bordiga acres, a hvilka han har ett hus som en svensk grefve icke skulle halla sig for god att bo uti, allt frukten af hans eget arbete, hans egen omtanka. Peter Westerlund heter en annan valmaende landsman i detta township. Han eger 320 acres, ett statligt hem och stora valbygda 89 uthus. Hans fodelseort ar Hassela i Helsingland, hvarifran han utv. 1850. Han var en af de 12, som explorerade Rio Grand-floden 1860. Sallskapet utgick fran Pikes Peak i Colorado med oxar, men ingen viig- visare och inga vagar. De hunno omsider namda flod, hvars kurs de sedan foljde ner till Albuquerque i Nya Mexico. Der salde de sina dra- gare, bygde 3 bataroch begafvo sig, tvartemot allarad, utfor det okanda vattendraget med dess 8 langa fall, dem ingen fore dem passerat, samt landade omsider i Elpaso, der de afyttrade batarna for $50. Fore denna markvardiga och djerfva batfard hade man hallit strangt fore att Rio Grand var ofarbar bland annat derfor, att den vid ett visst stalle skulle ga under ett hogt berg. Detta vederlade desse svenskar. Orsaken till antagandet i fraga funno de vara det forhallandet att floden beskrifver en vinkel och stryker sedan under ett bergpass, der klipporna resa sig 1,000 fot pa bagge sidor. Orion ar Westerns "hufvudstad" och Jjgger & den nordostra i af sek. 28 och den sydvestra i af sek. 27, just der Rock Island & St. Louis- banan och Rock Island & Peoriabanan korsa hvarandra. Platsen utlades den 26 Dec. 1853 af Charles W. Dean, hvadan den i borjan kallades Deanington, hvilket namn gaf vika for det narvarande 1867. Samme Dean bygde Orions forsta hus och oppnade der dess forsta handel. 1856 f oretog sig Stephen McCarthy att inleda en liten afiar med rusgifvande drycker. Men honorn gick det ilia, ty ej langt efter inrattningens oppnande infunno sig der fern af platsens mera beslut- samrna fruntimmer och tomde hans lager, icke sasom man i allmanhet tomma varor af detta slag, d. v. s. genom strupen, utaii i rannstenen. Hiirf or blefvo de atalade, men en for nykterhessaken mer an for den republikanska frihetens sak ifrande domare friade de modiga ama- zonerna. Innan jernvagen inkom till Orion var har knappast nagon rorelse. Men sedan Oktober manad 1870, d4 anghasten borjade trafva genom platsen, har den fatt en lifaktighet, som lofvar att med tiden framkalla en liten stad af ingen ringa ordning. Orion har nu 1,000 invanare, och utaf dessa aro 200 af svensk bord. Desse hafva har en luthersk forsam- ling, bildad den 26 Maj 1870 af 30 personer, bland hvilka voro Jonas P. Peterson, A. P. Larson, And. Peterson, C. Erickson. C. M. Lindvall, J. P. Carlson, J. A. Peterson och andra. Nu ar kommuni- kanternas antal 276, som representera en befolkning om 440 sjalar, manga af hvilka naturligtvis bo i Orions omnejd. Den kyrka, hvari denna- f orsamling haller sina gudstjenster, bygdes 1871 till en kostnad af $4,500. Samtidigt anskaffades ett pastorsbostalle for $2,000 och en begrafningsplats for hvilken betalts 500. Forsamlingens pastor, hvilken afven cjenstgor sasom superintendent for den af 75 larjungar be- staende sondagsskolan, ar Viktor Setterdahl, fodd i Oppeby, Ostergot- 90 land, den 20 Jan. 1844, anland till Amerika 1864 och prestvigd i Paxton den 29 Juni 1873. I egna affarer aro foljande svenskar inbegripne : Henry Johnson, som eger i Orions Mills, vid hvilket verk ban ar forestandare. Han ar fodd i Sodra Wi, Kalmar Ian, den 22 Jan. 1832, kom med sin fader, Samuel Johnson, till Amerika 1848, da han jemte andra underkastades de modor med hvilka den i Andover-historien beskrifna fiirden fran , Albany till Buffalo var forenad. Sin praktiska bana borjade Johnson som klerk vid ett tegelbruk i narheten af Rock Island. Sedan tillver- kade han sjelf tegel ett par ar vid Andover, der han annu senare blef handelsbitrade hos Jonas Anderson & Geo. E. Peterson. Efter denna firmas upplosning forsokte han sin lycka som kringfarande kopman, forsokte derp& jordbruksyrket i Andover, men trottnade snart pa grund af missvaxt och blef ater handelsexpedit for att kort derpa aterg& till jordbruket, som han efte> ett par ar ofvergaf och tog anstallning i An- dovers qvarnverk, der han forblef 7 ar, under hvilken tid han kopte och forbiittrade en farm a sek. 31, Osco township, dit han drog sig tillbaka 1870. 1872 salde han egendomen och flyttade till Orion, der han bygt ett vackert hem, trifves och mar val. Han ar som synes, en driftig karl. Uppriktig och omtyckt ar han ocksa, men derjemte mycket sjelfstandig i religiost och politiskt tankande, och pa grund deraf led han nederlag sasom sheriffskandidat 3, greenbacks-partiets valsedel 1878. Eric Gabrielson anlande till Amerika 1854 och eger nu i Orion en stor och praktig handelsbutik, deri han bedrifver affarer med specerier och torra varor, hvarjemte han, i sallskap med M. B. Lloyd, nyligen in- latit sig uti bankaffiirer. D. A. Danielson ar juvelerare och urmakare; John Nelson gor af- farer i skodon; Frank Peterson har skraddarerorelse; Grandien & Bu- deman forest^ smed- och vagnmakarerorelse; Charles Hultmark ar bar- berare; Frank Dahlstedt upptrader som malare och Chas. P. Larson spekulerar i spanmal. OSCO TOWNSHIP ligger oster om Western och norr om Andover townships och ar utan tvifvel i agrikulturiskt hiinseende Henry countys basta bit, och visst ar att hvarje fot af detta township framalstrar s& praktig och s& ymnig sad som nagou. annan flack i hela staten. Inga storre strommar eller skogspartier upptaga marken, som ar nagot vagformig och sluttande nog att halla sig fran allt for myckeii vata i regntiden. Matjorden ar ofverallt fran 18 till 32 turn djup. 91 Till foljd af den hos de tidigaste nybyggarne radande tron att slat- terna voro, dels p grund af det fria spelrum vinden der eger, och dels pa grcnd af afstandet fran skogen, som da lemnade det enda bransle man atkom, brydde man sig icke om den del af landet, som nu utgor Osco township. 1838 gjorde nagon a sektion 13 ett forsok att bosatta sig, men misslyckades. Tretton ar senare eller 1853 flyttade Albert Melton ut pa Crocker Grove-farmen, och derifran daterar sig townshipets hi- storia. I den lilla historiken ofver Western township ses att det forsta landkop hvari svenskar voro intresserade var det, som gjordes af Eric Janson for B. H.-koloniens rakning. De svenskar, hvilka nu lefva och verka i detta township, hafva na- stan alia hitkommit sedan 1862, da de fleste utgingo fran den ofverfulla Andover-kupan. De utgora tillsammans omkring 300, och gora raska framsteg i riktning af ekonomiskt valstand. En af Oscos storste jordbrukare ar Samuel Peterson , sek. 16, som ar fran Tjarstad i S verge, hvarifran han kom till Amerika 1859 och till Henry co. 1860. Borjade sin bana pa en hyrd farm i Colana township, hvarifran han flyttade till Western 1863, kopte han 1873 den egendom i Osco, a hvilken han nu bor. Denna farm bestir af 520 acres och dera finnas hastar kor och svin i hundradetal, vitnande om egarens valm^ga och den energi, som frambragt den. Samuel Peterson ar dock blott annu i sin mannaalders fulla kraft, hafvande icke uppnatt mer an 43 ars alder. Lefver han 20 ar till, s& blir han val en af vesterns sm& penningefurstar. Svan P. Peterson & sek. 31 ha vi redan onmamnt i skildringen of- ver Andover. Eric A. Peterson & sek. 31 ar afven en af Oscos val forsigkomne svenskar; han eger en 247-acres-farm, och ett stort antal andra har egen- domar i ornfang vexlande emellan 80 och 160 acres hvardera, som i lef- nadsteckningarne skonjes. Osco village eller by borjar sin historia med den 30 Nov. 1870, da, marken for densamma uppmattes. Nagot hus blef ej bygdt forran aret derpa, och nu fins der ett par dussin jemte 60 personer, af hvilka var landsman John Johnson, som handler med tyger, skodon och klader, och modevaror m. .m. ar en. Hans lager representerar for det mesta ett kapital pa $10,000. Denne Johnson kom till Amerika 1857 och slog sig da ner pa en 50-acres-farm i Lynn township, hvarifran han, efter att hafva mott bara motgangar, flyttade till Andover township 1862. Der blef lyckan honom blid. Han kopte farm pa kredit och sattes genom de hoga priser & jordbruksalstren, som kriget fororsakade, istand att med latthet betala den pa tre ar. Han rar nu om 647 acres utom sin egendom i Osco. 92 I [;m lir, pastas det, Henry countys rikaste svensk och torde "vara van!'' minst 80,000. John Malcolm Anderson ar spanmalshandlare och har i Osco en egen "elevator." MUNSON TOWNSHIPS lage ar oster om Osco, men har icke sa godt jordbruksland som detta township. En i sitt slag vigtig county-inrattning, namligen "The County Infirmary," eller fattighuset, ar har belaget, omgifvet af fattigfar- men som bestar af 160 acres. Bygnaden, hvilken fulliindades 1871, ar ; uppford i f'ransk stil och eger tvanne flyglar, forenade genom en i mellanbygnad, som ar 60 fot lang och 40 fot vid; nar de framskjutande flyglarne raknas blir hela langden 126 fot. Den ar tva vaningars hojd, ar bygd af Joliet-sten, varmes med anga och kostar som den star $50,000. De arme, som har atnjuta allman hjelp, uppga vaniigtvis till omkring 70 i antal. Vara landsman ha afven letat sig vag till detta township. Deras narvarande antal torde vara 100, af hvilka ett dussin aro egna jordbru- kare. Den forste svensk, som kastade rost vid politiskt val i Muuson, var A. L. Anderson, hvilken har 80 acres a sektion 35 och det var 1864. Namnde A. ar fran Skplfvened i Westergotland och kom till Ame- rika 1860. Nar kriget utbrot ingick han i komp. H af statens forsta ar- tilleriregemente och tjenstgjorde 18 manader. Efter krigets slut ka- stades han af odets vagor hit och dit for mlgra ar, men hamnade a sin narvarande farm 1872, der han samma ar valdes till town-assessor, hvarigenom han ocksa vardt den forste embetsinnehafvaren af svensk bord i Munson. I townshipet finnas atskilliga kolgrufvor, vid hvilka manga svenskar arbeta. GENESEO TOWNSHIP ligger norr om Munson, bestar af en del utinarkt farmland och ar en af statens aldst bebygda delar. Dess historia gar 40 ar tillbakas i tiden. Henry co. blef i borjan intaget och bebygdt af kolonier: Andover af en New York-koloni, Weathersfield af en nyengliindsk koloni, Bishop Hill af en svensk koloni o. s. v., och Geneseo befolkades af ett i Genesee i staten New York bildadt sallskap, som 1836 utsande en af 3 bestaende komit^ att undersoka trakten och utse lage, i hvilket varf James M. Al- Ian, som nade bott i Brandenburg-nybygget, var dem behjelplig. Denna kommite kopte det land, hvara staden Geneseo nu ligger, for $1.25 pr. acre, hvarpa den for hem och lemnade sin berattelse, hvarpa en del af kolonien genast begaf sig af och till det nya hemmet i vestern, dit man efter manga modor ankom midt i vintern. TVa tusen acres land blef nu taget for koloniens rakning, och C. K. Bartlett bygde den forsta kojan vid den lilla strommen, straxt soder om stadens lage. En annan Bartlett bygde sitt bo straxt bredvid. R: S. Stewart, som var radd for det sanka laget vid backen, bygde litet hogre upp, hvilket exempel f oljdes af milnga andra. Tillsammans voro desse nyodlare 50, och sin forsta skord inbergade de 1837. Sin post hemtade de i 3 ar vid Andover, men erholl eget postkontor 1839, da of vannamnde Allan blef Geneseos forste post- miistare. Staden Geneseo utlades sommaren 1837. Dess forsta arkitekto- niska verk bestod af en liten hydda, bygd af Elisha Cane, och nast i ord- ningen kom J. C. Woodfords bradbygnad, hvari den forsta handelsbu- tiken oppnades. Langsam var emellertid stadens tillvaxt; allting stod sa godt som stilla till dess att Chicago Rock Island Pacific-banan, 1853 nadde platsen, da staden fick aytt lif . Den del af marken, som nu utgor den fornamsta handelsdelen, tillhorde da M. Munson. Der& bygdes sommaren 1854 af broderna Perry Geneseos forsta tegelhus, som nu anvandes af broderna Green for mobelverkstad. Fafangt forsokte de aldre "settlarne" att halla handelslifvet inom sin lilla krets, jernva- gen drog namligen all rorelse till i narheten af stationen. Huru sam- hiillet utvecklats kan for ofrigt ses af dessa uppgifter: 1853 utgjordes befolkningen af 200 sjalar, 1860 af 1792, 1870 af 3,042 och nu af 5,000. Inkorporerad blef staden den 16 Feb. 1865. Mycket mer af intresse kunde sagas om denna lilla stads allmanna vaxt if "an en koja till sin narvarande betydelse, men lasaren vet att vi hit- kommit for att taga reda p& vara landsman och deras forhailanden, icke pa andras. Spar af svenskar finnas har sedan 1852. Har voro da redan John Gustus, Lewis Johnson och Carl Johnson. Den forstnamnde var fran Opphem i Ostergothland och bodde har anda till for 3 ar sedan, da han for vesterut, till Iowa, efterlemnaa.de ett serderles godt rykte om sig sa- som en redlig och emot alia nj r komne landsman mycket hjelpsam man, och ar det derfor ledsamt att fornimma, det han pa sin alderdom icke befinner sig i goda omstandigheter. Sa tidigt som 1854 var han har sin egen skomakare, blef sedan handlancle, men salde 1862 sin affar at N. P. Rosenstone. Lewis Johnson, som annu bor har, i skaligen goda omstandigheter. ar fran Sm&land, och Carl Johnson tillbringar sitt lif pa en farm utom staden; han ar fodd i Wermland. 94 Aret 1853 hitkom Lars Jonson fran Skarstad i Smaland och bor mi a eli farm om 80 acres a sek. 12, norr om Green River. Carl Tolin. hvilken tjenade sasom frivillig i komp. D. Illinois 57 voluntarrege- mente, var ocksa en af de tidigare svenska nybyggarne och bor nu i staden, och det var afven Adolf Safstrom f ran Ostergothland, som ar tillfinnandes a en facm ett stycke utoui Geneseo. De fiesta svenskar, som anlandt till trakten, hafva varit mycket fattiga och pa grund deraf nodsakade att halla till godo med det s. k. "svamp-landet," som tid efter annan blifvit till salu utbjudet. Och de ha ej ens kunnat eller vagat taga nagon storre del deraf, utan istallet slagit sig 4 a 5 tillsammans om en 80-acres-farm. Detta kan synas som ett oblidt ode, men markas bor likval att de om en liten tid bli egare af hogeligen varderika, om an sma, jordegendomar, enar detta sankland, en gang draneradt och uppodladt, blir outtomligt i frukt- barhet. Den svensk-lutherska forsamlingen harstades bildades i John Gustus' hem den 27 Juni 1856 af 12 personer, och gudstjensten holls i enskilda hus till dess att kyrkobygnaden vardt fullbordad, hvilket hande 1857. 1874 blef detta lilla tempel ombygdt och lorstoradt, och mot- svarar nu i alia afseenden forsamlingens behof. Dess forste pastor var Nils Anderson, som ditkorn 1865 och qvarblef till 1869. Bland andra fortjenster denne andans man agde var den, att han gerna gjorde allt han kunde for att bitrada nyanlande landsman i sokandet efter anstall- ning. Slutligen ofvergaf han prestkallet och antog en landagentur i Memphis, Tennesee, der hau kort derpa afled. C. J. Malmberg vardt kallad att eftertrada honom i pastorsembetet vid Geneseo forsamling, det han bestred 6 ar. Efter hans afgang stod embetet ledigt en liten tid, men blef snart fyldt af P. J. Brodine, som nu tjenstgor, och pa ett satt, som gifver allman Lelatenhet. Pastor B. ar fodd i Hjelmaryd, Smaland, den 12 Okt. 1846, kom till Andover 1853 och prestvigdes der den 4 Juli 1875. Hans forsamling bestar honom med ett vackert och beqvamt bostalle. Utom forsamlin- gen, som raknar 232 komnmnikanter, de der representera en befolkning om 395 personer, star under hans vard en sondagsskola, som har 50 lar- jungar och John Engdahl till superintendent. Den svenska metodistkyrkan i Geneseo organiserades af Victor Wit- ting 1864. Till en borjan holl den lilla forsamlingen sina nioten i den tyska kyrkan och senare i Moderwells Hall med pastor A. L. Erickson som tjenstgorande predikant. 1866 inkoptes for $600 en tomt, hvara ett for behofven afsedt tempel uppfordes. Sedan dess hafva sasom pre- dikanter vid forsamlingen foljande personer verkat: 0. Guiiderson 2 ar, A. L. Erickson 1 ar, John Lind 3 ar, John Wigren 2 ar och H. W. Ek- CAMBRIDGE TOWNSHIP ligger norr om Weller och oster om Andover samt bestar af flera olika sorters jordman. Genom dess midt flyter f ran oster till vester Edwards- an, och a sektionerna 8, 9, 10 och 11 fins en liten skog, Sugar Tree Grove kallad. Inom detta township bo omkr. 500 svenskar, halften a landet och halften i "kopingen" Cambridge, som ar belagen i townshipets nordostra del a sek. 1 och a en i sanning vacker hojd. Platsen ar afven countiets "huf vudstad", sa att saga, emedan man har f orlagt county-satet, en for- del som Cambridge har en strid emellan Andover och Geneseo att tacka for, enar bada dessa platser ville blifva county-sate, hvilket hade till foljd att Cambridge blef det, hvarom vidare kan ses i Henry county s liistoria. Upp till for nagra fa ar sedan var Cambridge markvardigt blott for sin troghet i tillvaxt. Einellan den 9 Juni 1843, da platsen utlades, och den 28 Juli 1845 bestod befolkningens enda namnvarda bedrift uti flyt- taiidet af det i Morristown staende court-huset pa rullar till Cambridge, hvilket forsiggick pa tva dagar. Detta blef senare saldt till en mr 96 Gaines, som forvandlade det till salubod. 1 dess stillle uppfordes ett aii- nat nagot battre, hvilket nu i sin ordning gif vit vika for ett som kostat 875.000. - Det f orsta privata huset bygdes af John Russel och bestod uti en enkel stockhydda samt begagnades for smedja. Samma ar eller 1843 uppforde domaren Tillson en lika ansprakslos hydda for sin egen rak- ning. 1848 vardt ett litet hotell byggt, ocli salunda krop samhallet franiat tills 1871, da det underbara forvandlingsmedel, som kallas jern- vagen, kom och med sin makt skjot Cambridge framat; sa att det nu haf ett par tidiiingar, flera kyrkor, en mangd ganska stora butiker, manga andra inrattningar och 2,000 invanare. Utaf dessa aro, som ofvan namnts, omk. 250 svenskar, de der nastan alia ditkommit sedan 1870. Att desse landsman aro af en driftig, f oretagsam klass, derom vitnar det forhallandet att de snart nog finnas i hvaije yrkesgren sasom sina egna. Och belagen som platsen ar endast 5 mil fran det genomsvenska Andover och for of rigt egande svenskar rundt omkring sig, maste den vara sardeles gynsam for svenske affarsman. Har traffas pa affarsomradet redan foljande landsman: A. Wickstrom, skodon och specerier; A. G. Wolyn, apotekare; J. C. Runstrom, mobler; A. Olson, dito; uirs Paulina Nelson, fotografisk atelier; Frank Lagerlof, sadelmakare; Chas. Cedergren, skodon; C. Burr- man, dito; 0. Blomberg, dito; Dahlberg & Hanson, jernkram; J. B. Hu- lin, vagnmakare; Sam. Anderson,. malare; P. Berglund, dito; Otto Ha- milton, restaurant; A. NorcT, dito; och Svan E. Svanson, advokat. En svensk-luthersk f orsamling bildades den 30 Maj 1875, da 52 per- soner ingingo som grundmedlemmar. Organisatoren var pastor Erland Carlson fran Andover, som annu tjenstgor sasom hjordens sjalasorjare. Forsamlingen, som nu raknar 85 kommunikanter, har egen kyrka, kopt for $2,700. I forening med densamma star en sondagsskola, som har 40 larjungar. KEWANEE i townshipet med samma namn ar en af Henry countys 1 fornamsta sta- der och uppsprang for omkring 25 ar sedan. 1853 var platsen ingen- ting annat an en farm, a hvilken de vagfarande emellan Dixon och Weathersfield funno passande hvilostalle. Den bygnad, som da under- stundom tjenade for detta andamal, tillhorde broderna Potter och qvar- star annu, nagot norr om Phillips Block, sasom ett gammalt land- marke. Townshipets forsta bebyggare voro en John Kilvington, en Robert Coultis-och en Cornelius Bryant, hvilka anlande hosten 1836. Genoni 9T deras och andras bemodanden lyckades det Kewanee, som blef utlagdt den 1 Maj 1854 att fa C. B. & Q.-banan lagd genom platsen. Detta hade till foljd att Weathersfield, som hade gjort fb'rtviflade austrangningar att vinna denna forman, gick ner, medan Kewanee gick upp. Det ena laftarshuset" efter det andra flyttades pa rullar fran W. till K. och un- der tiden bygdes i deri senare af alia krafter, sa att stallet hade 1,500 in- vanare efter endast 18 manaders tillvaro. Det fick redan sistnamnda ar eget postkontor, och ofverste Blish blef den forste postmastaren. Han- del och naringar uppsprungo och utvecklade sig ar efter ar, och staden raknar nu, utom ett ansenligt antal vanliga affarer af ej ringa betydelse, af veil nagra f abriker af storre ornfang, hvarjemte ett storre kapital har anvandes for kolbrytning, som skanker sysselsattning at en skara arbe- tare. Befolkningen uppgar nu till 4,000. Till Kewanee f unno svenskarne vag ganska tidigt. Eric Erickson fran Nora, nu boend'e i Nekoma, blef sasom medleni af Bishop Hill- kolonien trott af lifvet der och flyttade till K. 1855, da han genast upp- satte en liten sadelmakareverkstad och ronte vacker framgang. (Efter 10 ar for han derifran och satte sig ner i Altona) 1856 blef ett antal andra kolonister missnojdt med forhallandet pa "hillen"" och foljde Ericksons exempel i att utvaudra till andra orter, och vande da nagra sina steg till Kewanee, bland andra en aldre person hvars namn ocksa var Eric Erickson och hemort ocksa Nora, hans tvanne soner Eric och Peter, Eric Bengtson, And. Barlow och Hans Lindgren. Fran andra hall kommo samtidigt Peter Berglund, John Hedberg och Peter West- lund, alia fran Gestrikland, John Carlson fran Smfiland och John Peter- son fran samma provins. 185T blef det svenska samhallet forokadt med A. Johnson fran Gestrikland och 1862 A. Shostrom fran sam- ma ort. Af desse tidiga Kewanee-svenskar a terfinnes nu, som sagdt, den ene Eric Erickson i Nekoma, den andre atervande till Sverge 1867 och dog ett ar efter aterkomsten, och hans tvanne soner foro 1857 till Kalifor- nien, der de i guldgrufvorna forgafves sb'kte sin lycka nagra ar. Trotta derpa begafvo de sig slutligen upp till brittiska Amerika, der lyckan var dern s& bevSgen, att de efter blott 1^ 3,rs forlopp kunde atervanda till fiiderneslandet med 100,000 kronor. Der gifte de sig med hvar sin dotter af Eric Erickson i Nekoma ox;h bosatte sig, den ene i Upsala och den andre i Nora. Barlow ar nu kopnian a B. H. Qvar i Kewanee bo endast A. Johnson, P. Berglund, Peter Westlund och John Peterson. Utom desse torde niigra andra finnas, dem lasaren i sa fall traffar i lef- nadsteckningarna. Talrikast voro landsmannen har 1870, da arbetet i kolgrufvorna pa- gick som bast; af desse kolgrufvearbetare ha de fleste flyttat till Bloom- ington-trakten. I Kewanee, town och township, uppgar nu den VII 98 svenska befblkningen till 200 sjalar. Ibland dem finnas icke manga afiarsman, men svenska handelsbitraden aro anstiilda litet hvarstades i bodarne. A. Johnson har fotografi-atelir och H. Nelson gor i skodon. Flere svenska affarsman traffas har icke. En svensk luthersk forsamling kom har till stand i Sept. 1869, rak- nade da 16 medlemmar. Aret derpa bygde den en kyrka for $3,000. Den raknar nu 54 kommunikanter, men har ingen egen pastor, utan beror pa pastorer fran narbelagna forsamlingar. En metodistforsam- ling har afven funnits, men har genoni afflyttningar fran orten sma- ningom sammansmaltit -derhan, att nagra regelniessisga gudstjenster ej langre h alias. iTERBLICK Pi HENRY COUNTY. Vi hafva harofvan i korta (kanske alltfor ofullstandiga) men dock i trogna drag skildrat de fornamsta handelser och omstandigheter, som aro forknippade med svenskarnes upptriidande sdsom nybyggare i Henry county. Hvad vi hittills, dock icke afsigtligt, forgatit, ar deras rol sdsom medborgare. Yi ha, det ar sant, i hvarje settlement's historia om- namnt dem, som p& ett eller annanfc satt gjort sig bemarkte i politiskt hanseende, men vi ha icke vidrort dem sasom ett manstarkt och yigtigt politiskt element inom countiet sasom ett helt, Det ar denna skyldig- het vi nu ga att fullgora. Till att borja med m3, namnas att svenskarne & fS orter om ens nagonstades i Amerika varit af s3, stor politisk vigt som har. Detta naturligtvis i fraga om de senaste 15 eller 20 aren, ty fore den tiden voro de pi\ grand af sin fatalighet mindre bemarkta. Dock, ga vi till- baka till Bishop Hill-koloniens forsta ar, sa finna vi att de iifven d& icke voro maktlosa och foljaktligen icke heller forbisedde. Den svenska invandringen till Henry co. borjade, maste lasaren forsta, langt innau det republikanska partiet hade sett dagen. Det po- puliiraste partiet var dil atminstone i Plenry co. det demokratiska som vid den tiden aiinu icke hade gjort sin historia mork genom sym- pati med slafaristokratien. Vi finha derfor att Henry countys forsta svenskar med ft undantag alltid voterade den demokratiska valsedeln, till dess att slaffragan trangde sig fram i forgrunden och vardt dagens brannande, d& de blefvo lika starka republikaner, som de forut hade varit demokrater. Sasom ett intressant politiskt minne fran Bishop Hill- koloniens tidigaste dagar ligger framfor oss ett poiitiskt bref, skrifvet af en i Chicago d& bosatt men langt for detta aflideii landsman, P. von Schneidan, till koloniens forestandare, Eric Janson, som ombedes att i ainei. DOD. Se aid. 303. 99 den da pagende presidentvalstriden kasta sitt inflytande pa kandidaten Taylors sida. Af samma skrif velse framgar att alia utlandningar voro vid valet i fraga rostberattigade efter blott 6 manaders vistelse i staten, hvilken for- ordning emellertid forandrades i den ar 1848 antagna nya statsgrund- lagen, som foreskref 5 ars uppehall i staten innan rostrattighet erholls. Pa grand af anforda ornstandigheter hade kolonien nyssnamnda ar anda upp till 100 roster, hvilka, kastade for ett oeh samma parti, vagde betydligt i den allmanna vagskalen under en tid da countiets rostberat- tigade annuraknades endast i hundratal. Fran den demokratiska straten afveko kolonisterna fprsta gangen 1854, da de rostade for "anti-Nebraska-valsedeln," d. v. s. for dem, som voro emot slafveriets inforande pa Nebraskas mark. De hade voterat for presidentkandidaten Cass 1848 och for Pierce 1852. 1856 voterade Henry countys svenskar mangrant for Fremont och den rep. valsedeln. Och hum skulle de kunnu ha gjort annorlunda med sina starkt utprag- lade antipatier emot all slags traldom ! Utan att begara det minsta favor i gengald fortforo de derefter att strida under det republikanska baneret tills 1868, da de i county-konventionen anhollo att en svensk matte uppsattas till kandidat for nagot embete. Men denna billiga be- garan villforo icke de personer, som hollo de politiska tradarna i sina hander. Svenskarne togo da sjelfva sin sak om hand, hollo i Andover en svensk konvention och utnamnde der kapten A. Gr. Warner till sheriffskandidat. For att da hjelpa svenskarne och salunda vinna deras goda vilja, underlato demokraterna att uppsatta nagon kandidat for samma embete, utan besloto istallet att rosta for Warner, som ocksa vardt vald med 135 rosters majoritet. Emellertid atervande landsmannen till det republikanska partiet och voterade, med nagra i Andover sasom undantag, for dess valsedel 1869. Men 1870 funno de for godt att, jemte andra svenskar inom det da 5 :te kongressdistriktet, till kongressmedlem inrosta demokraten Stevens istallet for republikanaren E. C. Ingersoll, for hvilken de hade forlorat fdrtroendet. Denna handling vackte mycket uppseende och adrogo sven- skarne ett nastan oblidkeligt hat, for hvilket kapten Eric Johnson och Hon. J. W. Olson blefvo isynnerhet utsatta. Man tog narnligen for gifvet att dessa ledare hade vackt, nart och anfort oppositionen emot Ingersoll. Vi kunna dock intyga att de hade ytterst litet att gora med den kraftiga protest Henry countys svenskar denna gang inlade emot hvad de ansago for korruption. Hvad Johnson serskildt betraffar, sa foljde han blott med den oemotstandliga strommen. Annorlunda var det 1872. Saval Johnsom som Olson jemte andra framstaende svenskar inom countiet ofvergingo da till det liberal -republi- 100 kanska partiet, i hvars spets Horace Greeley stod sasom presidentkandi- dat; ocli med dera foljde ett ganska aktiiingsvardt antal landsman, ser- skildt hvad Weller township (B. H. och trakten deromkring) vidkom- mer. Detta s. k. "affall" halp visst icke hvarken Greeley eller nagon annan hogre kandidat, men hade likval till verkan, att en svensk, herr Peter Johnson fran B. H., uppsattes och invaldes till sheriff. Det liberal-republikanska och demokratiska partiet utnamnde till kandi- dat for samma embete kapt. P. M. Wickstrom, som foljaktligen vardt slagen. Sedan dess hafva republikanarne under inflytandet af en viss trygg kansla forbisedt alia svenska ansprak. Greenbackspartiet, till hvilket manga sven^kar i countyet, isynnerhet i Weller township, anslutit sig, hedrade 1878 hr Henry Johnson fran Orion med kandidaturen for sheriffsembetet, men var for svagt att invalja honom. Fortigas bor ej att man nu borjar finna en och annan svensk demokrat inom countiet. Hvad den stora mangden vidkommer, s& ar dock den annu republikanismen trogen och haller nu, som fordom, den politiska maktjemvigten i sina hander. SVEA BRANDSTODSBOLAG ar en af Henry countys rent svenska institutioner. Vi saga Henry countys, derfor att bolaget blef har fb'rst patankt och igangsatt, men annars omfattar dess verkningsfalt afven Knox och Mercer counties. Inrattningen stiftades i Altona 1868 och borjade sin bana med 57 medlemmar och egendom forsakrad till $41,000, samt med Eric Johnson for president och Charles Sanden for sekreterare. Den forsta arssammankomsten holls i Altona den 23 Jan. 1869. Den forst valde pres. och sek. blefvo dS atervalde, hvarjemte J. W. Williams fran Wataga valdes till vice president och Gustaf Johnson till kassor. Af den samtidigt afgifna beriittelsen framgick att medlernska- pet hade stiget till 100 och forsakriiigarnes totalsumma till $110,263. Under samma ars legislatur-session vardt bolaget genom dess presidents, Eric Johnsons, bemodanden (hr Johnson tjenstgjorde som klerk i representanthuset) inkorporerade under statens lagar och beviljadt "charter." Det andra arsmotet holls den 22 Jan. 1870 i Wataga, och aterval- des da alia de gamle embetsmiinnen med undantag af Sanden, som hade afflyttat till Kansas, hvadan hans plats fyldes af Chas. Johnson fran Altona. Medlemskapet var nu 155 och viirdet af det forsakrade $243,- 431.85. Vid den tredje sammankomsten, som iigde rum i Altona deu 101 28 Jan. 1871. valdes J. W. Williams till pres., A. Nordberg frail B. H. till vice pres., N. Chester fran Wataga till sek. och Svan Anderson fran Weller township till kassor. Detta ar fick bolaget vidkannas sin forsta forlust, i det P. Lewis' hus., belaget emellan Galva och Kewanee, och forsakradt till $770, afbrann. Snart derefter lades en butik i Altona i aska ocli'fororsakade en mera klinnbar forlust, dock mest pA, grand af siittet, hvarpa assuransbeloppet indrefs. Den 8 April tog Svan Ander- son afsked och eftertriiddes af S. M. Johnson. Den 2 Sept. 1871 afgingo afven presidenten och vice presidenten, da Gust. Johnson fran Weller fick den enes och A. P. Cassell fran Wataga den andres rum. Det fjerde arsmotet holls ocksa i Altona, vid hvilket tillfalle ett for- slag gjordes att forena Svea med ett i Andover existeratide dylikt bolag, som vid sammankomsten representerades af Gust. Bengtson och Peter Westlund. Till foljd haraf tillsattes en komite", bestaende af Gust. Johnson och A. P. Cassell, med uppdrag att underhandla med Andover- bolaget vid dess derpa foljande. sammankomst, hvarpa detta mote ajournerade for att sammantrada i Andover den 12 Mars. Med hansyn till detta Andover-bolog ma namnas, att det hade uppkommit nagot tidigare an det i Altona bildade, och pa foljande siitt. Henry countys svenskar hade gang efter annan ilia bedragits af ''The Winneshiek" och andra skojande assuransbolag. Detta foranled- de tvanne i Berlin bosatte aldre landsman att, efter mogen ofverlagg- ning, vidtaga atgarder for bildandet af ett bolag efter de svenska lans- bolagens plan. De anmodade en yngre person att i skrift uppstalla denna plan, och derpa begafvo de sig sjelfve fran hus till hus, anhallan- de om namn-underskrifter af sadana som onskade blif va medlemmar af det f oreslagna bolaget. Nagra skrattade at den nya iden, men flertalet af de omkring Berlin och Andover boende svenska nybyggarne omfat- tade saken och gjorde verklighet deraf. Nagon legaliserad tillvaro fick dock icke bolaget forran det senare sammanslogs med Svea, hvilket skedde den 12 Mars 1872, da foljande personer valdes till styresman for det konsoliderade bolaget, nemligen till president, John A. Larsson fran Andover; vice dito, L. Headstrom fran Galva; sek., Gust. Bengston fran Lynn, och kassor, A. P. Falk fran New Windsor. Det forsta arsmotet holls sedan i Galva den 28 Jan. 1873, da nyss- namda embetsman, med undantag af Headstrom, som hade flyttat till Nebraska och i hvars stalle G. Fair vardt vice pres., till styrelsen ater- valdes. Vid det sjette arsmotet, soni egde rum i Alpha, blefvo samma styrelseman igen atervalde, men vid det sjunde, hvilket holls & samma plats, vardt N. Gustus fran Lynn vice president, och John Samuelson kassor. Af skattmastarens berattelse framgick da, att bolaget hade under &ret intagit $803,53 och utgif vit $615.81, egande saledes a hand 102 $187.72. Vid det attonde motet i Orion 1876 atervaldes den gamla sty- relsen. Vid det nionde a B. H. 1877 valdes N. Grustus till president och John A. Larson till vice pres.; ingen annan fb'randring. Vid Alpha- motet pafoljande ar valdes S. P. Peterson till vice pres., och C. J. Mag- nuson fran Lynn till sek., och den ll:te arsstamman blef sammankallad till Orion den 28 Jan. 1879, da A. P. Palk valdes till vice president. Bolaget har nu 562 medlemmar; den hos detsamma brandforsakrade egendomen uppgar i varde till $534,084. Vid dess nasta sammankomst kommer atskilliga af erfarenheten rekomenderade forandringar i stad- garna att vidtagas, i och for hvilket en komite' med uppgift att under- soka och ofvervaga det harfor gjorda forslaget redan tillsatts. For of- rigt gar bolaget sin bana jerant framat utan svarigheter. Dess plan ar den orasesidiga eller "Mutual," och under densamma hafva medlemmar- ne annu icke behoft att i brandskada utbetala mer an 10 cents a hvarje $100 af assurerad egendom, d. v. s. en tiondels procent. Utgifter for hoga loner at sina embetsman forekomma icke och bedragerier aro okanda; eleganta och rikt utstyrda kontorsrum behofver man ej, och derfor slipper man ocksa att skattas for hoga hyror och andra dermed f orknippade utgifter. ROCK ISLAND COUNTT bgSres af en landremsa langs Mississippiflodens ostra strand, 36 mil i langd och, p& grund af flodens krokiga lopp, hvad bredd och form betraffar hogst irregular och "konstig." Landstycket bildar i det hela en triangel, vid hvars nedre (sodra) horn staden Rock Island eger sitt lage. Countiets fysiska drag aro manga och omvexlande. An moter ogat en bred, sandig slatt, an en brant, skogbevuxen hojd, an ater ett sty eke s. k. bottomland eller laglandt farmland. Vid Cordova t. ex. reser sig plotsligt den ena s. k. "bluffen" efter den andra fran den laga sand- slatten, foljande flodernas fader i dess slingrande lopp liksom for att bilda en vaktkedja at densamma. Vid Rock Island och Moline draga sig dessa kullar en mil eller sa tillbaka ifran stranden, stracka sig se- dermera till Rockfloden och f olja dess strand sasom de folja Mississppi- floden. Den storsta delen af countiets hogland ligger omk. 75 f ot ofver sist- namnda flod och ar mycket kuperadt, understundom riktigt vildt, ej sail an romantiskt. For jordbrukaren erbjuder countiet ej manga fordelar. Landet ar p3, manga stallen ofruktbart, liggande for lagt eller for hogt for odling. De delar, som odlas, aro deremot hogeligen bordiga. Utom Mississippi, som foljer Rock Islands hela langd fran norr till soder, loper midt ige- nom countiet den i Wisconsin upprinnande Rockfloden, som lemnar at- skiliiga fortraffliga, af folket anvanda vattenfall under sitt lopp. Ar Rock Island county jemforelsevis armt 3, jordbrukets vagnar, sa tager det igen skadan med sina kolgrufvor. Ej mindre an 26 s^dana bearbetas ordentligt 8 manader hvarje ar, hvarjemte 20 andra finnas, hvari arbetet drifves mera oregelmassigt. I alia dessa minor, som de har kallas, sysselsattas narmare 1,000 man, de der bryta 300,000 ton kol om aret, i varde uppgaende till 86.00,000 efter $2.00 per ton vid minan. Utom denna rika hjelpkalla eger folket manga goda kalkstensbrott och brott for bygnadssten. Hvad naturskonhet angar, s& fins langs hela Mississippis 3,000 mils langa lopp knappast ett enda stalle som ofvertraffar staden Rock Islands lage. Det ser ut som naturen der hade gjort en serskild anstrangning att irambringa nagot pa en gang stort och skont. Rock Island betyder 103 104 klippon. En sadan o reser sig har midt i floden. Den ar flera mil lang och nara en mil bred samt betackt af ett rikt och frodigt jordlager och beviixt af en statlig skog som bildar tjusande sma lundar, dem konsten, hvars hand man sparar litet hvarstades, mycket foieskonat. A den nedre delen af denna o bygdes 1816 Fort Armstrong. Den 10 Aug. samma ar ankommo till plateen en fru Davenport och en fru Lewis, nu fru Goldsmith, hvilka darner voro de forsta amerikanskorna, som hade seglat sa langt uppfor Mississippi. Den forsta angare som lade till vid on var "Virginia," hvilken ankom 1823 f ran Prairie du Chien med proviant for besattningen a Fort Armstrong. Det forsta landet togs i Rock Island co. i ansprak af ofverste George Davenport och Russel Farnham den 19 Okt. 1829. Denne ofverste Davenport, som tillhorde f astningens garnison, och hans hustru voro, utom solda- terna, for 13 ar de enda hvita personer a denna ort. 1825 vardt han utnamnd till postmastare pa on och tio ar senare kopte han i forening med nagra andra det land, a hvilket staden Davenport senare bygdes. Ett tiotal af ar fore denna handelse hade namnda Farnham anlandt till orten och ingatt kompaniskap med D. om pelsvaruhandel i trakten och ett par ar senare bygde de det hus, som blef Rock Islands forsta "court- house." 1828 ankommo hit nagra hvita personer och slogo sig ner sasom nybyggare. Bland dem var John W. Spencer. 1831 hade af denna lilla borjan blifvit ett settlement som var manstarkt nog att utrusta 58 man for det i Bureau countys historia namnda indiankriget. 1833 organi- serades countiet och den 5:te Juli samma ar valdes de forste embetsman- nen. 1835 fSrlades countysatet i Stephenson, hvilket namn sedermera forandrades till Rock Island, den nuvarande staden. 1836 bygdes det forsta fangelset, bestaende af ett tvaningar hogt blockhus. Det stod a tomten No. 5 i qvarteret No. 15, gamla staden. Forsta steget till upp- byggandet af det nuvarande domstolshuset (courthouse) togs 1836 och 1837 fullandades. Arbetet a den nya fangelsebygnaden, som fullanda- des 1857, kostade $60,000. Som allmant bekant ar eger nationalregerigen a ofvannamnda o en af sina arsenaler. Tanken att hit forlagga denna valdiga inrattning uppstod 1839, men nagot verksamt steg togs ej forran 1861 och ej f orr- an 1865 blef nagot anslag gjordt for andamalet. Den forsta planen var att uppratta fern storre bygnader for vapenkus och lika manga vapensmedjor, alia lika i storlek samt hvart och ett forsedt med en till- by gnad for vapnens mottagande efter tillverkningen; derjemte krutma- gasiner, kul- och bombgjuterier, barracker, hus for officerare, sjukhus och andra nodvandiga bygnader. Meningen ar afven att verkstaderna skola drifvas med vattenkraft, dock iiro maskinerna sa inrattade att angkraft kaii vid dem anvandas, om sa behofves. Hvarje verkstads f acad, utom gjuterierna, blir tva vaningar hog, forsedd en hog underva- 105 ning och 110 fot lang. . Af dessa 10 hufvudbygnader aro nu 6 fardiga, alia bygcla som om de voro amnade att sta ett tusen ar. Pa det lasaren ma fatta vidden af det salunda begynta arbetet vilja vi vidare upplysa, att verkstaderna komma tillsammans att upptaga en grundyta af 36 acres, att det skall fordras 2,000 hastars kraft for maskinernas drifvande, att det skall behofvas fran sju till tio tusen man, nar allt ar i full gang, att de 5 vapensmedjorna skola forf ardiga 3,000 bakladdnings gevar omda- gen och ammunitionsverkstaderna ett motsvarande forrad ammunition, samt rustningsartiklar for kavalleri och infanteri. For arbetet hittilldags har utgifvits penningar som foljer: A arse- nalen $1,286,500; for landet, $293,600; for erhallande af vattenkraft, $695,400; for magasin och barracker, $222,500; for bron, som forenar on rued landet, $1,136,400; for reparationer, $353,000; for verkstader $1,885,350; for gator och vagar, $38,000; for maskiner och verktyg, $192,500, samt for atskilligt annat ixara $150,000. Innan vi lemna Rock Island ar det sa godt att gora ett besok i den lilla narbelagna platsen Coal Valley, der afven ett litet antal landsman finnes. Den forste som letade sig vag hit var Fred. Freeberg, fran Rock socken i Ostergotland, hvilken hitkom for 17 ar sedan i sallskap med J. F. Austrin, som sedan dess afflyttat till Red Oak i Iowa. Denne Freeberg drifver har sadelmakarerorelse. A. M. Blomqvist sys- selsatter sig med specerihandel, J. P. Bratt & Soner ega jernkram- och tenvaruhandel, och P. Ekholm har skomakarerorelse. Dessutom uppe- halla sig har 12 andra svenska familjer, hvilka taga sig tamligen bra fram. Ej langt fran Rock Island county s grans bor a sektion 36 i Port- land township, Whiteside county en gammal man vid namn Christian Benson, hvilken sannolikt ar staten Illinois' aldste svenske nybyggare. Fodd i Gotcborg 1805 gick han till sjos vid sju ars alder och fortsatte sjolifvet till sitt 30:de ar. I Amerika landsteg han for forsta gangen 1819. Ar 1827 gifte han sig i Providence, staten Rhode Island, med Maria Bautherson. Derpa for han ater till sjos och landade for tredje gangen i Amerika 1835, sedan hilket ar han varit bosatt i Portland township, der han mar val och hjelpes af tvenne uppvuxna barn. Han tillhor intet kyrkosamfund, men ar varm anhangare af det republkanska partiet. STADEN EOCK ISLAND ar val utlagd och valbygd, med en befolkning af 12,000 sjalar. Laget ar hoglandt och naturskont samt stort nog for en stad ined 100,000 inva- nare. Forenad med staden Moline a ena sidan medelst en sparvag (blott ett par mil skilja de bada staderna) ar den a den andra sidan genom en ofver Mississippi-floden spand bro sammanlankad med Davenport. Fran nagon hog punkt i staden eger man a en vacker sommardag en harlig syn. Man ser de tre syskonstadernas mot himlen pekande kyrkspiror* de hoga fabriksskorstenarne med sin bolmande rok, den statliga on i den oppna klarblaa floden, hvars bagge armar liksom omsluta den i en moderlig famn, den jattelika bron med sina ofantliga spann och pelare? de intagande villorna och mycket mer, allt sammanfattadt inom ramar, som bildas af skogar och berg. Inom staden Rock Island hafva fyra sarskilda jernbanbolag, hvars banor har sammanstota, anlagt verkstader. Dessa bolag aro : Chicago- Rock Island-Pacific, Hock Island-Peoria, Rockford-Rock Island-St. Louis och Western Union. I fabriksvag finnas har en ylletygsfabrik, tva fabrikerfor tillverkning af jordbruksverktyger, fyra anghyflingsverk, tva maskinverkstader, tva angqvarnar, tva angsagar, fyra kaminfabri- ker, fyra vagnsfabriker, tva jernverk, ett glasbruk och en limfabrik. Staden glader sig at 9 kyrkor och ett operahus, som lar vara ett af de basta i hela vestern. SVEKSKAENi; a PLATSEK. Den svenska befolkningen i Eock Island anslas i antal till 1,200, de fiesta af hvilka upp s ehalla sig med arbete i fabrikerna och vid regeringens verk. Med sakerhet kan antagas att denna svenska koloni aflades, sa att saga, 1848, da Bishop Hill-kolonien a on anlade sitt fisklage. Ett halft dussin af jansonister med N. J. Hollander som ledare utgjorde forposten, och nar kolonien aret derp3, hemsoktes af koleran, fiydde manga andra derifran till denna o, men medforde olyckligtvis smittan, som snart nog borjade harja har lika omildt som & Bishop Hill. Bland dem, som da folio for den forskrackliga farsoten, voro Eric Janssons hustru och tvanne barn, hvilka jemte de andra offren blefvo a on jordacle, 106 107 P' Af de landsman, som nu finnas i Rock Island, ar utan tvifvel A. J. Swanson, hvilken hitkom 1850, den aldste. Han slog sig mycket tidigt pa handel harstades, var "man om sig", tog val vara pa sina fortjenster, utvidgade sin affar ar efter ar, och har nu en stor rorelse med skodon, lader och allt hvad en skomakare behofver. Utom sitt i denna handel insatta kapital eger han mycket i bankaktier, hela hans formogenhet uppgaende till omkring $50,000 vackert nog, nar man ar endast 50 ar och ogif t. En annan framstaende Rock Island-svensk ar John Bengtson, hvilken varit har sedan 1862. B. var da endast 19 ar och ingick som klerk i ett apotek, men var redan 1868 i stand att.borja samma slags rorelse a egen hand och har sedan dess genom klokhet och aff arsfor- maga uppnatt den standpunkt, att han ar nu en af stadens framste man. Hans "business block" ar ojemforligt den basta bygnaden i staden. Det ar fyra vaningar hogt med ii nu lefver. Peter Soderstrom, John P. Soderstroms fader, hvilken flyttade till Minnesota och derifran till Swede Bend i Iowa, samt Svan J. Johnson, som i 13 ar forde Rock Island Davenport-farjan ofver Mississippi. OFFENTLIGA EMBETEH. Har som annorstades hafva landsmannen hallit sig mycket tillbaka pa det politiska gebitet. Det oaktadt hadeicke blifvit utan allt politiskt erkannande. Foljande offentliga befattningar hafva under stadens tid kornmit, oftast osokt, pa deras del : Fore Molines inkorporering sasom stad (hvilket skedde 1872) hade hrr Eric Okerberg, A. Friberg och Svan Hanson varit "town trustees." Aren 1872 74 var Svan Hanson medlem af aldermannaradet. 1875 76 hade E. Okerberg samma befattning, 1877 78 var det John Shallene som var alderman for svenskarne. 1878 79 voro Peter H. Peterson och Svan Hanson medlemmar i samma rad. 1875 valdes E. A. Peterson till uppbordsman, 1877 fick A. L. Wickstrom samma syssla, 1879 tog H. Kohler den som pris, och 1878 valdes John P. Soderstrom till u town clerk.' 1 1874 75 foil det pa A.Kallborgs lott att vara gatu-kommissarie, hvartill han aterutkorades 1877 och innehar annu embetet. Gustaf Svenson blef "notarius publicus" 1876, fredsdomare 1877 och har varit deputerad uppbordsman tva terminer. Vid polisstyrkan ha Henry An- derson, Nels Svanson och Olof Olson tjenat. Nagon uteslutande svensk afdelning i brandkaren fins ej har sasom i Galesburg, men manskapet for denna kar varfvas till en stor del inoni svenskarnes leder, hvarur afven en "engeneer," F. Alsterlund, sprungit. KYEKOR. Ett fruktbarare och, som vi formoda, tacksammare fait for sven- skarnes verksamhet i Moline har kyrkan varit. En luthersk forsamling 118 bildades forst 1850. Pastor L. P. Esbjorn hade da varden af den luther- ska forsamlingen i Andover, hvarifran han utstrackte sin nitiska hand till Moline, och under hans tillsyn bygdes har den forsta kyrkan. Hon bygdes 1851 pa samma stalle der nu den for nagra ar sedan storartadt uppforda star. Forsamlingen bestar i dag af 1,000 medlemmar och son- dagsskolan besokes af 300 barn. Den nya kyrkan grundlades 1876. Hon ar bygd af tegel i gotisk stil, till en kostnad af $30,000. Efter Esbjorn, som afsade sig varden 1856, kom pastor 0. C. T. An- dreen, som qvarblef till 1860, da pastor G. Peters kom och stannade till 1863, sedan hvilken tid pastor J. S. Benson och pastor A. G. Setterdahl (som flyttade till Sverge 1879) innehaft sysslan. Den svenska methodist-episkopalkyrkans forsta gryning intradde nastan samtidigt med den lutherska forsamlingens uppkomst, atminstone samma ar, nemligen 1850, da Jonas Hedstrom fran Victoria i Illinois bildade en forsamling, som 10 ar senare bygde ett tempel a hornet .af Park St. och Boardman Ave. Tilloppet af medlemmar hade gjort detta ansprakslosa gudstjensthus for trangt 1871, hvadan det saldes. Sam- fundet inkopte nu istallet en amerikansk kyrka och flyttade henne till Henry- och Lynde-gatorna. Emellan aren 1850 och 1866 hade forsam- lingen ingen stadigt anstald pastor, hviket methodisterna fordenskuld aldrig ha ; men den besoktes under tiden af manga, deribland Jonas Hedstrom, Viktor Witting, Peter Kallman, A. J. Anderson, Pehr New- berg och N. 0. Westergren. Sedan 1866 hade foljande predikanter varit "stationerade" vid forsamlingen : 0. Gunderson, John Linn, John Wi- gren, 0. C. Simpson, H. W. Eklund och N. 0. Westergren. Den 1878 utnamnde predikantens namn ar H. Olson. Medlemmar 182. Gustaf Adolfs forsamlingen organiserades 1875, da 50 personer ge- nast ingingo som medlemmar. Nu uppgar medlemskapet till 180, och i sondagsskolan ga 130 barn. En vacker och rymlig kyrka med grundva- ning, inredd till bostad for pastorn, har uppforts till en kostnad af 84,500. Vid forsamlingen ha, tjenstgjort pastorerna P. J. Kallstrom, J. G. Sjoqvist och A. Larson, nu anstald. Forsamlingen ar, som namnet antyder, luthersk. Baptist-forsamlingen, som nu raknar 80 medlemmar och en kyrka, som, i f orening' med pastorsbostallet, ar vard $3,500, bildades 1876 och f orestas f. n. af pastor 0. Lindh, hvilken nyligen atervandt fran Sverige, der han en tid f orestatt Sundsvalls baptist-f orsamling. Han ar f odd i Hudiksvall den 24 September 1835, kom till Amerika 1866 och borjade sin presterliga bana 1867 vid Altonas svenska baptist-forsamling. 119 FoRENINGAR OCH LoGEE. | I September 1869 bildades sallskapet Freja, som blomstrade en foljd af ar, egande anda upp till 100 goda medlemmar. Dess uppgift var att bereda medlemmarne nojen och pa samma gang att gora godt. Troli- gen skulle sallskapet annu hafva lefvat och verkat i denna lofvarda rikt- ning, om det icke hade inlatit sig pa aff arsgebitet. Det hade namligen den vackra lilla summan $2,000 i sin kassa ar 1874. Det foil da med- lemskapet in att bygga sig en egen " hall" for sina mSten. Men for detta andamal behofdes mer an $2,000; man bygde ett hus, som kostade $8,000, hvadan man agde att lana en betydlig summa. Detta bragte Freja pa fall; den ene medlemmen efter den andre utgick, utan att nya inkommo, och slutligen brast foreningsbandet 1877, da bygnaden saldes. Under dess existens tjenstgjorde hrr John A. Samuels, Gustaf Svenson, C. A. Westerdahl, And. Svanson, F. 0. Eklund och Eric Asp i tur sasom pre- sident. Freja ar nu dod, men dess minne lefver och skall lange framgent lefva i de toner, som vid hogtidliga tillfallen frammanas af Molines Svenska Musikband, hvilket bildades under Frejas skygd och af perso- ner som tillhorde detta sallskap. Desse musikanter, de der ega bade rika musikaliska anlag och god ofning, ha vunnit rykte om sig vida omkring i dessa trakter och aro ofta anlitade, nar det galler att med tonkonstnar- lig f ormaga gifva okadt varde at en fest eller lyftning at nagon annars vanlig affar. The Swedish Lodge No. 583 of I. 0. 0. F. (independent order of odd-fellows) bildades den 9 Augusti 1875 och haller sina moten h varje mandagsafton; har 50 medlemmar, af hvilka foljande i tur fungerat sasom "Noble Grand": And. Anderson, B. P. Oakley, Aug. Almgren, Peter Nelson, 0. F. Eklund, J. P. Soderstrom, L. N. Eklund och Aug. Lindgren. The North Star Lodge No. 48 of A. 0. U. W. (Ancient order of united workmen) bildades den 16 Mars 1877 och sammantrader hvarje fredagsafton; har 46 betalande medlemmar, af hvilka foljande varit M. W. (Master Workman) : John P. Soderstrom, Ed. Kittelson, Henry Sandstrom, Peter Nelson, 0. F. Eklund och Gust. M. Ford. Den skandinaviska vulgorenhetsforeningen bildades 1866 med 25 medlemmar, hvilket antal vuxit till 70. Den har sedan borjan i sjukhjelp utbetalt $2,000 och har nu a hand ett reserv-kapital a $650. Dess ordf. ar P. W. Nelson, vice ordf. A. J. Berggren, sek. C. J. Hamilton och vice sek. A. Granquist. Svenskarne i Moline besta sig jemte alia dessa foreningar afven med ett brandstodsbolag, som existerat sedan den 20 Maj 1867. Dess assu- ranser belopa sig nu till $55,000 och dess kapital & hand uppgar till om > 120 kring $3,500. Dess forste medlemmar voro J. S. Benson, J. N. Elm- stedt, A. L. Wickstrom, A. L. Sjolin, P. W. Nelson, N. J. Rundquist, Eric Okerberg, John Lind, Louis Westberg, E. A. Peterson & Co. och C. E. Piper. . Dess nuvarande embetsman aro N. J. Rundquist, pres., John Lind, sek.. och E. Okerberg, kassor. LlTEEiiEA FoKETAG. I literar riktning gjordes en gang ett ingalunda fruktlost forsok. Wi asyfta harmed uppriittandet af tidningen Skandia, hvars forsta numraer utkom den 1 Jan. 1877. Utgifvarne voro professor P, E. Melin och herr C. A. De Reme". af hvilka den forre "forde runorna med den aran." Tidningen, som var val redigerad, uppnadde en ganska aktnings- vard spridning, men gjorde en nagot for hastig frontforandring f ran det moderata till det ultraradikala, hvilkefc, jemte atskilliga andra uppkom- na olagenheter, hade till foljd att den omsider (varen 1878) aflats at Svenska Tribunen i Chicago, som inforlifvade den med sig. Utom prof. Melin, som skildes vid Skandia hosten 1877, arbetade i dess redak- tionsafdelning hrr M. Elmblad och Leonard Stockenstrom, och ensam egare af densamma var pa sistone hr Gustaf Svenson. Vidare Wistrand & Thulin, som hitkommo kort efter Augustana College; for hvilken inrattning Wistrand ar kassor. Han hade fordom drifvit affarer i Paxton. Thulin ater hade i Chicago sysselsatt sig med bokhandel. Denna firma bar nu en storre rorelse, som omfattar atskilliga gre- nar, sasom specerihandel, skohandel, o. s. v., samt handel med fran Sverige inporterade bocker, hvilken afdelning ar af serdeles hogt varde for Augustana-studenterna. Utom dessa aftarer sysselsatta sig Vid stand och Thulin med tryckeriaffarer. De hafva inlagt ej mindre an $3,000 i boktryckarematerialier, och fran deras officin utga, utom andra tillfalliga saker, foljande periodiska skrifter: "Augustana och Missionaren" (fordom "Ratta Hemlandet") som igangsattes i Galesburg 1855, af prof. Hasselquist, som varit dess redak- tor alltsedan. Skriften som utkommer hvarje vecka i en upplaga om 4,300 exemplar, utgor Augustana-synodens organ. Harifran utkommer afven manadsskriften Schibboleth, som redigeras af pastor S. P. A. Lin- dahl i Galesburg och har for uppgift att motverka alia hemliga forenin- gar och pa samma gang verka/dr nykterhetssaken. Vidare utgar fran samma tryckeri en liten af ovannamnda laroverk igangsatt skrift som fatt namnet Skolvannen och uppgiften att framhalla laroverkets pe- kuniara behof, for hvilka den odmjukt anhaller om bidrag. I fjol (1878) trycktes af densamma 11 upplagor, om 16,000 exemplar hvardera; och icke forgaf ves, ithy att de inbragte $18,000. Den utdelas gratis. 121 AFFaBSMaN. Eric Okerberg, en man, som genom "sheer grit," for att begagna ett uttrycksfullt engelskt ord, bragt sig upp fran intet till valstand, fran en obemarkt ung man till en vida bekant och hbgt aktad medborgare. 0. borjade sin bana i Victoria, Henry co. 1850. Varen derpa for han till Minnesota och bygde sig der en stockhydda a ett litet stycke land i nar- heten af Stillwater. Pafoljande host blef den stugan honom for trang och landet for sandigt. Han for da till Moline och tog anstallning hos en urmakare, som betalte honom $15 i manaden. Vid manadens slut var afven arbetet slut, och nu hade 0. $4, med hvilket kapital han begaf sig till Rock Island for att bb'rja en liten urmakarerorelse pa egen hand. Detta gick sa val att han nasta var kunde flytta sin verkstad fran det horn i hvilket han forst hade inhyrt sig hos en annan liten yrkesidkare, till en beqvamare lagenljet, der han qvarblef 3 ar. 1855 flyttade han till Moline, der han kopte en tomt och uppforde ett tvavaningshus, hvari han lefde, verkade och frodades 15 ar. Han bygde nu ett storre tegel- hus som inbragte honom $500 arlig Lyra. Ar 1877 bygde han och tva andra vackra trevanings tegelhus, a Main & Lynn Strs. och i ett af dessa har han nu sin butik, hvari finnes Molines storsta juvelerarelager, kloc- kor, ur och silfverpjeser m. m. Derjemte rar han om ett elegant hem a den romantiska hb'jd, som ofverskadar staden och floden, en 90-acres farm samt annan egendom; sa att hans egodelar i varde upp ga till minst $30,000 En annan storre firma ar Nelson Chester & Co. (den andra per- sonen varande mr. Williamson fran Wataga) Chester kom till Moline fran sistniimnda plats och ar val kand bland landsmannen hela staten ofver. 1 Moline har han uppdrifvit en sanning storartad affar ined "groceries, drygoods & Crockery." Sedan markas: J. A. Johnson, kladeshandlare; P. 0. Olson, A. Fyelinder och A. Anderson, skraddare och kladeshandlare; John Lindevall och L. P. Bergstrom, urmakare och juvelerare; C. E. Piper (norsk men talar svenska och gar for svensk) och C. P. Peterson, apotekare; H. P. Oakley, P. H. Peterson, C. J. Colson, And. Anderson, L. N. Hedin (affarsforrat- tare for Svenska Handelsbolaget) samt 0. Nyqvist af firman McKeever & Nyqvist, alia i specerirorelsen; N. P. Bergstrom, likbesorjare; J. N. Elmstedt, mjolharidlare; John Palmquist, Magnus Malmberg och John Fredrikson, skomakare och skohandlare; Gustaf Svenson, landagent; S. P. Nelson, vard i u Reese House"; H. Kohler, modehandlare; Mattson Bros,, uiaskinfabrikanter; N. Cederborg, snickare; Johnson & Anderson? och vagnmakare; Chas Wickstrom, barberare; Joseph Carlstedt, mb'bel- handlare; And. Lundquist och John Linn, bygnadskontraktorer, A. P. 122 Berg, murare och bygnadsforman, och Oscar Peal, Chas. Peal, Robert Rosenquist, Alf. Celene, Henry Anderson och Wm. Johnson, vards- husvardar. En svensk affar af ej ringa betydelse ar slutligen Peter Colseths & Cos. orgelfabrik i stadens vestra del, der firman eger en storre tvanin- garsbygnad. C. ar vidt bekant och beromd sasom en skicklig orgelbyg- gare och hans tillverkningar lara ha en strykande afsattning. Till slut ma om Moline sagas att det nappeligen i Illinois finnes na- gon annan stad som eger ettsa i forhallande till den ofriga befolkningen manstarkt och inflytelserikt svenskt element. Vid den senaste skol- censuren, som anda icke upptager de a "bluffarna 11 boende, de der hafva ett eget skoldistrikt, inom hvilket de svenska skolbarnen aro i antal mycket ofvervagande, visade sig foljande resultat: Familjer. Personer. Fargade 28 122 Irlandare..... 38 171 Tyska 203 1,040 Infodda 554 2,543 Svenska 559 2,589 Summa personer 6,465. Hela Molines befolkning antages, som i borjan sades, till 8,000, och med sakerhet kan sagas, att 3,750 aro svenskar, hvarjemte landet rundt omkring bebos af manga svenska familjer. KNOX COUNTY. Hvad som & foreg^ende blad sagts om oeh Henry countys 1 listoriska barndom kan -afven sagas om Knox. namligen att det for ett talft sekel sedan var ett for civilisationen sa godt som alldeles okandt mrade. Det enda ljud som brot den naturliga tystnaden var, utom yrsans, fogelns och djurets, jagarens, narhan ensam strofvade ofver den pa nyodlarens plog vantande prarien, och det var sant india- tens, nar denne, stadd pa jagt efter skalper eller djur, da och da uppgaf itt hemska rop. Det villebrd, hvarpa trakten var sardeles rik, bestod f hjort; buffeln hade redan da "gatt langre vesterut," sasom forbud for en rode mannen, hvars sallskap af det riktigt vilda slaget hade in- krankt sig till ett temligen glupskt vargslagte. I spetsen for den hvita arme", som sednare intagit marken och lagt .en under vart slagtes spira, gick en person vid namn Daniel Robertson. )enne djerfve banbrytare ankom hit redan 1828 och byggde sig ett till- alligt hem a den nordostra delen af hvad som nu ar sektion 15 i Hen- .erson township, hvarifran han sedan flyttat och bor nu a den sydvestra jerdedelen af section 11, samnia township. Han var det som forst satte dogen i den jungfruliga marken, och denna plog kan annu ses i valbe- lallet skick hos den lika valbehallne mannen. Detta verktyg ansags >a den tid som ett monster i sitt slag. Stocken ar 8% fot lang, och 16 um i omkrets; ''mold board" mater 3 fot och 4 turn i langd, 10 turn i idd och 4 i genomskarning saint ar af ek; billen, som ar af gjutjern, ar [ fot och 4 turn, men skar ej faror bredare an 16 turn; dess hojd ar .4 turn, 1830 hade, trodde man, invanareantalet okats sa. att man kunde >rganisera orten till county, hvilket skedde, Lagen fordrade derfor att 550 rostegare skulle finnas inom dess granser. Dock f unnos knappast la manga sjalar, nar omsider organiseringen var fullandad. "The Military Tract" kallas annu det land, som, liggande emellan [llinoisfloden och Mississippifloden, soder om Bureau och Henry counties lorra granser, reserverades af regeringen omkring 1812 till forman for le soldater, som deltogo i detta ars krig. Nar detta land uppmattes och tordelades emellan desse soldater, hvilka, inom parentes sagdt, icke an- ago det af nagot egentligt varde, blefvo de Counties, som organiserades 124 & detsamraa, namnda efter vissa hjeltar. Countiet i fraga fick da siti namn efter Henry Knox, George Washingtons krigsminister, hvilken deltog med utmsirkelse i revolutionskriget. Marken i Knox ar val kuperad, rikligen vattnad af smarre stroni- mar och fruktbar i hogsta grad. Genom countiets midt loper den 4] breddgraden. Klimatet, naturligen godt pa grund af markens hog- landta lage, bar betydligen forbattrats af konsten, hvilken upphjelpi det annars njugga skogforradet med planteringar liar och der ofverallt bildande verkligt skona lunder och dungar, raellan hvilka fliten och oni- tankan uppfort trefliga hem, lador och bygnader af andra slag, de der omgif vas af vackra grasplaner och tradgardar. Ortens egentliga naturliga resurs ar, som latt inses, jordbruket. For att gifva lasaren ett begrepp om den skala, hvarpa denna narings- gren har bedrifves och pa samma gang antyda jordens fruktbarhet, m3, nu namnas att inom countiet, som innehaller 720 qvadratmil eller 460,800 acres, till storsta delen uppmatta i farmar om fran 80 till 320 acres, odlades 1879 69,000 bush, hvete, som efter 75 cents pr bush, gaf $51.750, 6,856,720 bush, majs, som efter 25 cents pr. bush, gaf $1,714,180 1,212,975 bush, hafre, som inbringade 242,595, "b.roomcorn" for $10,000, hvarjemte 18,408 acres buro rika rag- korn- och andra skordar, varda flera hundra tusen dollars. A 44.000 acres angsmark skordades ho for $323,000, och hvad skogsprodukter betraffar, sa aro de i jemforelse mec jordens visserligen obetydliga, men utgora anda en varderik binaring. Skogsmarken omfattar 34,000 acres, hvara fornamligast vaxa hvit, rod och svart ek, aim, lonn, svart valnot, bjork och hickory, Det ringa for- radet harpa brydde i bbrjan de tidigaste nybyggarne, de der icke kunde inse huru det med tiden skulle ga for dem och deras efterkommande i fraga om bransle och bygnadsamnen. Detta bryderi har dock for lan- gesedan forsvunnit. Upptackten af rika kollager har afhjelpt det ena och jernvagarne hafva tillfort folket det andra. Hastarnes antal i Knox county var i fjol. 16,409 och deras varde an- slogs till $635,450. Boskapen bestod af 34,060 hufvuden, uppskattade till $471,870. Dessutom funnos 8,127 far, varda dubbelt sa manga dollars, och svin en skara den ingen rakna kunde. At tradgardsocllin- gen aro egnade omkring 5,600 acres, hvarfi torde finnas 80 trad pr acre eller a hela arealen 446,800 trad, hvilka aro af alia vanliga slag. Knox county's egendom s. k. personlig egendom, fastigheter i staderua och farmarne ar uppskattad till $16,340,742. Har maste dock tagas i betraktande att detta iir taxeringsvardet, som understiger det verkliga med atminstone 40 procent, hvadan med trygghet kan sagas att Knox county iir viirdt $27,234,570, som blir den lilla natta sumnian af $544 pr capita, Inom countiets granser funnos i fjol 79 mil jernvag, hvaraf 71^ tillhora C. B. Q. stanibanan och 5- samma bolags St. Louis bibana. Under countiets forsta historiska tid voro folkets radande politiska asigter de, som forfaktades af det demokratiska partiet. Whig-partiet hade dock afven det sina anhangare, men de voro jemforelsevis fa. Nya tankar-fingo emellertid litet efter hand makt med invanarne, och det var redan 1838 som man bildade en ganska manstark anti-slafverifore- ning. Galesburg t. ex. blef snart kand som en oeftergiflig "abolition town." 1840 hade countiet 13 medborgare, som kastade sina roster for "free soii"-partiets presidentkandidat James G. Birney, 1854 hade "abo- litionsideV 1 (tanken pa att afskaffa slafveriet) fatt sa starkt faste, att det arets anti-Nebraska valsedel (fragan galde da huruvida slafveriet skulle insliippas i Nebraska eller ej) besegrade den demokratiska, och sedan den tiden bar Knox county varit stadigt och ofvervaldigande republikanskt, med undantag af vissa sma lokalval, da striden hvalft sig om nagot lo- kalt intresse, eller sasom da county-satet utgjort dagens varma fraga. Till detta resultat har den stora och alltjemt tilltagande svenska delen af befolkningen kraftigt bidragit. Det oaktadt var det icke forran 1869 som nagon svensk forsokte att blifva vald till ett county embete. Men da upptradde hr Dan. J. Ockerson sasom kandidat or skattmastaresyss- lan, den han emellertid anda gick miste om pa grund af tvisten rorande county-satet, det en del ville forflytta fran Galesburg till Knoxville, emedau andra ville framgent ega det i Galesburg. Countiets aldra forsta politiska val egde rum 1830 den 3 Juli, da det galde att utkora 3 county- kommissarier. De dertill utsedde hollo sedermera sin forsta samman- komst i John B. Gurns 1 hus, belaget a 32 sektionen i Henderson town- ship, 4 mil nordvest fran Galesburg. Detta "residens" var af det an- sprakslosaste slag. Det bestod af en enkel nej, den var dubbel stockhydda, afdelad i tva rum. Den var emellertid god nog den tiden for countiets fader att sammantrada uti for radslagning om allmanhe- tens basta. 1831 bygdes ett battre "rattvisans tempel" i Knoxville, som da hette Henderson. Kostnaden for detta stockhus ty sadant var det uppgick till $395, en stor summa pa den tiden, da man, som de ofverlef- vande pioniererna forsakra oss, "sallan sSg pengar" inom Knox' countys granser. 1840 var man anda rik nog att bygga ett storre "court"-hus af sten. I de forsta nybyggarnes minne lefver annu aret 1830, som for dem var rikt pa lidanden. Detta ars viuter var namligen den snodigraste staten Illinois vet af. Snon borjade falla den 29 Dec. 1829 och fortfor att falla oafbrutet i 3 hela dygn, antagande ett djup af 4 fot, utom pa de stallen, der drifvor samlat sig, hvarest den var fran 18 till 25 fot. Chicago var den tidens fornamsta marknadsplats, och dit samt till 126 Peoria, forde man med dragare sin spanmal, en fard hvartill atgingo I flera dagar, under hvilka forkarlarne egde att bo i sma vagnar. Ochj likval var Chicago da endast en oansenlig liten "punkt," som det heterij i Amerika. Dess spanmalsmagasin, nu verldberomda, voro da knappast j sa goda som dem man i dag ser i den obetydligaste landtplats. Hvete- priserna varierade emellan 40 cents och en dollar pr bushel. Godt omi svin fans det i Knox county da som nu. Domaren R. L. Hannaman lat.j en gang drifva en hjord om 1,300 grymtare hela vagen till Chicago, der I han slagtade och packade dem. hvarpa de skickades till New York. Pali denna affar gjorde han fern tusen dollars forlust. I samma gamlaii goda tid salde andra Knox-man sitt flask i Peoria for 1 cents skalpun-j dat, hvilket var ett hogt pris, tyckte man. INDIANER ANFALLANDE ETT NYBYGGE. KNOXVILLE ar belaget i sodra delen af "townshipet" Knox mellan tvanne sma vackra skogsdungar, 5 mil sydvest om Galesburg. Knoxville ar countiets aldsta town (koping). Platsen utlades 1831 och vardt, sasom i beskrifningen ofver Knox county namndt ar, forst kalladt Henderson, som tvanne ar senare forandrades till det narvarande namnet. Knoxville hade i borjan aran att vara County-satet. Detta kunde dock det mera forsigkomna Galesburg med tiden icke tala, hvadan en.liflig fejd uppstod derom emel- lan de bade platserna. Knoxville stred tappert for sin hafdvunna ratt att vara samlingsplatsen for countymyndigheterna. Galesburg ater grundade sina ansprak pa sin ofverlagsna egenskap sasom en framgangs- full stad och Galesburg segrade. En vacker dag kom man derifran till Knoxville och packade upp samt bortforde de der f orvarade doku- menter, annaler och allt, som angick och tillhorde countiet. Detta for Knoxville minnesvarda nederlag intraffade 1873. Lden bittra strid, som foregick, tog ingen en mera liflig del an en der bosatt svensk, hr Svan Peterson, hvilken offrade mycket bade "arbete och kapital" pa sin hem- orts altare, i hopp om att der fa behalla den omtvistade aran. Knoxville hade dessforinnan redan 1853 blifvit adlad och upp- hojd till stad, och sasom sadan besta dess storsta markvardigheter uti nagra fortraffliga skolor och ett par s. k. "colleges." Fore 1849 funnos har inga svenskar, men detta ar hitkommo at- skilliga och och bland dem Adolph Anderson, nu bosatt i nybygget Centre Prairie. A., som var skomakare till yrket, ofvergaf platsen 1853. En annan svensk skomakare vid namn Brostrom hade 3 ar tidigare afSyttat. Samtidigt med desse bodde har en svensk familj med namnet Tinglof, en annan, som hette Kristian Johnson, farmaren A. Bergquist, samt Fred. P. Granville, hvilken senare begaf sig till Minnesota, der han omsider llir hafva valts till medlem af legislaturen. Daniel J. Ockerson ankom 1851, for 1859 till Kalifornien och bor nu i Red Oak, staten Iowa. 1851 hitkom af ven John Gottrich, hvilken ar den ende ursprunglige nybyggare af svensk bord, som ar qvar. Aret derpa anlande Svan Pe- terson och nastan samtidigt med honom en hel skara andra svenskar, de der utgjorde avantgardet for andra sma skaror, som kommo mellan sagda ar och 1854, vid hvilken tid orten var val riktad pa svenska inva- nare. Men deras leder blefvo sistnamnda ar betydligt decimerade'af en alldeles ovantad gast, nemligen koleran, som kom och borttog 40 af dem, 127 128 ehuru, besynnerligt nog, amerikanarne fingo g& nastan belt och ballet oantastade af sjukdomen. Forklaringsgrunden hartill bar man sb'kt I finna uti den omstandigheten att de senare hade, sasom i ekonomiskt j hanseende battre lottade, sundare boningsplatser, under det varanykom- , ne fattigare landsman agde att dvaljas i sma, qvafva, osunda kojor, hvartill kom deras ovana vid klimatet ocb okunnigbet om sattet att passa dieten efter de andra fysiska omstandigheterna. Dessutom var det for desse tidiga nybyggare platt oinojligt att pa lange erhalla nagra andra an provisoriska busrum, emedan bus ej funnos, liksorn de ej hel- ler lattkunde astadkommas pa grand af penningebristen. Sysselsattning fans val ocb betalning for arbetet uteblef ej heller, men den maste i de fiesta fall tags in natura. Den tidens "laga mynt" i Knoxville bestod ej uti vara dagars sa ilia f orkattrade greenbacks eller silfverdollars, de be- stodo i sm3, runda pigga grisar, skinande kalfvar, godda eller ogodda kor, ulliga eller klippta far o. s. v. Hr Gottrick anfor som exempel att ban en gang tvangs att uttaga sin manadslon af vagnsfabrikanten Bassett i en gammal sele. Fran 1852 upp till den tid, da emigratstrommen borjade aftaga, tillvaxte Knoxvilles svenska befolkning ganska snabbt, men bar i detta afseende varit stillastaende de senaste aren. Ratt manga af de aldre be- finna sig i verkligt goda ekonomiska omstandigheter, lefva val och aro mycket fornb'jde med sin stallning. En af desse, till yrket arbetare, som hitkom utblottad, bar genom flit ocb sparsamhet samlat en formo- genhet pa $15,000. For att fa denna aktningsvarda summa bar ban. det ar sant, utlanat penningar och dragit ranta, men ban bar ej ockrat, utan tvertom varit i hogsta grad mensklig emot dem, som beboft bans hjelp. Ett annat drag bos desse svenske Knoxville-bor, som ar vardt att i forening harmed omnamnas, ar deras prisvarda patriotism under inbordeskriget, da de forsago unionshareri med 40 utmarkta soldater. De ha heller icke varit glomske om upplysning och sinnesodling, som bevisas deraf, att de den 21 April 1858 danade ett "literart sall- skap" med namnet Knox's Svea Bildningsforening, hvars ordf. var Sven Peterson och sek. Dan. J. Ockerson. Bland de 36 grundmedlem- marne finna vi i anteckningarne foljande: J. Ekdahl, C. E. Lanstrom, E. A. Lindberg, Anton Brolin, Jonas Peterson och A. Fogelmark. Men lofvande som foreningens borjan var. slocknade anda dess lifflsamma pafoljande ar. Nagot nytt dylikt experiment foretogs sedan icke fb'rran j Dec. 1865, d& nagra kunskapstorstige sjalar sallade sig sanaman och stiftade Svea Bildnings- och Laseforening, hvars andamal var att med- dela ^och befordra kunskaper i allmanhet, men isynnerhet i de veten- skapliga grenarne. Pehr Mattson var ordf. cch Torkel Nilson sek. Denna forening, som, trots kyrkans motstand, uppehb'll lifvet till 1872, 129 holl bland aiman lektyr ai'ven tidningen New York Tribune och "The Congressional Globe." De pa det svenska kyrkoomradet bar i landet sasom missionsvan- nerna kiinda bafva i Knoxville ett stort och prydligt laroverk med en bygnad som kostat $22,000. Inriittningen ar bekant under namnet ''The Evangelical Swedish Lutheran Ansgari College.' 1 ' 1 Som af nar- staende bild kan ses, ar bygnaden 4 vaningar hog och eger ett s. k. franskt tak, (mansard roof). Dess liingd ar 74 f ot och vidd 44. Rum- mens antal ar 39. Den forsta eller grundvaningen bestar af .en rym- AHSGAET COLLEGE. lig matsal, kok, skaiferier, kallare, tviittrum m. m. Den andera vanin- gen ar inredd till larosalar, och i den tredje ega studenterna sin a sofrum. Denna anstalt ar det naturliga fostret, sa till sagandes, af en annan, samma kyrkafdelning tillhorande, skola, nemligen den i Keokok, Iowa, befintliga ''Mission Institute," som oppnades 1873. Dess forestandare var professor C. Andersson. Denne foretog straxt derefter en liteii rundresa for att utspana nagot passande lage for ett storre laroverk, som skulle kunna motsvara kyrkans vaxande behof, och han fann i Knoxville en i hans tycke serdeles lamplig plats, hvars mera bemedlade IX 130 invanare erbjodo sig att gora allt for fb'retagets igangsattande, derest skolan blefve der forlagd. Den gamle liedersmannen James Knox de- ponerade for andamalet $12,950, och genom hrr Sven Petersons, prof. Andersons och atskilliga andras forsorg och frisinthet anskaffades $10,00() till, sa att man genast hade nog att betacka kostnaden, hvaraf dock en- dast $250 utgingo ur svenska fickor sa sant frikostige voro ameri- kanarne. Huru raskt man gick tillvaga i framkallandet af denna in- rattning inses bast da man upplyses, att prof. Anderson och mr. Knox agde sitt forsta sammantraffande i Juli 1873, att arbetet paborjades 2 manader senare och att verket var fullbordadt den 1 Aug. 1876. Professor Anderson blef laro yrerkets forste ledare och forestandare, stannade i denna egenskap tills i November 1878, da den nyligen fran Sverige ankomne professor R. Erixon eftertradde honom. Under den senaste terminen var studenternas antal 20, de der, enligt forutf attad regel, erhollo fri undervisning och kost for blott $2 per vecka. For in- rattningens underhall beror man helt och hallet p& frivilliga bidrag af de for foretagets framgang intresserade. Vid Ansgarii College och s& gbdt som under dess auspicier utgifves tidningen Zions Ban6r, hvars historia ar foljande: Den igangsattes i Juli 1873 af prof. C. Anderson, som da var pastor vid andra lutherska forsamlingen i Galesburg. I borjan blott en manadskrift af anspraklos storlek, blef den efter hand utvidgad och omsider flyttad till Keokuk. Derifran flyttades den 1875 till Knoxville, hvarest den ett par ar senare utkom i forstoradt format tva ganger i manaden. Ett ar senare (1878) anlande prof. Erixon till laroverket och ofverhandtog, jemte ledningen afundervisnigen, afven tidningen, som nu forvandlades till en sexspaltig folio och blef vecklig. Den bar sedan dess sammanslagits med det i Chi- cago utkommande Chicago Bladet. Ett religiost svenskt samfund, kallande sig "The Second Lutheran Society," bildades har 1875 och agde sina sammankomster vid hvilka prof. Anderson officierade i en Amerikansk kyrka; men sedan niimnde person flyttade Knoxville, har denna forsamling, som val aldrig agde nagon fast organisation, rakat i oordning. Fran densamma har dock sprungit ett nytt sallskap af ''Kristligt sinnade svenskar." Medlem- marne deri aro f. n. 25, med Fr. Johnson sasoni sek. oeh A. M. Johnson "aldste." I College-bygnades kapellram halla de sina gudstjenster, vid hvilka prof. Erixon tjenstgor, nar han ar hemma; annars predikar nagon af studenterna. DEN LUTHEESKA FoESAMLIKGEIT bildades af prof. T. N. Hasselquist 1853 och ar i kronologisk ordning den 4 af Amerikas lutherska forsamlingar. Kyrkan, hvilken bygdes 1854. sedan hvilken tid lion betydligt forandrats och forstorats, upp- 131 skattas i varde till $1,200, pastorsbostallet till $1,000 och skolhuset till $300. I sabbathskolan finnas 100 larjungar, hvilkas superintendent ar Hakan Bauer. Utom Hasselquist, som var forsamlinges pastor fran 1853 till 1863, liafva foljande personer betjenat densamma, nainligen S. 6. Larson fran 1863 till 1869, A. G. Setterdahl fran 1869 till 1874, C. Wal- lin fran 1874 till 1877, och sedan detta ar har J. F. Borg, prestvigd 1878, varit dess pastor. Borg ar fodd den 13 Dec. 1849 i Bjellbo, Ostergoht- land, kom till Amerika 1869, har fatt sin skoluppfostran i Augustana- laroverket och gifte sig med Klara Anderson fran Weller i Henry co. den 28 Juni 1878, tre dagar efter prestvigningen i Princeton. Aldenstund Knoxville icke forunnats att blifva ngon ledande stad inom staten, ha ej de har boende landsmannen haft tillfalle att, a in- dustriens vagnar, visa prof pa nagon storre foretagsamhet. Men de ha emellertid foljt med stromraen, sa langt den gatt. John Gottrick & Soner t. ex. drifva en liten vagnsfabrik, der de tillverka fran 75 till 100 goda vagnar arligen, dermed skankande sysselsattning at 10 arbe- tare. Firman har nedlagt omkring $4,000 i verkstader och verktyg. De drifva rorelsen med tillhjelp af en angmaskin, och for beskaffenhe- ten af deras arbete talar den omstandigheten bast, att de aldrig ega na- got lager a hand, emedan forsaljningen gar sa fort som tillverkningen. Gottrick den aldre arbetade for 25 ar sedan i Bassetts vagnsfabrik. Der larde sedermera hans tre soner samma yrke. 1874 borjade de pa egen hand, och nar Bassett 1877 gick under i den finansiella stormen, var den Gottrickska familjen istand att ofvertaga hans affar. John 0. Lander, en annan af platsens aldre svenskar, har lyckats uppdrifva en storre groceryhandel, och i samma slags rorelse befinner sig ofvannamde Svan Peterson. Denne ar, innom parenthes sagdt, i manga afseende en exemplarisk man. Nar han forst betradde Knox- villes mark agde han endast $30 i fickan, hvilken summa en af hans "tillmotesgaende 1 ' landsman narrade af honom genom att purra pa ho- nom en vardelos gammal krake till hast. Sa arm att borja uied, dertill i fysiskt afseende krympling och egande som rSga pa allt en af sjukdom hjelplos hustru, som varit invalid i 18 ar, har dock denne ovanligt ener- giske och intelligente man med egna krafter ban at sig vag till ekono- miskt valstand och kan med lugn ga sin alderdom tillmotes. Han eger sin handelsrorelse i ett af honom for sig sjelf bygdt tvavanings stenhus. Han har afven, och med framgang, forsokt sig pa uppfinningarnas ge- bit, i det han inrattat en s. k. "double action pump," afsedd for djupare brunnar och lika god i en 50 fot djup sadan som vanliga pumpar aro pa 20 fots djup. Han har nyligen fatt patent pa densamma och kommer snart att rikta Knoxville med en ny industri, naml. pumptillverkningens. Firman P. Palmquist & Co. har sedan 1860 drifvit en storre handel med mobler. Firmans aldste mecllem dog den 25 Juni 1876, sedan hvil- ken tid affaren ledts af L. Palmquist, som haller standigt a hand ett lager vardt fran fern till sex tusen dollars. Sedan ha vi har S. B. John- sons sko- och laderhandel saint E. A. Lindborg skradderirorelse. STADEN GALESBTJRG. Denna lilla vackra, pigga, raska, vakna stad ar, i likliet med de fiesta andra araerikanska stader. "internationel" i den mening att dess befolk- ning dragits fran en mangd olika nationer. Det amerikanska och det svenska folkelementet aro dock mycket ofvervagande saval med hansyn till antal som bildning OGh materiel standpunkt. Hvad serskildt vart folk harstades betraffar, sa ar det i nastan allt identiskt med infodingar- ne. Svenskarne i Galesburg aro, med andra ord, grundligt amerikanise- rade i seder och tankesatt, oaktadt hvilket de, som framdeles kommer att visas, ingalunda forgata att bilda och vidmakthalla svenska inrattningar, de der emellertid annu icke formatt undanskymma de amerikanska, till hvilka de endast aro allierade, s& till sagandes. Galesburg ar bygd a en vagformig si att a 4 sektioner i townthip'et med samma namn och ligger bredvid C. B. & Q.-banan 164 mil fran Chi- cago, 100 mil fran Quincy, 53 mil fran Peoriaoch 43 mil, fran Burling- ton i Iowa. Dess historia ar i korthet foljande: Ar 1836 ankom till orten en mr. Geo. W. Gale, jemte andra, fran New York och tillhandlade sig 11.000 acres i Knox county. A detta land utlade han en stadsplan, densamma a hvilken Galesburg som fatt namnet efter honom nu star med 15.000 invanare. Med folkforoknin- gen och husbyggandet gick det i borjan temligen raskt undan. G. rak- nade redan 1837 omkring 232 sjalar. Mellan detta ar och 1850 framskred staden med langsammare steg. Orsaken hartill var brist p& jernbankom- niunikationer. Man hade lofvats sadana med det forsta, hvadan man ned- satte sig med forvissning att de skulle komma, men da de uteblefvo, in- traffade ett jemforligt stillestand i verksamheten med stadens uppbyg- gande. Andtligenborjadeutsigternafor enjernbana att ljusna 1850, och ifran det aret raknar G. en ny lifsperiod. I Henderson, en s. k. "town" eller liten koping, belagen nara Galesburg, hade den sistnamnda under det forsta artiondet af sin tillvaro haft en elak raedtaflare. Icke derfor att H. tilldrog sig rnera folk, foretagsarnhet och kapital, utan derfor att det utsdnde mera whisky, hvilken vara var forbjuden i Galesburg. Dess myndigheter hollo till och med sa strangt p& den absoluta nykterheten, att de, a de kopebref, som lemnades vid forsaljning af stadstomter, ut- tryckligen sasom vilkor i aftaren bestamde, att ingen spirituosa finge for- saljas a flacken. Mojligtvis har Galesburg deraf skordat atskilliga nio- raliska fordelar; men de omedelbarafinansiellafordelaruetillkommodock Henderson, som fick tillfalle att rikta sig pa en ej ringa branvinsutforsel 132 GALESBURG. Se sid. 300. 133 till sin grannstad, hvars invanare, huru strangt de an hollo sig vid for- badslagen, anda gafvo vika for den moraliska ofvertygelsen, nar de on- skade hafva en tar pa tand. Under sitt gladjerus med anledning af det ofvertag det hade, vardt Henderson mycket forhoppningsfallt om sin framtid. En stor valdig stad tedde sig i framtidens horoskop, medan. Galesburg alldeles forsvann. En svensk var sardeles sangvinisk och bor- jade spekulera i fastigheter. Han kopte tvii "stadstomter" och betalte derfor $200, ehuru han kunnat erhalla dem i Galesburg for mycket min- dre. Nagra ar derefter var han glad att fa salja dem for $20. Orsaken var att Henderson hade gatt ner och Galesburg upp. Och orsaken till detta forhallande var att anghasten* nu borjat gora sina reguliera be- sok i den sen are platsen. Var tids Galesburg ar en af statens basta stader af den tredje rau- gen, till hvilken det val skall hanforas. Fran detsamma iitga bantag i fyra olika riktningar. Har finnas utmarkta publika skolor, en fortrafflig hogskola, hvars bygnad ar i sitt slag den fornamsta i staten,tvenne "col- leges" vid hvilka sa grundliga kunskaper som i nagon annan inrattning af samma slag meddelas, ett seminarium for flicker, ett handelsinstitut som har ett vidstrackt godt rykte om sig, manga stora vackra kyrkor, praktiga parker, eleganta privathus, gasverk, angfabriker och, kort sagdt, allt som tillhor en valordnad stad. De i Chicago-Burlington-Quincy- jernbanbolagets tjenst har anstalde a banorna och i de har forlagda verkstaderna uppga till 800 i antal, och till dem utbetalas manadtli- gen $75.000 i afloningar. Se der nagra allmanna drag af ett samhalle, i hvilket tusentals af vara till Amerika utvandrade landsman sokt och fun- nit hem, bergning och anseende sasom skicklige, palitlige och i allt akt- ningsvarde arbetare. Nu nagot om dem och deras andel i staden. Ar 1847 funnos i Galesburg endast foljande svenskar : John Young- berg med familj, en af de forste Bishop Hill-kolonisterne, som sednare flyttade till Galva, hvarifran han efter en tids forlopp atervande till Ga- lesburg, hvarifran han utflyttade till Kalifornien 1860; Nels Hedstrom, till yrket skraddare, nu boende i narheten af Victoria, denna stat; An- ders Thorsell fran Djurby i Westmanland, som anlande till landet 1848 i sallskap med det folje, som grundlade Bishop Hill-kolonien; en familj med namnet Modin, hvars son, Peter Modene, f.n. bori Chicago, samt en enka, som hette Kristina Muhr oeh en person vid namn Olof Nelson,*) till yrket skomakare. Ofvannamnde Thorsell var ocksa skomakare och dref detta yrke, . hvari han Hirer varit ovanligt skicklig, med serdeles framgang for en tid, sa att han samlade en ej oansenlig egendom. Han agde, bland annat, de tomter, hvara firmorna Stewart & Co. G. R. Gordon och Hyde & Co. *) Denne Nelson ar inag till hr Anders Larsson i Chicago och bor f. n. i Kali- fornien. 134 nu drifva sina respektive rorelser, ocli der& uppforde ban sjelf ett tv<"iv;> ningshus, hvari han bodde och egde sin afta,r. Hade han bara fortsatt som ban borjade, sa hade han kommit att do sasom Galesburgs rikaste svensk. Men det gjorde han icke. Han foil for dryckenskapen; bans egendom flot bort med den whisky han fortarde, och han dog 1870, efter- lemnande enka och ett barn ; den forra qvarbor i Galesburg i ett henne tillhorande komfortabelt bus, och dottern ar gift med hr. 0. T. Duvan. Ej forran omkring 1854, upp till hvilken tid blott en och annan af Bishop Hills folk forirrade sig hit, fick G. nagon naranvard tillok- ning till sin svenska befolkning. Men detta ars emigrantstrom hitforde manga landsman. Sedan dess bar antalet standigt okats och utgor nu 3.500 personer. Stadens adresskalender uppgifver namnen pa 703 svenskar af man- konet och klassificerar dem som foljer : Kopman 14, utan sysselsattning (hoppas de nu fatt nagot att gora) 114, grofarbetare 183, malare 29, slagtare 12, forman 6, mekanici 89, el- dare 10, sadelmakare 1, uppassare 8, bagare 1, skraddare 26, korare 14, tegelslagare 5, urmakare 3, konduktorer 9, bromsare 11, inginiorer 6, ma- skinister 35, qvastmakare 9, murare 7, bagage forare 1, forman 2, smeder 35, tenn- och kopparslagare 3, handelsbitraden 31, skomakare 17, tele- grafist 1, bokforare 3, slipare 6. kock 1, jordbrukare 9, kreaturshandlare 2, boktryckare 2, fotograf 1, bantagsvexlare 1 och lokomotiv-skurare 32. I ofvanberorde verkstader (C. B. & Q.-banbolagets) hafva svenskarne haft tillfalle att finna ej endast lonande platser, utan afven skola for er- hallandet af nodig kannedom och skicklighet i mekaniska varf. Fran desamma hafva utgatt manga som nu innehafva goda befattningar sasom konduktorer, maskinister o. s. v. Hela antalet derstades anstalde landsman uppgar till 270, utaf hvilka John C. Oberg ar konduktor och forman a det s. k. "konstruktionsta- get," hvars andamal ar att halla en viss langd af banan i vederborligt skick. Gustave A. Rose ar forman for en arbetsstyrka. Charles Erick- son ar forman i Galesburgs lokomotivstall. Wm. Erickson innehar ett formansskap i maskinverkstaden. Vidare ar P. N. Granville klerk i vag- byggmastarens kontor, Alfred Lindgren dito i superintendentens kontor, J. C. Cederholm i kontoret for lokomotivstallet, C. L. Ruden och John och John Person i magasinet, och C. L. Hjelm i oljehuset. "Browns Corn Planter Works" ar en annan af stadens arbetsgif- vande inriittningar som alltid med ett visst foretrade anlitat svenska krafter, och detta till en utstrackuing, som gor att man kan betrakta fabriken nastan sasom svensk. Mr. George W. Brown, egaren, ar emel- leriid amerikanare. Ingen svensk skulle dock kunna vara storre van till svenskarne an han ar, hvilket han bevisar genom det intresse hvarmed han stadse foljer och den redebogenhet hvarmed han uppmuntrar och 135 befordrar dem, som lagga serskilda anlag, dugligliet eller palitlighet i dagen. Derfor kan det ju haraf icke anses ur vagen att bar meddela nagot litet ur bans verksamma och framgangskronta lif. Det var 1851 pa varen som Mr B. lyckades att tillverka sin forsta fullstandiga majsplanteringsmaskin efter det monster, som nu begagnas. 1852 besadde ban dermed 16 acres for sig sjelf och 8 for Alf. Brown. Samma ar borjade ban att tillverka 10 maskiner, men pa grund af fattig- dom och dodsfall i familjen kunde ban ej fullborda mer an en. For att kunna atkomma patent pa uppfinningen, hade ban da mast afyttra na- stan allt ban hade, tillika med en gammal hast, bans enda dragare. Se- nare nodgades ban t. o. m. salja sin lilla jordegendom for att istandsatta sig att borja maskintillverkningen. Straxt derefter var ban anda sa finansielt brydd och skuldsatt att, om man fodrat uppgorelse, han ej kunnat betala en dollar. 1853 lyckades han, trots sin forlagenhet, att fullborda 12 maskiner, dem han naturligtvis genast afyttrade; aret derpa steg till verknin gen till 100, och 1855 utgingo 300 "planters 1 ' fran bans verkstad; 1856 hade detta antal fordubblats; 1857 gjorde han 1,000, och nu forser han landet med 8,000 maskiner arligen. Han bar under de senaste 12 aren gifvit stadig sysselsattning at fran 130 till 250 personer, at hvilka han betalat arbetsloner tillsammans uppgaende till $50,000 pr ar. I bans verkstader atga hvarje ar 2,000 ton kol,, 500 ton gjutjern, 250 ton stangjern och stal, 15 ton malarfarg ocb oljor samt 500,000 fot tra- virke, mest brader. Hans verkstader upptaga en areal af 100,000 qva- dratfot. Bygnaderna kosta $150,000, och de anvanda verktygen och maskinerna $50,000. Det i rorelsen anvanda kapitalet bestiger sig till $200,000. Ett sadant omfang bar den affar antagit, som for 25 ar sedan borjades med knappast mer an tva tomma bander. Af den bar anstalda arbetspersonalen aro tva tredjedelar svenskar. Forman i den vigtiga maskinafdeluingen ar Augustus 0. Peterson, som varit hos mr Brown i 14 ar. Samma befattning i smidjeafdelningen in- nehafves af Frank A. Olson, och i malareafdelningen Augustus Abra- hamson. "The Frost Manufacturing Company" ar namnet pa ett annat fa- briksbolag, det en stor del af vara landsman eger att tacka for stadig och lonande sysselsattning. Fabriksbygnaderna upptaga ett belt qvar- ter, och bar tillverkas modeller af alia mojliga slag. Var landsman hr Abraham Anderson, hvilkeii atnjuter rykte sasom statens baste modell' snickare eger barstades anstallning. SVENSKA FoBETAG. "The Industrial Machine Works''' a Prairie St. existerar for tillrerk- ning af angmaskiner ocb eges af en svensk, hr Thomas W. Peterson. Den Petersonska familjen i Galesburg tyckes besta af idel mekanici. 136 Denne Peterson ar fodd i Sverige den 19 Juni 1847 och kom med sina foraldrar till Amerika 1852, da han genast intradde pa jernvagsbolagets yerkstader harstades. Tolf ar senare, namligen 1874, beslot han att for- soka huru det skulle ga pa egen hand. Och det har gatt val. Borjande varsamt pa en liten skala, har han genom arbete och omtanka smaning- om utvecklat sitt foretag, sa att han nu rar om de tvanne stora tomter, hvara fabriken star, jemte denna och dertill materialier, allt i varde uppgaende till $8,000. De maskiner, han tillverkar, aro af hans egen uppfinning. Han fullbordade och utskickade den forsta 1876, och nar skrifvaren haraf var inne for att hemta dessa underrattelser, holl han pa att packa upp den 24, som skulle expedieras till Topeka i Kansas. Of- verlagsenheten i hans maskiner ofver andra bestar deri, att de, pa sam- ma gang som de aro ytterst enkla, ovanligt starka och ovanligt latt- handterliga, aro de af ven mycket kolbesparande och utveckla en oerhord kraft. Nar Petersons fabrikationer varda tillrackligt vidt kanda, kom- mer troligen hans verkstad att blifva en af de storsta i staten. Ett annat svenskt foretag harstades ar Charles Johnsons tegelbruk. Hr Johnson ar ett godt bevis pa, hvad man kan astadkomma genom beslutsamhet och ihardighet. flan valde sitt yrke, och har foljt det med stadig arm och blick oppen for allt praktiskt i facket, utan att, som sa manga andra gora, lata leda sig in uti ruinerande experimenter, Han kom till Amerika 1852 och borjade for sig sjelf 1864, tillverkade da och de straxt derpa foljande aren omk. 500,000 tegel pr ar; 1872 hade till- verkningen stiget till 1,500,000 tegel, sedan hvilket ar den, pa grund af aftagen bygnadsverksamhet, nedgatt till 1,000,000 om aret. Teglet brannes medelst hvad som bast ar kandt under namnet "The Wingards Patent Hot Draft and Calorific Process," som astadkommer en jerrin, la- gom branning, inbesparar betydligt bransle och medfor mindre af- fall i ugnarne. A hans bruk, som ligger en mil fran staden, der han eger 11 acres lerland, har han stundom anvandt 30 arbetare, men har nu blott 20. I handeln med specerier hafva svenskarne tagit en ledande stallning. Har finnes: Nelson & Svenson i den nya eleganta tegel by gnaden a hornet af Main- och Kellogg-gatorna; Clarkson & Johnson 42 Main St.; C. E. Lanstrom a Main, emellan Prairie och Kellogg, har alltid ett stort lager af frukter och porslinsvaror jemte specerier; Peter Nelson nagra oster om den sistnamnda; S. H. Olson a n. v. hornet af Chambers och Berrien, och slutligen A. Hoif lund, nordostra hornet af Chambers och Berrien strs. A kortvaruhandelns (drygoods) omrade finnes annu endast en svensk firma, namligen Nelson & Williamson, hvars plats traffas straxt oster om 0. T. Johnsons butik. Desse landsman borjade sin afFiir den 1 April 1878 och atnjuta myeket fortroende och understod hos svenskarne. 137 Ett svenskt apotek finnes, fb'restadt af hr C. W. Lavene. Hans lager ar uppskattadt till $2,500. De svenska skomakarnes antal i Galesburg ar, sora ofvan uppgifvits, 17; utaf dessa finnes 5 som gora aftarer pa egen hand: Wenquist & John- son, Tulin & Drevelin samt John Granville, hvilka alia ega skohandel vid sidan om skotillverkningen. Skraddarnes antal ar 26. Af desse drifva hr Sven Anderson en storre rorelse i huset 44 Main St., der han ger anstallning at ett antal personer, och N. G. Engstrand, hvilkens etablissement ar i 70 Main St. En svensk fotografi-atelier eges och skotes rued stor framgang af hr Carl Forell, 59 Ostra Main St. Ett svenskt konditori med restauration sora ej ofvertraffas nagon- stades emellan Chicago och San Fransisco eges och skotes af hr Jonas F. Anderson. F. Linquist & Brothers drifva en stor och lonande malarerorelse. Abraham Nelson har det storsta mobeletablisementet i staden. Peter Hawkinson sysselsatter sig med mjb'l- och foderhandel i huset No. 1 West Main St. John Granat har sadelmakareverkstad vid 14 Cherry St. Olof Hawkinson har ett stort intresse i stadens storsta hyrkusk- stall. En vagnmakareverkstad eges af John F. Johnson i huset No. 17 West Main St. G. Hawkinson har bageri och konditori. Af stadens 35 svenska smeder ega tvanne egna verkstader, namli- gen: Peter Gabrielson, 32 N. Seminary St.. och Eskel Johnson, a West Main St. Slagtarorelser drifvas sf A. 0. Ahlenius, J. W. Anderson, Berglund & Johnson, N. Lofquist och Olof Spitsen. Ar 1856 bildades Galesburgs brandkar. Nio ar senare (1865) foil det nagra svenskar in att bilda ett uteslutande svenskt "brandkompani," hvilket fick namii efter var frejdade landsman kapten John Ericsson. Man kallade det "The Ericsson Engine Company No. 2." I detsamma ingingo unga, raska, modiga och starka karlar, och det drojde ej lange, innau de for sitt kompani vunno ryktet sasom den basta brandk&rsaf- delning j hela staten Illinois. Medlemantalet har varit fran 40 till 60, och anf orare for detsamma de forsta 10 aren var 0. P. Pearson. Jemte detta "Engine Company 1 ' bildade svenskarne niistan samtidigt ett slang- kompani med D. L. Peterson i spetsen. Emellan denna svenska brand- kar och Galesburgs trenne andra: Peoria, Quincy och Tornado, hafva tvanne taflingar eller s. k. "torneringar" agt rum, med det resultat i det forsta fallet att "Ericson" tog forsta priset, $250, och i det andra lika. ledes, ehuru priset da" var blott $50. Som ett ytterligare bevis pa" det 138 fortroende och den skicklighet svenskarne vunnit i denna afdelning mil namnas, att en svensk, hr August 0. Peterson, sora tjenstjort deri sedan han var bara en yngling, blifvit utn'amd till stadens brand marskalk, en en utmarkelse, hvarom han sasom svensk star ensam i hela staten, kan- ske i hela landet. Af hvad hi'ir sagts om svenskarne i egenskap af arbetare, yrkesid- kare och kopman lean lasaren latt hemta det begreppet, att de i detta afseende icke ligga ef ter sin tid p& platsen, u*an att de halla jemna steg med de ofriga klasserna. Lasaren ma ej heller tro, att de aro eller varit likgiltige om rent moraliska och intelektuella saker, ty de hafva varit lika vak- och verksamme derutinnan, hvilket en aterblick i detta han- seende skall of vertyga oss om. Ar 1866 uppstod harstades en manstark (den raknade 100 medlem- mar) svensk forening med namnet Skandia, hvars uppgift var allman literar underhallning och omsesidigt bistand medlemmarne emellan i nod och sjukdom. Louis Peterson, nu dod, var dess f orste president, och efter honom forde hr A. W. Berggren, den narvarande sheriffen, ordet, Den vardt emellertid icke langlifvad; den rakade ut for samma missode som andra svensk-amerikanska foreningar af samma slag: den foil i kyrkans onad och gick under. Ett langvarigare, om ock ej lyckligare, lif hade de sallskaper som litet senare bildades och staldes till nykterhetssakens tjenst. En allman och vidtspridd "vackelse till nykterhet" agde rum 1867 och 1868 och strackte sig afven till Gralesburg, hvilket samhalle, som vi sett, redan i borjan af sin tillvaro lade mycket nyJctert nit i dagen. Af denna rorelse grepos ocksa svenskarne, bland hvilka det ma ej fortigas manga funnos med ett afgjordt tycke for gubben Bachus, den de gerna egnade en mer an vederborlig dyrkan. En "Good Templars'Moge uppstod till foljd haraf ibland dem och borjade verka med kraft och framgang. Till denna loge horde Here af de framstaende landsmannen, sasom A. 0. Peterson, Nils Nilson, L. L. Gibson, 0. P. Pearson och P. B. Ander- son,, jemte ett antal i denna sak lika goda och inflytelserika svenska fruntimmer. Verksammast ibland alia dessa var en hr A. Y. Green, som lange tjenstgjorde sasom allman organisator, i hvilken egenskap han reste omkring i hela staten och holl nykterhetstal, bildade loger o. s. v. Hvad som nu blifvit af denne en gang for allt adelt och godt vakne och varme svensk, vet man ej; han har alldeles forsvu.nnit ur sigte. Manga andra svenska loger af samma orden funnos vid denna tid, och for att s3, mycket bitttre kunna befordra den stora ref ormen, besloto de att afhalla en konvention i Altona, Ills, den 11 Sept. 1867. Vid den- 139 samma voro foljande loger representerade: '"Svea" i Galesburg med 140 medlemmar af 0. P. Pearson och P. B. Anderson; "Svea" a Bishop Hill med 38 medl. af P. Johnson, John C. Johnson, Mathilda Netsell, Kristina Norstedt, Julia M. Peterson och Kristina Johnson; ''Skandia" i Knoxville nied 37 medlemmar af N. E. Johnson; "Svea Union" i Galva med 37 medl. af J. W. Olson och Lizzie Wilson; "Gota" i Altona med 54 medl. af kapt. Eric Johnson, Peter S. Nilson, N. J. Anderson, Peter Wicklund, Lizzie Hedburg och Kristina Anderson. Vintern derpa begafvo sig Nils Nilson, John Fredricks, Eric John- son, Estella Berg och Kristina Anderson till Andover for att organisera en Good Templars-loge derstades, och i Rockford samt Chicago sattes ett par loger i gang af nyssnamnda Green. Nu aro de emellertid alia saligcn afsomnade, undantagandes dem i Galesburg och Bishop Hill. Bristande intresse a medlemmarnes sida och ett aldrig upphorande mot- stand 3, kyrkornas hafva fororsakat deras dod. Galesburgs "Svea" ombildades den 17 Jan. 1878 med D. L. Peterson sasom W. C. T.; Chas. Peterson, sek., Emily E. Peterson, W. V. T., Minnie A. Peterson, W. T.; och Louis L. Gilson, L. D. Logen raknar 68 goda medlemmar och haller sina sammankomster i Hamlins Hall hvarje fredagsafton. Oddfellow-orden ar afven representerad ibland Tandsmannen i Gales- burg. "The First Scandinavian Lodge No. 446 of I. 0. 0. F," organi- serades den 26 Jan 1871, da foljande personer blefvo embetsman: A. W. Berggren, N. G.; A. Klingberg, V, G.; P. B. Anderson, R. S.; och J. Clarkson, T. Medlemantalet ar f. n. 46, de der gladja sig at en val- fyld kassa for den hjelp de behofva i sjukdomens och motgangens stund. POLITISKA EMBETEN. Har som annorstades hafva svenskarne aldrig framhallit nagra dryga politiska ansprak, utan atnojt sig med att vara nyttiga, fridsamma, rattankande och forstandige medborgare. Icke destomindre hafva de tillerkants en och annan bef attning. Det var ej forran 1860 som de hojde sin rost och begarde en bit ur den politiska kakan, och de fingo uti hr P. L. Hawkinson, nu i Chicago, en representant. Hr H. vardt da vald till gatu-kommissarie, till hvilken befattning han atervaldes 1861 och 1862. i.r 1873 valdes hr P. Shoberg till alderman. Iren 1865 blef Louis Berglund gatu-kommissarie, 1867 banade sig John Peterson vag till stadsradet, der han blef medlem, hvartill han atervaldes 1868. Aret derpa tog hr A. W. Berggren ett fredsdomareembete sasom pris. Aren 1871, 7^, 73, 74 och 75 valdes och atervakles hr Nels Nelson till stads- kassor, i egenskap hvaraf han arligen handterade $120.000 och agde att Btalla $240,000 i borgen. Ar 1872 valdes hr A. W. Berggren till Sheriff, 140 hvartill han atervalts tre ganger, aren 1874, 76 och 78. Nels Nelson innehar nu befattning som County Supervisor och ar medlem af stadens "Board of Education." KYRKOR. Vi korama nu till ett fait, hvarpa svenskarne i denna stad visat ett lifligt, aldrig aftagande, men standigt tilltagande intresse, vi men a det religiosa. Det ar ett markvardt forhallande att vart folk i Amerika, der det nnnes till nagot storre antal, aldrig forgater att samlas omkring ett altare, som det kan kalla sitt eget, sa hvad betraffar den plats, vid hvilken det knabojer som denform,hvarefter det tillbedjer och den tro det hyser. Om var iakttagelse ar riktig, sa ar ej detta sa allmant handelsen hos de andra invandrarne. Tag till exempel tyskarne. Afven de bygga kyrkor, afven de aro mane om att pa den amerikanska jorden fortplanta de religiosa ide"er, deras sinnen insupit pa den tyska. Men deras forsta och fornamsta anstrangning utgar pa, att erhalla ett eget litet hem och en tappa. Vi saga nu ej, att icke svenskarne aro ett hemalskande och u hembyggande" folk; dock vaga vi pasta, att de icke trifvas i sitt nya hem, innan de i narheten ega ett Herrans tempel gjordt af hander, der de kunna lyssna till tolkningen af det glada budskapet pa f adrens vackra sprak. Den forsta svensk-lutherka forsamlingen, som nu ar i mer an ett afseende verkligt forsigkommen och an mer lofvande, bildades redan ar 1850 af pastor L. P. Esbjorn, en man, som intar en ratt framstaende stallning i den svensk- amerikanska lutherska kyrkans historia. E. hvilken bodde i Andover, hade under de ar, hvilka narmast foregingo nyssnamnda artal, som oftast besokt Gralesburg for att predika for de fa dervarande landsmannen. Dessa besok, de der buro frukt i folkets sinnen, astadkommo en allman onskan ibland dem att ega en forsamling, hvilken onskan fullbordades, nar E. vardt deras organisator. Den sa- lunda nybildade forsamlingen bestod nu blott af 13 kommunikanter, hvilkas sjalavard E. fortfor att foresta tills 1852, da pastor T. N. Has- selquist ditkom och ombiklade forsamlingen, som hade vaxt till 20 ko- munikanter, af hvilka foljande annu lefva och aro medlemmar i samfun_ det: John Akeson, John Angerson, Mons Charleson, John W. Wilson Sven W. Svenson, och Kama' Truedson. Forsamlingen har sedaa dess, med blott ett skede sasom afbrott, stadigt tillvaxt, hvaroni foljande sifi- ror vitna: Komunikanter ar 1861 272 " 1862 312 " 1863 316 " " 1864 414 " " 1865.. ..520 HI Komunikanter arlS6? 670 " " 1868 734 u " 1669 813 u " 1870 643 1C " 1871 675 " " 1872 680 11 " 1874 776 11 " 1875 817 11 " 1876 825 il " 1877 818 11 " 1878 820 11 " 1879 820 Hela medlemskapet man, qvinnor ocli barn uppgar till 1497. Forsamlingens forsta sammankomster hollos uti en ansprakslos liten trabygnad, belagen a hornet af Ferris och Broadgatorna och da allmant kand sasom "svenska huset." 1853 inkopte forsamlingen af ett annat samf und en liten kyrka, som forst hade varit "en gammal lada" och derefter en smedja, hvarifran omsider uppstod ett Herrans hus. Det stora, statliga tempel, hvari gudstjensterna nu hallas, uppfordes 1869. Dess langd ar 110 fot och bredd 55; stapeln mater'135 fot i hojd; kloc- kan vager 2,500 pund samt kostar $1,200, och hela bygnaden har kostat $15,000. For den praktiga orgeln har betalats $2,300. Dertill kommer pastorsbostallet, hvars varde ar $2,000, och vidare skolhuset, uppskat- tadt till $300; hvadan kyrkegendomens total varde bestiger sig till $20,800. Pastor Hasselquist qvarblef som forsamlingens forestandare tills 1863. Fran detta ar till 1869 forestods den af pastor A. W. Dahlsten, fran 1869 till 1873 af pastor N. T. Vinquist och sedan sistnamnda ar har pastor S. P. A. Lindahl vardat hjorden. Forsamlingens narvarande tjensteman aro : Diakoner: Nils Hakanson, John Holm, Andrew A, Hiller, A. Gr. Lingroth och M. N. Stark. Trustees: Charles Johnson, S. W. Svanson, Peter Svanson, C. 0. Westerberg, Nils Nelson och A. W. Erickson. Kassor: Nels Nelson. Andra svensk-lutherska forsamlingen raknar sin tillvaro ifran den 1 Aug. 1868. Den bildades da dels af sadana, som hade utgatt ur den forsta forsamlingen och dels andra, alia tillsammans utgorande 40, hvil- ka valde till styrelse foljande personer: Andrew Nelson, Win. 0. Nelson och A. W. Wallstrom, aldre (Elders) samt Olof Johnson, A. N. Anderson och J. P. Johnson, diako- ner. De forsta motena hollos i unga mans kristna foreningens sal, be- lagen ofver andra nationalbanken. Men medlemskapet tillvaxte sa ha- stigt, att rumniet vardt otillrackligt, destomer som manga utom forsam- 142 lingen staende besokte sammankomsterna, hvadan man beslot bygga en kyrka, och en sadan f ullbordades pa hosten 1869. Dess dimensioner aro j langd 75 och bredd 45 fot. Kostnaden: $10,000. Hr BergenskSld som i Sverige hade predikat vid grefve Stackelbergs gods, Ofverrum i Oster- gohtland, blef forsamlingens forste pastor. Efter honom tjenstgjorde pastor Charles Anderson, som stannade i fern ar, for att sedan lemna rum for professor C. Erixon. hvilken ocksa forestar Ansgari College i Knoxville. Forsamlingen bestar f. n. af 100 medlemmar. Den svenska metodistforsam lingen, som nu ar en af Galesburgs mera blomstrande, hade ovanliga svarigheter att ofverstiga vid forsoket att erhalla ett eget tern pel. Pa ett annat stalle meddelas under rubrik "allmiin ofversigt" en af pastor Esbjorn fore hans dod lemnad uppgift om forhallandet vid denna kyrkbygnad. Men metodisterna sjelfva pasta att hans framstallning af saken icke ar med sanningen ofverenstamman- de. De saga, att lutheranerna satte sig, genom ej sa alldeles rattradiga medel, i besittning af en kyrka, de redan borjat bygga. Deras utsago ar, att Esbjorn stalde sig in med en kongregationalforsamling och for- madde densamma att utbfva sitt inflytande emot metodisterna, dem han f ramstalde i en mycken ful och falsk dager. Till foljd haraf skulle de utlof vade subskriptionerna at metodisternas f oretag hafva instalts, me- dan kyrkau istallet donerades at lutheranerna. Men de forra nedslogos icke af denna motgang, utan borjade bygga ett annat tempel der nu den af tegel bygda amerikanska metodistkyrkan star. Peter Chalman, en f . d. metodistpredikant, berattar att han sjelf hjelpte till med att forsla virke fran Moline for andamalet. Penningar voro, som forr namnts, sallsynta pa den tiden, och betalte derf or manga sina for bygnaden tecknade bidrag med dagsverken. Nar verket omsider vardt fardigt och sedan nagra sammankomster h&llits rakade forsamlingen pa nytt i be- kymmer de miste afven denna kyrka. Och denna gang var det icke nagon taflande forsamling som kom i deras vag, utan det var deras egna trogna trosbroder som begingo helgeranet stulo kyrkan. Sa lyder atminstone berattelsen, som utgar pa att den amerikanska metodisfor- samlingen tillegnade sig huset genom svek och finter. Den svenska forsamlingen var vid tillfallet sa liten att den icke pa egen hand kunde bilda u a board of trustees" eller direktion, utan nodgades invalja deri 3 amerikanare och 2 af sina egna. Nar sedan tvist orn eganderatten till kyrkan uppkom begagnade sig de affarsmassige "infodingarne" af ett juridiskt formfel i kopehandlingarne och togo pa grund haraf besittning af templet. Den stora vackra tegelkyrkan, hvari forsamlingen nu bailer sina gudstjenster, uppfordes 1872 till en kostnad af $18,700. Forsamlingen bar nu narmare 300 medlemmar i full forening, bar pastorsbostalle, var- deradt till $1,200, och vid densamma tjenstgorf. n. pastor Gunderson. 143 Afven de svenska baptisterne i Gr. hafva, eliuru de alltid varit fa, for- sokt att genom organisering utbreda sin. tro. Det forsta forsoket gjordes 1857, da 13 (besynnerligt att sa manga af de svenska kyrkforsamlingar- ne borjat med detta olyckliga nummer) personer f orenade sig och bildade ett samfund, till hvilket andra i trakten boende trosbroder genast an- sloto sig, sa att antalet blef 25. Deras forsta pastor blef L. L. Frisk, diakon L. Ahiiberg och sek. L. Gr. Berggren. Af desse 13 ar nu denne Ahnberg den ende i Galesburg qvarboende; alia de andra aro, somliga doda och nagra afflyttade. Pastor Frisk stannade hos den lilla hjorden ett ar och hade val stannat langre, om forsamlingen hade haft rad att underhalla honom. Han fann i Altona tillfalle att, vid sidan af jord- bruket, hvarat han nu egnade sig, verka som sjalasorjare for nagra trosbroder. Forsamlingen. i G. fortfor emellertid att existera, men utan pastor. 1859 trodde sig de svenska baptisterna istand att battre befordra sin sak genom en tidning. De voro namligen utsatta for standiga anfall i Hemlandet, som den tiden var det enda svenka tidningsorganet i Ame- rika. Man bildade ett aktie-bolag, hvari L. Ahnberg, Jonas Peterson och Louis Peterson blefvo ledande medlemmar. Ahnberg insatte ej mindre an $500 och Louis Peterson $300. Materialier inkoptes af Bishop Hill-kolonien, som agde sadana sedan "Svenska Repulikanarens" dagar. Den nya tidningen kom mycket riktigt i gang, blef dopt till "Frihetsvannen" och fick Carl Arosenius, en med anseulig formaga ut- rustad person, till redaktor. Foretaget gick ett ar och gick derpS under af samma skal som bragt s, manga andra svensk amerikanska tidnings- foretag pa fall, namligen brist pa betalande prenumeranter. Ar 1869 gjordes ett nytt forsok att stalla den svenska baptistfor- samlingen p& battre fotter, men misslyckades pa grund af oformaga att, med blott 14 medlemmar, skanka en predikant nodvandigt understod. Tredje forsoket foretogs med 16 medlemmar 1876. C. Selin atog sig nu att predika ett ar och som diakoner ingingo S. Liden, Eric E. Hamilton och L. Ahnberg, medan A. 0. Ahlenius skotte kyrkkassan. Samman- komsterna hollos nu i Hamlins hall. Sedan dess har dock medlemska- pet genom dodsfall och afflyttningar sjunkit ihop till blott 7 personer, de der ej langre halla svenska moten, utan bevista amerikanska kyrkor. DET SVENSKA KOMPANTET i ILLINOIS' 43:cjE REGEMENTE. Ett historiskt utkast ofver Galesburgs svenska koloni skulle utan tvifvel vara ofullstandigt, om derifran uteslots kompaniet C. i Illinois 43 regemente. Och hvarfor? Emedan detta kompaiii var svenskt, bil- dadt af landsman, som frivilligt erbjodo sig att i den stora farans stund tjena adoptivlandets och mensklighetens sak. Af medlemmarne deri voro endast tva icke svenska. 144 Kompaniet organiserades vid Camp Butler i September manad 1861 och utrustades vid Benton Barrack (nara S. Louis) pafoljande manad. Den 6:te Feb. 1862 beordrades det till Fort Henry, dit det anlande den 10:de, men endast for att den 18:de vidare konaenderas till Fort Donel- son hvarest det anslots till general Ross' brigad af general McCler- land division. Den 22 Mars samma ar marscherade komp. C. med sitt regemente till Pittsburg Landing; vid Shiloh undergick det blodsdopet i en tva dagars hetsig batalj, under hvilken dess kapten Edvall dodligt sarades; ban afled namligen af sin blessyr den 7:de maj samma ar. I samma strid folio tva andra medlemmar i kompaniet: Lars 0. Berglof och Carl Samuelson. Senare aterfinnes denna svenska lilla krigareskara vid belagringen af Corinth, och annu senare, eller den 19: de Dec. 1862 deltog den i en hardnackad kamp med en rebellstyrka, anford af gen. Forest. Pa varen 1863 erholl 43:dje regementet orders att utrusta 200 ryttare, af hvilket antal vdrt komp. tillskot en betydlig andel, som ut- markte sig pa ett serskildt satt vid tillfangatagande af "guerillas" (ty- gellosa och blodtorstiga stroftrupper i rebellharen) hastar etc. I Sept. sistnamnda ar ses kompaniet i avantgardet for den afdelning, som mar- schrade pa Little Rock i Arkansas, och dess regemente var det forsta som intagade i denna rebellstad. Efter uppbrottet derifran, som skedde den 22 Mars 1864, rakade det i en haftig skarmytsling med Shelbys brigad, men gick med heder ur fejden, for att den 10:de April angripa Prairie d'Anne med pafoljd att de der posterade rebellerna, efter ett modigt mot- stand, slutligen maste fly fran hojden for det 43 regementets anfallande bajonetter. Fienden drog sig da en half mil tillbaka, der hufvudstyrkan var posterad och hvarifran en stark artilierield oppnades emot de vara. Ordres gafs dS, for ett allmant anfall : fienden vek igen, och bland de forste, som intogo hans stallning. var det 43 :dje. Den 12 :te anryckte unionisterne pa nytt emot fienden, pa nytt gaf denne vika och pa nytt var det 43 :dje det forsta vid intagandet af hans verk. Den 14 April upp- hans efter manga smarre faktningar Camden, belaget a stranden af Ouachita-floden. Vid Jenkins /Ferry anfolls unionstyrkan pa det aldra haftigaste af Kirby Smiths arme"-afdelnmg. Regementet 43 och en del af Vaughns batteri, som bada tillhorde arier-gardet, vardtforst angripne. Varforlust i denna onekligen eldiga strid, hvari 4,000 unionister tlllbakaslogo 20,000 rebeller, var 700 och fiendens 2,000. ' Den 3:je Maj 1865 aterkom regementet till Little Rock, hvarest det afmonstrades den 30:de Nov. da det genast antradde hemresan och an- kom till Camp Butler den 14:de Dec. samma ar for att erhalla afbetal- ning och friheteii att aterg& till de fredliga; varfven. Vi medela har en forteckning ofver kompaniet C's officerare och man. Hugo A. Starkhoff, Olof S, Edvall, Carl Arosenius, Olof S. Edvall, John P. Arndberg, Nels C. Me Cool, Nels Knutson, Magnus M. Holt, Nels Peterson, Nels Knutson, Nels Nelson, Nels Anderson, Gustaf A. Anderson, Charles Cling, John W. Erickson, Olof A. Hollfast, Peter Bergstrom, Adolph Larson, Magnus M. Nelson, John Paulson, Andrew Engstrom, Almstedt, John N. Anderson, Andrew J. Anderson, Louis J. Anderson, William Anderson, Peter Anderson, Alexander Axelson, Nels F. Bergstroin, Olof X. 145 KOMPANIETS RULLA. KAPTENER : Galesburg Befordrad. " Dod den 7 Maj 1862. " Terminen utlupen den 26 Sept. 1864. I:STE LOJTNANTER: Galesburg, Befordrad. Ofverflyttad till Co. A. 2:DRE LOJTNANTER; Galesburg, Dod. Ofverflyttad till Co. A. 1 :STE SER&EANTER : * Galesburg, Befriad den 14 Juni 1862 ; sarad. SERGEANTS: Young America, Aterinmonstra'd sasom Veteran Galesburg, Befordrad. " Aterinmonstrad sasom Veteran. " Befriad den 22 Maj 1862; sjuklig. KORFORALER: Galesburg, Aterinmonstrad sasom Veteran. Andover, Bishop Hill, Galesburg, 14 Andover, Galesburg, Utmonstrad den 26 Sept. 1864. Aterinmonstrad sasom Veteran. 11 it Befriad den 4 Sept. 1862; sjuklig. Rymd. Utmonstrad den 26 Sept. 1864. MUSIKANT : Wataga, Atermonstrad sasom Veteran. GEMENSKAPEN : Moline, Galesburg, Wataga, Andover, H Berlin, Bishop Hill, Utmonstrad den 26 Sept. 1864. Aterinmonstrad sasom Veteran. Dod i St. Louis den 14 Juni 1862. Dod i Hebron, Miss., d. 15 Aug. 1863. Ofverfl. t. Invalid-karen d. 15 Nov. 1863. Befiiad den 30 Juni 1862; sjuklig. " " 9 Apr. 1863; sjuklig. Aterinmonstrad som Veteran 146 Berglof, Lars O. Bjork, Gustaf Botelson, Nels Chillberg, Jacob Daniel, Claes Denning, Henry Erickson John A. Erickson Gustaf W. Engnell Peter J. Fjellstedt Swan J. Hallgren Nils W. Harpman William. Hull Gustaf. Johnson Andrew. Johnson Francis. Johnson Charles. Johnson Wm. Johnson Charles N. Johnson Olof. Johnson John. Johnson Charles P. Johnson Charles W. Larson John. Larson Charles J. Larson Charles E. Larson Nils. Lindell Nils. Lindell John. Lilyengran John P. Lundqvist John. Malmberg Sven P. Nilson Sven A. Nilson Victor. Nelson Weste. Nelson Louis. Nelson Andrew J. Nelson Gustaf W. Nelson Charles M. Norlinder Nels. Nyberg Erick. Olson Sven. Olson Peter. Olson Nils. Olson Wm. Olson Sven J. Peterson Nels C. Peterson John. Peterson John 2. Peterson John 3. Peterson Olof. Andover, New Sweden, la. Galesburg, Berlin, Andover, Galesburg, M Andover u Moline, Andover. Victoria. Andover. New Boston. Berlin. Galesburg. Berlin. Watoga. Ontario. Audover. Berlin. Andover. Andover. Berwick. Andover. Berlin. Andover. Victoria. Galesburg. Galesburg. Andover. Galesburg. Galesburg. Andover. Moline. Kewanee. Knoxville. Galesburg. u Watoga. Galesburg. Knoxville. Galesburg. Bishop Hill. Galesburg. Foil vid Shiloh. Dod i St. Louis den 13 Nov. 1861. Befriad den 11 Okt. 1862; sarad. Aterinmonstrad sasorn Veteran. Saknad efter slaget vid Shiloh Befriad den 8 Juli 1862; sjuklig. " "29 Apr. 1862; " " " Juli 26 1862 : sarad. Aterinmonstrad sasorn Veteran. Befriad den 28 Nov. 1863; sjuklig. " den 6 Feb. 1862; sjuklig. " den 14 Aug. 1862; sjuklig. " den 15 Maj 1863; sjuklig. " den 17 Juni 1862; sarad. Utrnonstrad den 26 Sept. 1864. Befriad den 9 Sept. 1862; sjuklig. Aterinmonstrad sasom Veteran. Foil vid Helena, Ark. d. 24 Aug. 1863. Utrnonstrad den 26 Sept. 1864. Befriad den 4 Juli 1862; sjuklig. Utmonstrad den 26 Sept. 1864. Dod d. 2 April 1862 i Bolivar, Tenn. Aterinmonstrad sasom Veteran. Befriad den 18 Juni 1862; sjuklig. Aterinmonstrad sasom Veteran. a nagot skydd for vare sig lif eller egendom, fick Smith en ny uppen- iarelse, utgaende pa att samfundet skulle bryta upp och begifva sig till lancock co., hvilket ocksa skedde. Townshipets forste postmastare var Amos Ward; det forsta skolhu- et bygdes 1841 och var i storlek 16x16, hopsatt af stockar; den forsta attegaengen rorde sig om ett trad; rattegangssalen var en liten stock- lydda, och i en liten inhagnad ofverlade juryn om sakens sidor. ALTONA. Nar The Central Military Tract R. R., nu Chicago Burlington Juincy, byggdes forsag en person vid namn J. B. Chambers jernvagsar- >etarne nied proviant. flan oppnade da en butik harstades och var alltsa [en forste Altona-bon. Till town vardt platsen utlagd 1854 af John Thompsons arfvingar, hvilka benamnde den La Pier, hvilket namn for- mdrades till Altona 1863. Den har nu 1,000 invanare. 150 Familjen Snygg var den fortsa svenska som sokte hem i Altona. .Den anliinde fran Bergsjo i Helsingland 1849, da den forst hamnade i Victoria och bosatte sig aret derpa a 40 acres f mil norr om Altona. Medlemmar i denna familj voro mannen And. Snygg, hustrun och fyra barn. Snygg sjelf blef kort efter a ikomsten sjuk och dog 5 ar senare utan att hafva tillfrisknat fran sitt forsta anfall. Enkan lefver annu i Altona och mar bra, ehuru hon uppnatt 70 ars alder. Sonen Anders Fetter bor i Dayton, Iowa, en dotter ar gift och bor i Des Moines, sam- ma stat, och en annan dotter ar gift med en i Oneida bosatt amerikanare vid namn Shade. Efter Snygg kom 1854 Nils Lindbeck till Altona, der han stannade n&gra fa fir och bor nu a en farm oster om Victoria. Pafb'ljande ar var det som Bishop Hill-koloniens ledare utgafvo sitt kontra-bud emot det af Gud gifna som lyder att menniskan skall foroka sig och uppfylla jor- den. Och denna atgard hade till foljd att en riktig utvandring af, sa f ormoda vi, giftaslystna unga menniskor agde rum fran kolonien till andra friare platser, och af desse valde manga Altona till sitt nya heni. Bland den dit utvandrande skaran voro Eric Lindvall, Helen Lindvall, John Soderstrom, Louisa Soderstrom, Eric Hast, Hans Lindgren, John Granat och G. E. Rodin. Detta sallskap slog sig till att borja med pa tegelslageri i platsens narhet. Bofaste der blefvo mr och nirs. Lindvall samt mr och mrs Soderstrom. Lindvall fick sysselsattning i en ang- qvarn 1858 och igangsatte senare en vagnmakareverkstad, en rorelse hvari han haft sa god tur, att han for langesedan uppnatt ekonomisk sjelfstandighet. Soderstrom dref nagra ar ett litet tegelbruk for egen rakning vester utom platsen, byggde sig sedan ett vackert hem inom den- samma, flyttade sedan ut pa en arrenderad farm i Galva-trakten och for derifran till Osage co. i Kansas, och ar nu en af denna stats mest forsig- komna farmare. Eric Hast reste till Kalifornien och uppehaller sig nu i nagot af de vestra territorierna. Hans Lindgren aterfinnes a en farm i narheten af Ulah, Henry co. John Granat traffas i Galesburg, och G, E. Rodin dog i krigstjenst under inbordeskriget s,som niedlem af kom. D af Illinois' 57 Infanteri-regemente. Ar 1850 kom till Altona en svensk, som der gjort sig mycket be- markt, namligen den i beskrifningen ofver Moline som M. P. Peterson omnamde, men hvars ratta namn ar N. P. Peterson, och med honom kom bans broder G. A. Erickson, bada fran Djursdala i Smaland. Desse ovanligt foretagsamma man gingo genast till verket och byggde en ang- qvarn och en angsag i forening och dei^jeinte ett anghyflingsverk. Kort derpa upprattade de ilfven en smedja, en vagnsfabrik och en tunnbinda- reverkstad. Ej nojde med allt detta, oppnade de tillika en storre han- delsrorelse hvari fans allt mojligt som landtmannen behofde, fran span- rnalen i dess naturliga tillstand till densamma i dess onaturliga, flytande 151 form, vi mena whiskyn. Efter nara 9 ars verksauihet ptl platsen for Erickson till Iowa 1859, och Peterson fortsatte a ensam band till 1862, da qvarnegendomen ofvergick i Olof Andersons hand, ocli vid ungefar samma lag foljde P. sin broder till Iowa, lemnande Altona och den der grundlagda stortade rorelsen at sitt ode. En And. Johnson skotte en tid vagnsfabriken, som omsider forflyttades till A ndover. Ar 1858 okades Altona-svenskarnes antal med makarne Young- strom, hvilka korarao fran Pleasant Hill i Kentucky, der de hade varit medlemmar i shaker-samfundet nagra ar, hafvande dit utflyttat ifran Bishop Hill-kolonien 1854. Y. lef ver annu i A., men haiis hustru afled sistlidne sommar. En annan landsman fran Altonas tidigaste dagar ar A. M. Lonner, (nu boende i Andover) hvilken var Petersons och hans broders bokforare fran 1853 till 1859. A. J. Anderson, da endast en gosse, hitkom under Petersons affiirstid, fick anstallning i denn^s butik, var senare hos atskilliga andra kopinan och oppnade slutligen egen han- del i kompani med John Fredriks den 1 April 1875, men har sedan Jan. 1878 drifvit rorelsen ensam. KYBKOB. 1858 fick Altona sin forsta svenska kyrkforsamling, som var bap- tistisk och bestod af foljande familjer: J. Headblom, And. Backlund, John Backlund, Hans Mattson (Nojd) och A. Lundin, alia fran Ugglebo i Gestrikland. Den, som tog initiativet (forsta steget) hartill var rev. N. Gr. Rundquist, och "forsamlingens forestandare" blef namnde Matt- son, hvilken dog 1866 i Gralva, der annu hans enka och fern barn lefva. Dessa aro Louis och Peter Mattson samt Carrie, gift med "Hon." J. W. Olson, Anna, Isak Boostroms hustru, och Lizzie, Olof E. Ericksons akta halft. De ofrige af forsamlingens grundmedlemmar hafva foljt med folkstrommen vesterut och bo nu i Polk co. Nebraska. Nagon a platsen bosatt pastor agde den lilla hjorden i borjan icke, utan hjelpte sig fram med resande predikanter tills 1869, da rev. 0. Lindh kom och stannade en tid for att eftertradas af rev. Rundquist, efter hvars treariga verksamhet forsamlingen var pastorslos till 1879, hvilket ar rev. John Johnson hit- anlande fran Chicago och tog vard om hjorden. Forsamlingens lilla kyrka byggdes 1868 till en kostnad af $2.000. Medlemskapet, som var storst detta ar, har sedan dess genom utflytt, ningar sjurikit ned till blott 20. Platsens lutherska forsamling bildades vid ungefar samma tid som den baptistiska och hade till grundmedlemmar Johan Marsche fran Ugg- lebo, som dog 1865, Mathias Hedluiid fran Bollnas, som nu bebor en farm i Weller township, Henry co., N. P. Peterson (den store affarsman- nen) och hans hustru, Katrina Lindberg fran Skede i Smaland, (hon ar 152 annu bar) John Fri'd, hvilken dodades vid ett jordras 1866, och bans hustru, annu lefvande hos sin dotter i Galesburg, saint Erick Mattson fran Amot, Gestrikland, nu boende bos sin mag 0. Headstrom, emellan Victoria och Altona. Forsamlingen, som bildades af prof. Hasselquist, var talrikast emel- lan 1865 70, da ej utflyttningarne at vester hade borjat, byggde 1864 en kyrka for $4.000, ett pastorsbostalle for $1,600 och skolhus for $450, samt raknar nu 270 medlemmar, de der representera 472 personer. Vid den- samma ha verkat rev. Larson, rev. P. M. Sandquist & rev. A. Lindholm, som ar den narvarande pastorn. Han foddes i Kristdala, Smaland, 1837, kom till Amerika 1862 och prestvigdes i Rockford 1864. Missionsf oreningen kom till stand 1872 derigenom att 8 farniljer sammantradde ocb stiftade ett forbund. Fern ar senare vardt det ' 'en storre vackelse" genom "evaugelisten" Skogsbergbs och andras predi- kande, hvilket hade till foljd att en f orsamling bildades rned F. J. Ro- din till forsamlingens aldste, C. F. Vennstrom, P. Engstrom och A. J. Svenson till diakoner, A. J. Anderson, A. J. Svenson och John Carlson till "trustees," J. 0. Risbeg till sek., och A. J. Anderson till kassor. Medlemskapet ar nu 50 och forsamlingen bailer sina gudstjenster i en amerikansk kyrka. SVENSKA AppaRSMau aro A. J. Anderson, hokarehandel; John Fredriks, dito; H. L. Lind- holm, mobler; J. 0. Risberg, fotograf; Rodin & Eklund, skodon; C. A. Carlson, dito, och C. F. Vennstrom, skraddare. Dessutom finnes bar manga svenska handelsbitraden. Frank Johnson bar varit tio ar hos A. P. Johnson och forskaffar honom en stor del af de svenska kunderna. I Altona, town och township, finnas omkring 400 svenskar. De i byn boende besitta sm3, natta och beqvama hem och reda sig ofverhuf- vud taget ganska val, medan landtboarna alia kunna sagas vara i goda omstandigheter, foreteende en skarp kontrast till tillstandet for blott 20 ar sedan. Den forste svensk som slog sig ner i townshipet var George Chalman, hvilken gjorde sig bofast hiirstades 1851 eller 1852 i det sydostra hornet af distriktet. flan bor nu a den vestra ^ af den 36 sektionens nord- vestra i, der ban eger en stor farm, ett ypperligt hem ocb allt som for- skonar ocb forljufvar lifvet. Till de tidigaste nybyggarne hora ocksa pioniererne Peter Newbergsamt Nils Hedstrom,hvilka agde att genomga en svar skola i borjan, men befinna sig nu uti fortraffliga omstandig- heter. I samma del af townshipet aterfinnas de gamla "settlarne" L. Carlson, E. Krans, P. Olson och George Erickson, alia i ekonomiskt af- 153 seende oberoende. I townshipets norra och nbrdvestra del bo flere landsman, hvilka kominit sedan 1860. Afven de aro valmaende, egande goda farmar af fran 80 till 160 acres hvardera. COPLEY OCH VICTORIA TOWNSHIPS. De handelser och forhallanden i dessa bada townships, som fortjena historiografens uppmarksamhet, aro sa sammanvafda med hvaraudra att vi ieke kunna behandla hvarje township sarskildt, utan skildra vi dem bada uti en och samma teckning. Hvad de ega oberoende af hvaraudra ar naturligtvis lage oeh topo- grafi. Copley ligger vester om Victoria och bestar hufvudsakligen af prari; i den sodra delen finnes likval god skog; annars eger distriktet rykte om sig att vara, jemte Ontario ocli Sparta, countiets biista aker- bruksland. Dess forste nybyggare antages hafva varit Larkin Robin- son, hvilken bosatte sig & sek. 18 ar 1837. Pafoljande ar hitkom Mc- Dowal, som dog harstades 1867. Victoria ar belaget i Knox countys nordostra del och ar en af statens mera kuperade trakter, ty bar traffas an skog, an slatter och an kullar, hvilka senare gifva goda bygnadsmaterialier. Hela townshipet pastas hvila pS ett djupt kol-lager. Victorias forste hvite nybyggare voro Edvard Brown, John Essex och mr. Frazier, hvilka alia kommo 1835. Moody Robinsons dotter Sarah, nu mrs Moshier, var den forsta hvita person som foddes innom distriktet, och den forsta som dog var mr Fraziers hustru. Det forsta aktenskapet ingicks emellan Peter Son- berger och Phebe Wilbur ar 1838. G. F. Reynolds byggde det forsta huset 1837 a en slatt, nara Victoria town. Han och hans hustru lefva annu. Charles Bostie, en metodistpredikant, predikade den forsta predikan i mrs Robinsons hus 1836, en omstandighet som torde hafva nagon- ting att gora med det forhallandet att Victoria allt sedan dess varit mycket methodistiskt af sig. Victoria town organiserades den 11 Maj 1849 af John Becker, John W. Spalding, G. F. Reynolds, A. Arnold, Jonas Hedstrom, W. L. Shurt- lieff, Jonas Hellstrom, Joseph Freed och J. J. Knopp. Den d3, valda platsen ar ej densamma der Victoria nu finnes, utan 1 mil sydost derom och der var det som Jonas Hedstrom hade sin smedja, John Becker sin handelsbutik och G. F. Reynolds sitt vardshus. Det var ock desse fore- tagsamme andar som, jemte andra, besloto att anlagga "en riktig by," hvilket skedde, med pafoljd att det nuvarande Victoria s smaningom uppstod & den gronskande prarien. Det ligger nu till en del i Copley men till storsta delen i Victoria township. Vi skola nu se 154 DEN ROL LANDSMaNNEN SPELAT i dessa bada townships. Sasom forut narants, var Jonas Hedstrom en af de forsta, som har brb'to vag for 'den kaukasiska folkraseu. Han delade sin tid emellan smedjan och predikstolen, slaende lika harda andliga slag pa de oomvandes hjertan, som hainmarslag pa sitt goda stad. Nast hononi kom 1845 Olof Olson med hustru och tva barn fran Kiugsta i Soderala socken. Denua familj "tog in" uti en liten stockhydda, bela- gen a sek. 22, Copley township. Till deni sallade sig aret derpa Eric Janson (Bishop Hill-grundlaggaren) och hans hustru samt tva barn. Med dera foljde en syster till Sven och Louis Larson fran Soderala, en gaminal fru fran Falun samt makarna Pollock fran staden New York- Den jansonska farniljen fick da tak ofver hufvudet hos Olsons, medan de andra inlogerade sig i en narbelagen boning af samma rudimentara be- skaffenhet. Att dessa hiirbergen icke voro de basta af sitt slag kan in- tygas af den nu lef vande Eric Johnson, for hvars minne annu hagrar den seen i kojan, d;l han och hela familjen under en regnig natt rnaste resa sig fran lagret och soka skydd under ett gammalt paraply. Ormar funnos pa den tiden i riklig mangd och af ett nasvist slag, ithy att de ej sallan kropo in genom kojans vaggspringor och delade de sofvandes sangar. Ej langt derefter starktes de anlandes antal af Sven Larson, Olof Norlund, Jonas Hedin och Jonas Jonson, alia fran Soderala, med undan- tag af Hedin, som var fran Hede, nara norska grausen. Af detta sall- skap dogo snart nog Norlund och Jonson i koleran, och de fleste af de andra stannade endast n&gra veckor pa platsen for att sedan begifva sig till Red Oak, som namndt ar a sidan 29. Vidare markes Olof Olson fran Ofvanaker i Helsingland, hvilken an- lande till Bishop Hill 1846, hvarifran han efter 3 manaders tid begaf sig till Victoria, hvarest han i borjan bodde i en koja nara Robinsons, ett stycke vag sydost om byn. Han kopte senare en liten farm a sek. 22, hvari- fran han flyttade till andarnes rike. Jonas Hellstrom utgick afven ifran Bishop Hill 1847. Skraddare till yrket oppnade han hiir en liten skriid. darrorelse och tog sig viil f ram dermed till dess att kalifornia-febern angrep honom, hvilket hande 1850. Men han aterkom till Victoria aret derpa och egnade nu nagra ar at sin profession. Nar kriget utbrot ingick han som sergeant i komp, C. af Illinois' 83 voluntar-regemente och befordrades 1864 till forsta lojtnant i Forenta Staternas 8 artillerL regemente och dog kort derpa, efterlenmande hustru och en son, hvilka nu bo i Galesburg. Gubben Back fran Bollnas, en inom parentes sagdt hogst excentrisk individ, var afven en af Bishop Hills tidigaste kolonister som "utvan- drade" till Victoria. Han kopte 1847 en liten farm om 30 acres & sek. 155 16 i Copley township, der han maste hafva trifvits ofver mattan val, enar han betraktade sig sasom ortens vigtigaste man och uppgaf i ett till Sverige skrifvet, mycket bombastiskt bref, att han agde det storsta huset emellan Chicago och Galesburg. Olof Olson fran Alfta, en annan Bishop Hill-man, flyttade ungefar samtidigt med Back till Copley och vardt en af detta townships forsta landegare. En hans dotter ar nu gift med Sven Larson. I ordning komnio Hillberg, Hans Hanson, Carl Magnus Peterson. Sven och Louis Larson samt Peter Kallman, hvilken senare byggde det forsta goda bo- uingshuset i Victoria, der det annu qvarstar och hor till de basta. John E. Seline utgick fran B. H. 1849 och for till Galesburg, hvar- ifran hau 1851 begaf sig till Victoria, der han sysselsatte sig med hus- byggnad till 1856, da han kopte den farm, han annu odlar och hebor. Deime Seline var en af de tolf begafvade teologie-kandidaterna som om- namnas a sidan 32. Men har ma tillaggas att han fallit betydligt if ran sin forna teologiska oskuld, emedan han nu ar en af Robert Ingersolls varma beundrare. Till Victorias svenske banbrytare kan sedan raknas Charles Peter- son fran Ostrunda i Westmanland, hvilken anlande med de forsta Bishop Hill-kolonisterna till New York, der han emellertid stannade 2 ar, hvarefter han 1848 utstraekte resan till Victoria, och derifran 1850 till Kalifornien, dit han, efter att hafva varit tillbaka till Victoria, for nagra ar sedan ater begaf sig. Peter Skoglund anlande med pastor Esbjorn, bosatte sig har, dref en tid skraddarrorelse, slog sig sedan pa jordbruk, lyckades val och ar nu vid 80 ars alder i goda omstandigheter. John P. Kallman atfoljde det forsta Eric Jansonska sallskapet sa langt vesterut som till Chicago, der han uppeholl sig nagra ar, vistades sedan 3 ar i Galesburg och anlande slutligen till Victoria 1853. Han dog 1877 och efterlemnade en familj, som reder sig val. Peter Dahlgren fran Ostrunda i Westmanland skilde sig fran B. H.- kolonien efter ett och ett halft ars vistelse der och bosatte sig i Victoria township 1853, dref jordbruk, och dodades den 26 Nov. 1856 genom ett jordras under det han var sysselsatt med att kora sand till det hus, hvari Jonas Olson i Galva nu residerar. Han var gift med Petronella Wilhel. mina Skoglund fran Kingstad i Soderala, hvilken sedan vardt John E- Selines hustru, men ar nu afliden. Denne D. har tva soner, den ene boende i Missouri och den andre i Nebraska, samt tva dottrar, som bada aro i Nebraska, den ena gift med C. F. Bodinson i Kearney Alia dessa nybyggares erfarenhet var enahanda med den som andra orters nybyggare vid sarnma tid egde att genomga. Daliga husrum, sjukdomar, grof och tarflig foda, hardt arbete, laga arbetsloner och for- sakelser af manga andra slag, se der deras lott. Mer harom behofver ju 156 intet sagas har, da vi omstandligtnog pa andra stallen redogjort for ny- byggarelifvets vedermodor. Niimnas bor dock att de nykomne radlose och forlagne svenska emigranterna alltid i Jonas Hedstrom egde en syn- nerligen omhuldande ocli hjelpsam van, och mangen ar den, som annu raed tacksamhet minnes honom. Det stora svenska nybygge, af hvilket Victoria utgor centralpunk- ten, befinner sig nu i det niest blomstrande tillstand. Valmaga finnes i niistan .hvartenda hus, fattigdom ingenstades. Broderna Sven och Louis Larson, Peter Englund, John E. Seline och tjogtals andra utgora slaende exempel pa hvad flit och drift kan gora i detta land. De besitta farmar i storlek vexlande emellan 160 och 400 acres, a hvilka de uppfort i manga fall statliga och i alia fall vackra, godaoch komfortabla bonings- hus, samt praktiga, rymliga lador och andra uthus, sa att hvarje gard pa af'stand liknar en liten by. Och en sadan egendom ar, skall lasaren tro, af betydligt varde a denna ort. Hvarje 160-acres-farm representerar minst 810,000, och hvarje egare af en sadan farm har s. k. "personal property," bestaende af akerbruksredskap, dragare, notkreatur m. m., till ett varde af fran $2,000 till $5,000, hvarjemte manga ega ansenliga utlanta kontanta summor. Och hvad som galler om detta nybygge i detta afseende galler om de aldra fiesta andra nybyggen vi redan be- handlat och komma att behandla, ett forhallande soni utgor ett tillfyl- lestgorande bevis derpa, att de landsman, som varit visa nog att soka sin lycka sasom jordbrukare, "valt den battre delen," ty emellan dem sasorn en klass och mangden af dem, som forsokt att sla sig fram i staderna, finnes, i ekonomisk bemarkelse, ett mycket vidt och djupt svalg. I kyrkligt hanseende ar, sasom redan antydts, Victoria och he! a dess omnejd genoin-metodistiskt. Den svenska metodistforsamlingen pa platsen bildades sa tidigt som 1846, och dess kyrka byggdes 1852. Samma f orsamling har ett annat litet tempel 5 mil sydost om byn. Den har afven ett pastorsbostalle. Hela denna egendom uppskattas i varde till omkring $5,000. Medlemskapet uppgar till 160, och flockens herde ar f. n. pastor C. Levin. Den i forening med forsamlingen staende sondagsskolan har TO medlemmar. Lutherauema hafva aldrig lyckats att fa nagot f otfaste i Victoria. Besynnerligt nog finnes i denna sa godt som uteslutande svenska koloni ingen svensk affarsnian. Dock aro vi underrattade att E. N. Severine, som varit anstald som expedit i en handel harstades sedan 1867, snart tiumar uppsatta egen rorelse. I politiskt hanseende hafva landsmannen a denna trakt icke haft nagon niininvard tur. Mahanda hafva de icke ansett vardt vara att fika efter nagra oifeutliga sysslor. I Copley township var And. Harpman uppbordsman aren 1877 8, och John Harpman tjenstgjorde som as- sessor 18789. Detta iir svenskarnes hela politiska lycka i detta town- 157 ship och i Victoria har And. Englund innehaft uppbordsmannasysslan ett dr. Minst ^ af Victorias svenskar aro annu s. k. "green backsman." Som slutord ma om detta gamla svenska "settlement" sagas att det ar ett af de mera amerikaniserade af alia svenska Illinois- nybyggen. En viss sjelfstandig bade religios och politisk anda genom- gar samhallet; det uppvaxande slagtet genomtranges af starka ameri- kanska kanslor, utan att derfor pa nagot satt forakta det folk och land, fran hvilka det sprungit. Alia utmarka sig for goda seder, och endrag- ten ar ovanligt stark och allman. SPARTA TOWNSHIP ligger vester om Copley och so'der om Ontario; det ar ett fortrafflig't akerbruksdistrikt och eger ett outtomligt kol-f orrad. Hezekiah Buford, soni bosatte sig a den 23 sek. 1834, var town- shipets forste bebyggare, och efter honom kommo 1836 broderna Cyrus, Levy och Reuben Robbins, hvilka alia slogo sig ner a sek. 5. Desse Robbins planterade en storre tradgard samt en skuggtradslund, som nu ar bekant under namnet Robbins Grove. Sasom bevis pa omfanget af den kolgrufveindustri som har en gang bedrifvits, ma namnas att ej mindre an 250 personer voro sysselsatta dermed ar 1856. For ofrigt finnes ingenting i detta township som berattigar det till sitt namn, ty, som bekant, existerade det forna Sparta omk. 800 ar fore Kristus och eger verldshistoriskt rykte, medan detta nutida Sparta nu for forsta gangen blir i tryck bekant utom sina egna kol-brott. Dess f ornamsta town ar det temligen forsvenskade Wataga, som grundlades 1855, da J. M. Holyoke har borjade bryta sin bana, i det han jemte den nagot sen are anlande svensken A. P. Cas- sell uppforde en butikbyggnad. Detta utgjorde borjan till byn. 1856 anlades en jernvagsstation och ett hotell. Derefter skred platsen sa smaningom framat nagra ar, men med 1868 kan dess tillvaxt anses hafva af brutits. Tvifvelaktigt ar tillochnied om Watagas befolkning nu ar sa stor som den var da. Dess narvarande invanare.antal ar 1,000 af hvilka omk. 150 aro svenskar. Grunden till denna lilla svenska koloni lades 1849 af foljande per- soner : Lars Olson med familj fran Bollnas, Peter Erickson med hustru och tva svagerskor, alia fran Alfta, Olof Palson fran Ugglebo och And. Danielson fran samma by i Gestrikland. Af desse lefde den forstnamnde lange nog att just borja njuta fruk- ten af ett langt pionierlifs arbete, modor och forsakelser. Han dog 1864. En af hans soner, namligen Wm. H. Olson ingick som frivillig i komp. 158 I. af Illinois' 102 iufanteri-regemente den 9 Aug. 1862. Till korporal befordrades han straxt derefter och dog den 26 Mars 1865 af sar erhallet i en batalj. Brodren L. W. Olson lef ver annu och ar medlem af firman Olson & Bergman, och tvenne systrar aterfinnas afven sasom invanare af Sparta township. Peter Erickson, hans hustru och en syster flyttade for manga ar sedan till Bishop Hill och arc nu alia doda. En dotter blef gift med L. U. Appelgren, men afven hon har aflidit. Den ende qvarlefvande af denna Ericksonska f amilj ar en dotter af den senare, och hon ar gift med P. Lindbeck. Ericksons andra svagerska dog namligen, afven hon, kort efter ankomsten till Sparta. Olof Olson, hennes man, gifte sig da med en mrs Nystrom, som nu bor i Polk co., Nebraska. Olof Palson flyttade till Minnesota och derifran till Kansas, och And. Danielson hedrar annu Sparta township med sin narvaro. Ar 1850 fick Watagas svenska befolkning en liten forstarkning uti N. J. Lindbeck fr. Ugglebo, som bosatte sig 2 mil oster om byn, Jonas Peterson fr. Alfta och hans hustru, familjen Williamson fran Jerfsjo och Lars Williams fran Ljusdahl. N. J. Lindbeck stannade pa platsen 9 manader och flyttade sedan hit och dit, till dess att han slutligen pa allvar slog sig ner i Victoria. der han annu lefver och frodas. Jonas Peterson ar for langesedan dod, men hans enka lefver an i Wataga och ser har 2 soner och 3 dottrar omkring sig, alia f odda pa platsen. Den Williamsonska familjens hufvud afled 1855; den lefvande Wm. Williamson bor nu a sek. 21 och ar en af traktens storste jordbrukare och countyets svenske penningeman. Han besitter ofver 400 acres bordig, valodlad jord, en kortvaruhandelsaftar i Galesburg och en betyd- lig andel i Nelson, Chesters & Cos. grocery-aftar i Moline. Jonas Willi- amson eger ocksa en ansenlig farm a sek. 28. Peter Williamson drifver samma yrke i Lucas co., Iowa. John Williamson ingick sasom medlem i komp. K. af Illinois 83 infanteriregemente 1862, fick afsked pa grund af erhallna blessyrer 1863 och dog straxt efter hemkomsten, och M. 0. Williamson larde sadelmakareyrket, det han idkat sasom sin egen de senaste 12 aren. Dessa Williamsoners syster ar gift med W. C. Olson, som var mycket framstaende a denna ort, och flyttade for en tid tillbaka till Wakeney i Kansas. Desse aro langt ifran Watagas alia svenska banbrytare, men vi ha namnt dem och deras oden for att antyda huru det i allmanhet gatt med de ofriga, af hvilka manga lockats langre vesterut, medan en del sking- rats at audra hall, nodsakade dertill af olika ornstandigheter, brist pa lonande sysselsattning har p& orten sedan kolgrufvorna borjade trytava- rande en af orsakerna. I Sparta township och Wataga torde, fast ut- flyttningen at vester varit stor de senare aren, annu finnas 400 svenskar, alia redande sig Val, dels sasom jordbrukare och dels sasom aflarsman. 159 Af de politiska fordelarne haf va landsmannen i Sparta forstatt att tillgodose sig med en del, som ej ar att klaga ofver. J. W. Williams har t. ex. varit uppbordsman ett ar och town clerk flera ar. W. C. Olson har likaledes varit uppbordsman ett ar och "constable 11 8 ar. L. W. Olson och W. Williamson iiro nu bada for andra gangen "school trustees 1 ' och vag-kommissarier. M. 0. Williamson har innehaft town- skrifvaresysslan flera terniiner o. s. v. Watagas svensk-lutherska f orsamling bildades 1856, och 1860 byggde den en liten kyrka, som traffades af askslag den 17 Juli 1875 med pafoljd att hon antandes och forstordes. Forsamlingen uppforde samma host ett nytt tempel till en kostnad af $2,500. Antalet medlemmar ar nu 130, hvilka representera dubbelt sa manga personer; ingen prest ar har anstald, utan tjenstgora i narheten bosatte svenska pastorer. Den svenska metodistforsamlingen pa platsen raknar sina anor fran 1857, da den i December organiserades af Victor Vitting. Som grund- rnedlemmar ingingo da bland andra Geo. Ekstrand och hustru, Chas. Norquist och hans akta half t och Nils Hanson med sin niaka. Kyrkan byggdes 1858 och uppskattas i varde till $1.500. Medlemskapet bestar af 50 personer. Med affarer sysselsatta sig foljande landsman: Olson & Bergman, kb'pman; J. 0. Altin, Peter Kling och L. Sved- berg, skomakare; Matts Hedberg och Nils Olson, skraddare; J. Heg- strom & Co., vagnmakare och smed; A. P. Cassell och F. 0. Venner- strand, timmerman, och C. P. Ekman, mobelhandlare. A. F. Brulin, bordig fran Venersborg, anlande till Knox co., 1853 och ar nu egare af en storre angqvarn i Wataga, der han drifter en omfattande rorelse. Of- vannamnda A. P. Cassell ar fran Kisa i Ostergothland och kom till Amerika 1849. Ar 1855 var han med om att uppfora Watagas forsta hus och inledde aret derpa mobelhandel, den han aflat efter ett par ars forlopp for att egna sig uteslutande at husbyggnad, och om hans skick- lighet i det'ta yrke vitna manga af Knox countys basta residenser. ONTARIO TOWNSHIP ar belaget vester om Walnut Grove township och ar for Knox county hvad Osco ar for Henry, namligen den bordigaste delen. Dess lundar, tradgardar, farmar, hus och lador allt som ogat moter ar af basta slag, och sasom ytterligare bevis pa jordens fruktbarhet i Ontario ser man har sma vackra stenbryggor ofver aarne. Alexander Williams hette den, som first borjade bana vag for den civilisation denna ort eger. Han hitkom 1833 och bosatte sig a sek. 30, 160 der han uppodlade 20 acres. Denna egendorn saldes 3 ar senare till Taac Whetmore. Samma ar slog sig G. W. Melton ner & sek. 31, a hvilken townshipets forsta byggnad, en stockhydda, uppfordes. Det forsta skol- huset byggdes 1839 a sek. 32 och den forsta kyrkan (en presbyteriansk) 1840. Mrs Ralph Voris i Oneida var townshipets forstfodda; det forsta allmanna motet holls i skolhuset den 5 April 1853. Namnet har di- striktet fatt efter den i staten New Yorks norra del belagna romantiska sjon Ontario, fran hvars strander townshipets forste nybyggare hade emigrerat. Oneida, Ontarios enda town, blef forst utlagdt 1854 af C. F. Camp och B. S. West, hvilka gjorde en ansprakslos borjan till kopingens upp- byggande med att uppsatta ett litet bradskjul, hvilket arkitektoniska verk snart efterfoljdes af ett s. k. "hotell." Vid julen invigdes denna bygnad och nagra dagar derefter hordes for forsta gangen lokomotivets anghvissla sasom ett forebud till battre lycka for platsen. Den raknar nu 1,000 invanare, har atskilliga vackra kyrkor och andra offentliga byggnader, en stor hogskola, manga handelshus och ett antal praktiga privata boningar o. s. v. Ontarios forste svenske nyodlare var tvifvelsutan George Bostrom, hvilken hade anlandt till Amerika i gossaren och blifvit uppfostrad i en amerikansk familj. Han bodde har tills for nagra ar sedan, men har nu satt sig ner i Sparta township. Dernast finna vi i Oneida makarna D. Danielson fran Ugglebo. De hade ursprungligen tillhort Bishop Hill- kolonien, men funno det s3, varmt att vara der, att de 1855 sokte svalka i denna ort, De voro namligen i kolonien offer for en bitter forfoljelse, inledd och vidmakthallen af de andlige ledarne, derfor att de, tvartemot desse ledares pabud emot giftermal, sysselsatte sig med att skrifva kar- leksbref till hvarandra. (De voro namligen d& ogifta). En af dessa karleksepistlar hade de haft olyckan att tappa, och en af de andliga fa- derna hade haft lyckan att hitta den. Foljden var att de staldes infor ratta hos presterna, som, sedan de gif vit de giftaslystna en skarp skrapa, upptog saken i kyrkan, der en straffpredikan ytterligare holls ofver dem. Detta par, som bodde nagra ar i Onida, lefver nu i Clay co., Kansas, der det mar val och ser sig omgifvet af barn och barnbarn. E. J. Peterson fran Fjarstad i Ostergothland kom till Oneida samma ,r, efter att, sedan ankomsten till landet 1850, hafva sett sig om litet hvarstades i republikens alia delar. Han bor annu pa platsen och har har lyckats uppdrifva en lonande liten rorelse med ur och juvelerier, m. m. Fran Galesburg kom 1866 J. P. Larson, som varit mycket verk- sam i qvarnaffarer och eger nu ett storre verk af detta slag med 3 par stenar och vardt $9,000. Larson ar fran Bjurkarna i Vermland. En annan svensk affarsman i Oneida ar George Nelson, hvilken drifver vagnmakarerorelse. HENDERSON GKOVE. Se sid. 301. 161 Platsens enda svenska kyrka ar "independent" lutheran, atminstone till namnet. Den organiserades 1877 af pastor Charles Anderson, och pastor J. W. Stromberg blef dess forste vardhafvande predikant. Den hade f orst tillhort universalisterna, af hvilka den kopts for $5,000. Mer af allmant intresse ar ej att saga om Oneida och Ontario. LYNN TOWNSHIP finnes i countiets yttersta nordostra horn, straxt soder om Galva town- ship i Henry co. Detta town har atskilliga for sig sjelf utmarkande drag. Det har t. ex, ingen kyrka, ingen town, intet postkontor inom egna gransor, hvilket icke kan sagas om nagot annat township inom detta county. Annars eger det praktig jordman, ar val vattnadt och har en vacker liten skog. Vid den sodra randen af denna skog bosatte sig 1830 Michael Fraker, hvilken samma ar upprattade en koja, den der annu qvarstar sasom en historisk markvardighet. Den bebos af R. Harrison, och finnes a sek. 16, nordostra hornet, dit den flyttats fran sek. 23. De forsta svenskar som hitkommo voro en viss Hjelm, hans hustru och 4 barn fran Alfta i Helsingland, samt Jonas Tureson fran Ljus- dahl, samma provins. De voro atminstone der 1852, da Charles Peter- son aukom, hvilken obestridligen nu ar distriktets aldste svenske ny- byggare, enar de andre flyttat derifran, Hjelm-familjen till Peoria co. och Tureson till Iowa. Peterson, som ar fran Ugglebo, Q-estrikland, ar nu egare af 160 acres godt land med boningshus och lador har, samt en lika stor valod- lad egendom i Polk co., Neb., och penningar dessutom. Atskilliga audra landsman aro har tillfinnandes och bland dem C. Appell, som har 400 acres land, Peter Chalman, ocksa en ansenlig farinersamt And. Imberg, m. fl. forsigkomna jordbrukare. HENDERSON TOWNSHIP ar belaget straxt vester om Sparta och norr om Gralesburg. Det ar i historiskt hanseende intressant derfor, att det var har som Knox countys forste hvite man slog sig ner och byggde bo, hvilket var i Feb. 1828. Det var broderna Daniel och Alexander Robertson hvilka da togo ett stycke land ej langt fran sek. 23 och 26, der indianerna bodde och od- lade sin inajs. Townshipets jordman iir tortriifflig, tillgang pa skog XI 162 finnes i den vackra Henderson Grove och genom denna skogsmark flyter en intagande liten a. Henderson town, omtalad redan i historiken ofver Knox county och Galesburg, utlades den 11 Juni 1835 af Calvin Glass och inkorpo- rerades den 7 Mars 1838. Den f orste svensk som besokte detta township ar tvifVelsutan Jonas Hanson, som hitkom 1849. Aret derpa anlande en annan landsman vid namn Hans Williamson. Denne flyttade till Wataga i samma county 1856 och ar nu bosatt i Yasa, Minnesota. 1851 kom Jonas Pe . terson hit, men afflyttade till Webster co., Iowa, 1856. Alia dessa per- soner aro fran Ofvanaker i Helsingland. Inoni Henderson townships granser bo nu omk. 70 svenska f anfiljer, utgorande tillsammans 350 per- soner. Hvarje familj besitter en liten farm om fran 10 till 240 acres. En 10-acres-farm kan synas oansenlig, ja allt for liten for en familjs un- derhall; dock taga sig de af vara landsman, som mast atnoja sig dermed, ganska bra fram. Hvar och en har ett eget litet hem & sin egendom, och familjens inanlige, arbetsfore medlemmar soka och erhalla bifortjen- ster genom arbete hvar som heist i trakten. I den mon de salunda sattas istand dertill foroka de sitt hemman och sin ladugard. Nod lida de icke, och fornojde samt idoge aro de alltid. Alia desse svenske Henderson-bor, med blott 3 blekingska undantag, aro fran Smaland och Ostergbtland. Midt i byn (eller townshipet) star en liten 1871 bygd svensk-luthersk kyrka, der 96 medlemmar tillbedja, och den dermed forenade sondagsskolan, hvari Johannes Fast ar super- intendent, raknar 40 larjungar. NAGOT OM MERCER COUNTY OCH DESS SVENSKAR. Efter general Mercer, som stred vid George Washingtons sida i re- volutionskriget och foil i slaget vid Princeton (New Jersey) ett af detta krigs blodigaste bataljer, har detta county erhallit sitt namn. Det be- griinsas i norr af Rock Island co., i oster af Henry och Knox och i soder af Warren samt Henderson. . Det omfattar 548 qvadratmils yta och innehaller 294,030 acres odlad jord, som ar af aldra basta slag inom staten, isynnerhet for majs, hvaraf countyet frambringar rika skordar. Mercers vestra granslinie utgores af Mississippi-floden, som skanker orten manga goda komersiella fordelar. Dessutom genomflytes hela countyet af Edvards-floden, som utfaller i "flodernas fader" straxt ne- danom New Boston. Fran oster till vester drager sig en annan storre strom, namligen Pope Creek, och genom landets sydostra del banar sig North Henderson Creek. Alia dessa vattendrag med sina smarre till- floden forse countyet . med en riklig vattentillgang aret om, och skog till husbehof linnes langs dessa aars strander. I Mercers norra del hemtas kol i stora forrader och af basta beskaffenhet. En blick p& countyets urkunder forrader att familjen Dennison var, om ej den aldra forsta, s& dock en ibland de forsta som borjade bebygga Mercers mark. Denna familjs hufvud var en pensylvanier till bbrden och hade fdrst slagit sig ner i New Boston aret 1828, da det kringlig- gande landet annu var en obruten och obanad vildmark, bef olkad endast af indianerna, hvilka i sistnamnda plats agde ett slags hogqvarter eller rendezvous. Har samlades de for att lagga sina rad och roka sin freds- pipa eller, i motsatt fall, trada den vilda krigsdansen, da det galde att bekampa hvarandras ratt till ortens jagtmarker. De bestodo af Sacs, Foxes Musquakas och Menominees, och med alia dessa stammar agde den Dennisonska familjen att umgas, hvari den lyckades s& val, att aldrig nagon tvist eller obehaglighet uppkom dem emellan. De rode fingo tvertom genom denna familj mycket goda tankar om de hvite, p& grund hvaraf seiiare anlande nyodlare bemottes hogst vanskapligt af desse landets urinvanare. 1 Nar omsider det i Bureaus county shistoria omtalta "Black Hawk"-kriget utbrot gafvo desse indianer Dennison en vink om att han for sakerhets-skull borde begifva sig fran orten, hvilket han gjorde, i det han med familjen tog sin tillflykt till Fort Edward, nu Warsaw; Derefter samlade sig ett antal indianer i hans ofvergifna 163 164 hydda, packade upp de i bradskan efterlemnade sakerna, lade dem och allt annat af varde pa vinden, stangde sa alia ingangar ocli satte pa dorren ett af alia rode val fb'rstadt marke, som betydde att stugan var fridlyst. Nar stridigheterna voro ofver, atervande den Dennisonska farailjen oeh fann allt i godt behall och da hofdingen Black Hawk 1840 eller deromkring for tredje gangen fornyade striden, stalde lian sig sjelf pa vakt vid Dennisons koja, till dess att hvarenda fiendtlig kanot hade forbiseglat stallet. Manga andra handlingar af samma slag bcvisades desse hvite, och nar kriget var ofver och de aterkommo till sin "klam" for att f ortsatta sitt arbete, mottes mrs Dennison af tva indianqvinnor, som bado henne mottaga en af vildgasfjader gjord stor kudde for sitt hufvud, det de visste ofta vara utsatt for haftig verk. Dessa handelser, liksom manga andra dylika, visa, att indianen icke ar sa ra, omensklig och blodtorstig, som han ofta utmalas, utan att han ar maktig att hysa de adlaste kanslor. Hade han i hvarje fall blifvit sa val och rattvist bemott som han blef af desse New Bostons forste hvite, skulle helt sakert pa langt nar ej sa manga olycksdigra strider egt rum emellan honom och hans hvite broder. Men det ar ett for oss hvite nedsiittande f orhallande att vi varit, genom var troloshet i fraga om hallandet af med indianen ingangna fordrag och anfallsif ver nar det gallt att utvidga vara egodelar, de, som gifvit upphof till den bittra rasfejd vi nu bevitna och som troligen icke kommer att upphora, innan indianens slagte hor till de forgangna. Mercer county borjade forst bebyggas langs Mississippi-floden, hvartill orsaken var den, att man vid denna tid icke hade nagra andra kommunikationsleder an dem de segelbara vattendragen forlanade- Som jorden der ar af utmarkt beskaffenhet kommo ej allenast ett for den tiden talrikt antal verkliga nyodlare, utan ocksa en skara landspekulan- ter, och emellan dessa bada klasser uppstod en fejd, som kom hardt nar att blifva blodig. For att sa mycket battre kunna f orsvara sina intres- sen bildade da uybyggarne ett slags skyddsforbund. De sallade sig samman i ringar (liksom politikussarne nu gora) oinkring landkontoret, der de, hvar och en med en duktig knolpak i handen, hollo pa veder- borligt afstand "landhajarne", hvilka naturligtvis icke brydde sig om att med vald forsoka genombryta "forsvarslinien." Likval skulle ma- handa denna taktik icke hafva lyckats sa val, om ej landagenterna hade statt pa nybyggarnes sida och tillmotesgatt dem sa langt de kunde. Nar t. ex. landet utbjods, skedde detta i sa lag ton, att de till bakgrun- den trangde spekulanterna icke horde hvad som forsiggick, och nar na- gon nybyggare hade gjort ett lagt anbud, sag $1.25 pr acre, slogs det for honom innan spekulanten fick tid att bjuda ofver. Den mark, som nu utgar Mercer co.. bildade fordom en del af Pike co., hvarifran det senare ofvergick till Warren co. Ett county for sig 165 sjelf blef det 1835. Aret derpa hade det sitt forsta politiska val, vid hvilket 50 personer upptradde sasom rostare. New Boston var da county-satet. 'Sedan dess hafva atskilliga andra platser "haft den aran," och Aledo, som nu ar distriktets "hufvudstad" fick denna utmarkelse genom en 1857 skedd folkomrostning. Township organiserades icke forran 1853, da folket med 523 roster emot 436 beslot att sadana distrikter skulle bildas. Sina akerbrukspro- dukter affor Mercer a tvenne genom countyet lopande jernbanor den ena Galva-bibanan till Chicago Burlington Quincy och den andra samma stambanas Rock Island St. Louis-gren. Under sin 45-ariga tillvaro har detta county forvandlats fran en obefolkad vildmark som det var till en af statens bast uppodlade och rikast befolkade trakter. Sma stader, byar och villor ligga strodda ofver dess karta; kyrkor, skolor och andra bildandc inrattningar fiunas ofverallt; rikedom och forfining utmarka manga af dessa samhallen, och valstand ar regeln. Hemligheten till denna snabba ofvergang fran ur- tillstandet till civilisation ligger uti en bordig jord och ett foretag- samt folk. New Windsors forste svensk var Olof Franell, en af Bishop Hill koloniens missnojde, hvilken jemte familjen hitflyttade ar 1859, da plat- sen agde ganska ljusa framtidsutsigter. Husbyggandet gick derfor friskt undan, och F., som var husbyggare till yrket, hade alls ingen svarighet att finna lonande sysselsattning. Emellertid hollo icke utsigterna hvad de lofvade. En patankt jernvag, som forvantades att stryka forbi plat- sen, kom icke den vagen och New Windsor gick p& grund deraf tillbaka tills 1869, da en jernbana kom och ingjot friskt blod i den lilla samhalls- kroppen, som nu borjade vaxa. Aret forut hade A. P. Stephens och S. T. Gibson oppnat en han- delsrorelse, som f ortsattes till 1873, hvilket ar Stephens salde sin del deri till C. Shaw. Tre ar senare fick firman en svensk niedlem till, naml. Alfred Hallberg. Denne, sonj ar fran Adelslof, Jonkopings Ian, ankom till landet 1869. Gibson ar afven svensk, och sasom ett bevis pa omfanget den rorelse denna firma drif ver, ma namnas, att den om- satt sa hog summa som $71,000 pa ett ar. Pa varen 1869 borjade ofvannamnde Franell en jernkram- och ten- varuhandel, den han forested till 1872, da den ofvertogs af broderna Lindorff. Desse, som aro fran Karlskrona-trakten, ankommo till landet 1868 och bosatte sig forst i Alpha, som da antydde mycken lifskraft. Franell hyste tillochmed sa goda forhoppningar om den lilla platsens framtid, att han dit f orflyttade sitt i New Windsor befintliga anghyf- lingsverk, och gjorde der sitt hem. En annan svensk . aifiirs man eger New Windsor f John Carlson, hvilken harstammar fran Frodinge i Kalrnar Ian, hvarifr^n han utvan- 166 drade 1867. Han sysselsatter sig nu med sko- och laderhandel. Yidare markes C. F. Peterson, en b'stgote, som varit i landet anda sedan 1852. I kompani med S. P. Samuelson, hvilken kom fran Kristdala i Smaland 1859, oppnade han for m^nga ar sedan en liten affar med specerier, hvilken utvecklats till ett ratt aktningsvardt omfang. Firman handlar nu med nastan alia slags varor och har nyligen fullandat en storre bygnad for sin rorelses behof. G. M. Anderson fran Hycklinge i Ostergothland gor storartade skradderiaftarer; J. A. Lundquist haller en restauration ; John Rosen- berg och J. F. Tornquist ha hvar sin smedja och vagnmakareverkstad; J. P. Wallin ar sin egen i malareyrket och A. P. Svanson, John Olson samt A. Lindahl aro alia husbyggare. En landsman som heter Nygren har nyligen oppnat skraddareverkstad, och John Berg vill forsoka sin lycka som hyrkusk, Haraf ses, att landsmannen i New Windsor veta att f olja med sin tid pa industriens fait. For en plats med endast 500 invanare ar ju detta bra gjort af svenskarne. Desse hafva i ordets bokstafliga mening ut- trangt en stor del af de infodde ur New Windsors handelsverld. Nar Gibson inlat sig uti sin rorelse 1868, hade han ett mycket litet kapital att forfoga ofver; men han eger i dag i den stora affaren, ett vackert hem vardt $6,000 och en praktig 160-acres farm straxt utanfor platsen. Den Gibsonska familjen har haft en sallspord tur. Dess historia pa amerikansk botten ar helt kort denna. Ar 1853 anlande fran Solves- borg Thomas Gibson med sonerna Louis och Sven T. till Chicago, hvarest den senare fann anstallning i McCormicks verkstad och erholl 50 cents om dagen, for hvilket han egde att sjelf forsorja sig. Hade han stannat der, kunde han nu hafva .varit en framstaende mekanikus, ty han egde anlag i den riktningen; men familjen var fattig och onskade att sa fort som mojligt fortjena penningar for att kunna efterskicka de ofriga i Sverige efterlemnade medlemmarne. Nar de erhollo tillfalle att fortjena $1.25 om dagen & den da under byggnad varande Chicago- Rock Island-Pacific-banan, omfattade de detsamma och gingo alle man gladt till verket i narheten af Shabbona Grove i Henry co. Efter nagra manader, sa tillbringade, foro de till Galesburg, der Sven fick syssel- sattning hos handlanden Colton. En dag skickades han i nagot arende ut pa landet. Han vardt da ofverrumplad af en haftig regnskur, som genomblotte honom. Deraf f oljde en svar forkylning och af forkylnin- gen en svarare gikt, som for alltid satte honom ur stand att forratta nagot hardare arbete. Hans lif fick harigenom en ny riktning. Han inkom pa det da i Galesburg borjande ''Hemlandets" tryckeri, hvarifran han efter en tid ofvergick till den i Galva upptradande "Svenska Repub- likanaren". Senare foljde han Hemlandet till Chicago, der han arbe- tade som sattare till ar 1863, for att da fara till Goodhue Centre i 167 Minnesota och blifva jordbrukare. Sin farm der salde han for 500 svenska specier. Belastad med dem kom han tillbaka till Chicago, for derifran till Altona, Knox co., och ingick der som kompanjon i en han- delsrorelse, hvilken aftar hade pa 13 nianader sammansmalt hans svenska silfver till intet, Han forlorade det, och maste nu borja sin bana pa nytt sasom handelsbitrade, i hvilken egenskap han fortfor till dess att han sokte och fann sin lycka i New Windsor, der han ocksa varit post- mastare 8 ar. Den i Sverige efterlemnade delen af f amiljen fick omsider medel for ofverresan, och alia forenades i Galesburg. De senast ankomna voro modren, 3 soner och 4 dottrar. De bada gamle lefva annu i (New Windsor), och atnjuta god helsa. Gubben, nu 71 ar, var den forste svensk som arbetade i Browns verkstader i Shanghie. Sonen Louis finnes i Galesburg, for Sven hafva vi redogjort, tva dottrar aro doda, en ar gift med Peter S. Nelson i Henderson Grove, och en annan med Tufve Johnson fran Paxton, sonen Nils, som nu kallar sig James E. Forrest, ar jordbrukare i Kane co., John innehar den ansvarsfulla f ormans- platsen i tidningen Chicago Times satteri, och Mathews drifver jordbruk i Henderson township, Mercer co. Den Gibsonska familjen bestod ur- sprungligen i Amerika af 11 personer, men raknar nu 36 medlemmar, hvilket antal nog snart fordubblas, om halsa och konjunkturer varda goda. Med New Windsors oden har familjen Falk sa mycket gemensamt, att vi ej fa forbiga den. Den bor visserligen i Oxford township, Henry co., men endast ett kort afstand fran gransen och eger dessutom en an- senlig egendom i narheten af denna plats. Det gamla paret ar fran Kristdala i Smaland och utvandrade 1854 samt slog sig ner i Oxford aret derpa. Af de sju barnen ar sonen A. P. Falk, som ocksa lefver och verkar i Oxford, 1 i mil fran New Windsor, den aldste. Han borjade lifvet med att gora hvad heist som erbjod sig. Ett mycket anlitadt satf for honom att gora sin utkomst var att bryta mark for andra. Han har sasom nyodlare brutit ofver ett tusen acres |prari-mark. Slutligen kom han sig sa fore, att han kunde arrendera ett sty eke jord, och 1863 kopte han en liten farm. Sedan dess har han, som i Oxfords historik namnes, forvarfvat sig 865 acres, hvaraf han dock ny- ligen afsalt en del, men eger dessutom 320 acres i Rivola township, Mercer co. ; sa att han kan sagas vara egare af minst 1,000 acres. De gamle, af hvilka mannen ar fodd 1811 och hustrun 1817, bo a sektion 17, Oxford township, der ocksa sonen John Fredrik bor. En dotter ar gift med A. Hallberg, kopmannen i New Windsor, en annan ar gift med A. Kallberg i staden Moline, sonen Magnus har en stor farm i Page co. Iowa, en dotter ar dod och sonen Nels afled i militartjenst under inbor- deskriget. 168 Platsens svensk-lutherska forsamling bildades 1869 och byggde en kyrka for $7,000 1870; har sedan dess afven byggt ett pastorsbostalle, raknar nu 221 niedlemmar och f orestas af pastor N. Th. Vinquist, som ar fodd i Stockholm 1840, kom till Amerika 1867 och prestvigdes i Carver, Minnesota, den 18 Juni 1868. ALEDO raknar omkring 30 svenska familjer, hvilka alia taga sig val fram, be- roende dels pa jordbruk och dels pa handels- och handtverksrorelser. Utom desse finnes ett antal svenskar boende a landet haromkring, men som de alia varit har endast en kort tid, hafva de annu icke blifvit egna jordbrukare, utan hyra sma farmar. Aledos forste svensk var John Johnson, som hitkom straxt efter inbordeskriget, i hvilket han med heder deltog. Sedan dess hafva de ofriga kommit nagra om sender. P. Ringdahl fran Rinkarby i Skane, anlande till Amerika 1865 och till Aledo 1869. Sina forsta ar harstades tillbragte han sSsom arbetare for P. M. Duncan, med hvilken han senare ingick i kompaniskap om en skraddareaftar. En sadan drifver han nu ensam och lyckas val. En annan landsman, J. 0. Luhdblad, har sedan 1870 haft egen skomakarerorelse. En likadan rorelse drifver firman Johnson & Wallin och 0. Nyline. Eric Anderson ar platsens malare. TJtomdetta finsej mycket vardt att anteckna om Aledos svenska sam- halle. Tillaggas borblott att landsmannen har som annorstades icke for- gatit sina religiosa intressen, hvarom en vacker liten luthersk kyrka bar tillrackligt vitnesbord. Denna kyrka hafva de icke sjelfve byggt, utan de kopte den "f ardiggjord" for 3 ar sedan af en presbyteriansk forsamling. De hafva likval betydligt forbattrat den. Forsamlingen, som bildades 1873, f orestas af pastor Vinquist i New Windsor. NEW BOSTON. Denna lilla, vid Mississippi-floden belagna town har sedan nagra ar haft en liten svensk befolkning. A. P. Anderson, And. Westblad och John Seastone (Sjosten) voro de tre forsta som hitkommo for att har profva lyckan. Af desse var den senare den aldra forste. Han kom 1859, hafvande aret forut emigrerat fran Hoffmanstorp i Krouobergs Ian. Aret derpa (I860) borjade han egen vagnmakarerorelse, den han dref ensam till 1868, da han som kompanjon intog A. P. Anderson, 169 hvilken utgick 1877 for att inga i bradhandel. Seastone sysselsatter stadigt fern arbetare och tillverkar akdon samt akerbruksredskap for $10,000 arligen. Westblad bar for langesedan flyttat barifran och vistas nu i narheten af staden Geneseo. En annan svensk affarsman bar New Boston i Jobn Hollander, som varit bar sedan 1866, da ban efter ett kringirrande lif andtligen beslot att gora sig bofast. Han upprattade en liten sadelmakareverkstad, och i sitt foretag bar ban haft sa god framgang, att ban nu ar en af stallets "solida karlar." Forhallandet att desse tre svenskar lyckats sS, val pa affarsgebitet a en plats, som raknar endast 6 svenska farailjer, bevisar att det icke ar nodvandigt att trangas i de ofverbefolkade svenska ny- byggena, utan att det ar mera formanligt att soka nya fait for sin verk- samhet. New Boston, som ar Mercer countys aldsta town> eger den aran att hafva blifvit "utlagd" af ingen mindre personligbet an Abraham Lin- coln, den store presidenten. Han var det som uppmatte trakten och utlade gatorna; detta skedde den 30:de Sept. 1834, saledes 26 ar innan ban kallades att presidera ofver nationen. Platsen bar sedan dess krupit smaningom framat, sa att den nu raknar 600 invanare. Vi ha i Forenta Staterna dussintals stallen med namnet Lincoln, men om nagon plats fortjenar detta vackra namn, sa ar det val denna, hvilken anda gatt miste derom. Men man visste naturligtvis icke 1834 huru stor den man var sorn i landtmatarens egenskap besokte det lilla nybygget. Nagon svensk kyrkforsamling eller annan organisation finnes bar icke. Befolkningen ar dertill for liten, ehuru nagra svenska familjer bo i narheten a hyrda farmar. Ej langt fran New Windsor ligger Keithsburg, der nagra fa svenskar finnas. Af desse ar And. Johnson, skraddare, John Mattson, fiskare, och Charl. Nelson, anstald vid jern- banan. I Viola traffas likaledes nagra med ett och annat sysselsatta landsman, af hvilka John Grustafson bar skomakarverkstad. Rorande Keithsburgs upprinnelse namna county-anualerna att dess forste hvite "settlare" var John Vannetta, hvilken dock snart salde ett "homestead" till Robert Keith, en skotte, som ankom till platsen 1835. Tva ar senare vardt stallet "utlagdt" eller surveyed samt nek da sitt narvarande namn efter nyssnamde skotte. Dess befolkning ar nu 800. I Keitsburg ar afven bosatt John Mattson, en dotterdotters son af den pa sin tid beryktade Knut Pehrson fr. Knutstorp, ocksa Bankegubben kallad, hvilken var riksdagsman for Lesters harad. John Mattson koni till Amerika 1853 och borjade aret derpa sysselsatta sig med fiske p& Mississippifloden vid Memphis, St. Louis, Burlington och andra stallen. Han ar annu i samma yrke; ar 1860 gifte ban sig med en amerikanska, som, sedan hon gifvit honom 6 barn, dog 1878. 170 Swedona. Denna town hette i borjao. Berlin eller, som svenskarne plagade kalla den, a Bullen." Den har ett skont lage a en upphojd plata, hvari- fran en vacker utsigt gifves of ver den soder derom sig utbredande slat- ten, genom hvilken Edvardsan framflyter, A den norra och vestra sidan omgifves Swedona af en harlig skog, som kallas Richland Grove. Ett hvad naturliga behag betraffar battre lage an detta finnes ej vida om- kring, och hade Rock Island St. Louis-banan kommit att stryka nagra mil narmare vesterut, sa att denna plats kommit i dess linie, skulle Swedona hafva vnnnit f ordelar hvilka gjort det till en town af ansenlig vigt. Istallet har det genom den i narheten framgaende banan, som leder trafiken till andra towns, forlorat mycket af hvad det forr agde ; manga af dess bygnader hafva blifvit flyttade till New Windsor och Lynn, medan manga andra sta tomma. Platsen raknar dock annu n3r gra hundra invanare och ar val torsedd med kyrkor samt skolhus. I Swedona och dess omedelbara omnejd bo f. n. omkring 60 svenska familjer. Utaf desse ar tvif velsutan Nils Magnus Chilbergs den aldste i orten. C. ankom 1849 och har varit har oafbrutet hela tiden. Hans svenska hemort ar Kisa i Ostergothland. Familjen bestod vid ankomsten af honom sjelf , hustru och tre soner, hvilka alia annu lefva och befinna sig i sorgfria omstandigheter. Den aldste sonen ar handelsexpedit i Cam- bridge, den andra i ordningen, Leander, ar en valmaende farmer ej langt fran fadershemmet a sek. 19 i Lynn township, och Nils ar kopman i Kear- ney, staten Nebraska. Gubben sjelf, hvilken tillbragte de forsta 16 aren harstades sasom skomakare, sitter med sin gumma under eget tak och blickar med gladt mod emot det kommande. Aret efter denna familjs ankomst anlande fran Sund socken i Lin- kopings Ian Gustaf Larson och And. Samuelson. Larsons familj bestod utom honom sjelf af hustrun och tre dottrar. L.. som sysselsatte sig med jordbruk den storsta delen af tiden, dog for nagra ar sedan. Hu- strun lefver och dottrarna aro bortgifta samt spridda. Samuelson bor nu en mil oster om staden Cambridge i Henry co. 1857 starktes de redan namndas antal af en annan familj. Peter Magnusson med hustru och fern barn ankom nu fran Idre i Ostergohtland och slog sig ner a sek. 30, Lynn township, straxt bredvid Swedona. Gubben Magnusson afled for ett par ar sedan, men hans son C. J. Magnusson, som ar brand- stodsbolagets u Sveas" skicklige sekreterare, ar en af townshipets storste och framgangsfullaste jordbrukare. Tvanne af dottrarna voro gifta med framlidne pastor Esbjorn och enkan bor nu tillsammans med den lefvande mrs Esbjorn i Swedona. Efter sistnJimnda ar borjade svenskarne komma i storre skaror och till storsta delen fran Smaland. Sin storsta svenska invandring erholl 171 Swedona 1855, da, ett antal mera bemedlade familjer anlande och gjorde betydiiga landuppkop i trakten. De uppga nu, som sagdt, till inemot 60 familjer, af hvilka halften bo i Swedona och halften a landet, der de aga sma farmar och taga sig fram ratt bra, okande sina egodelar ar ef- ter ar. Platsens svensk-lutherska forsamling bildades 1859, men kyr- kan, som tillhorde Andoverforsamlingen, hade uppforts aret forut. Swedona-forsamlingen borjade sin bana med 50 komunikanter, men bar nu 572; en stor del af desse tillhora dock Lynn township; afven Opp- heims svenska lutheraner biora hit, ehuru desse ega ett kapell i sin egen plats. Kyrkegendomens varde ar $6,000. A. Andren, som varit forsam- lingens pastor de 13 senaste aren, ar fodd i Grenna den 10 Sept. 1827, utvandrade 1853 och prestvigdes i Dixon Ills, den 12 Sept. 1856. Swedonas svenska metodistforsamling kom till stand 1855, och kyr- kansbyggdes 1859. Dess medlemskap bestar af 110 personer; dess kyrka ar varderad till $1,000 och pastorsbostallet till $600. Till grundmed. lemmarne horde de annu i trakten qvarboende C. Lundquist, S. Jader- berg, John Hoogner, Samuel Wallin, C. M. Larson, C. F. Peterson, Pehr Anderson, Gust. Johnson och P. Peterson. Platsens svenske affarsman aro fa. Sven Jaderberg, som ar fran Ofvansjo, Gestrikland och varit bar sedan 1855, haller en specerihandel : han ar afven postmastare. C. F. Rodin ar skraddare; And. Ferong, skomakare, och John Erickson, smed. Ej langt fran Swedona ligger i samma township, namligen Rich- land Grove, den lilla nyligen grundlagda byn Cable, som utgor and- punkt for Rock Island Mercer county-jernbanan. Den enda svensk har i trakten ar Charles Peterson fran Tjarstad i Sverge. P. ar egare af en stor farm, en kolgrufva och en speceri-handel. Han saknar derfor ingenting som kan bidraga till bans ekonomiska trefnad och valbefin- nande. Hans son sysselsatter sig med kotthandel. STARK COUNTY OCH SVENSKARNE DER- STADES. Stark begransas i norr af Bureau och Henry counties, i oster af Bureau och Marshall, i soder af Peoria och i vester af Knox och Henry. Dess ytinnehall ar 288 qvadratmil, uppdelade i 8 townships. Vid organiseringen 1839 erholl det sitt namn efter en liten by i staten Tennesee. Tio ar dessforinnan hade Isaac B. Essex, hvilken anses som omradets torste hvite man, nedsatt sig & den ort, som sedan blifvit township och nu bar hans namn. Efter honom kom John B. Dodge, hvilken byggde sitt hem a sek. 14; och ej langt efter denne anlande Ben. Smith. Desse tre fortf oro att vara ensamme herrar ofver trakten till aret 1831, da ett annat litet sallskap fann sin vag hit. Tre ar senare hade Stark kommit sa langt p utvecklingens vag, att det kunde halla ett politiskt val, vid hvilket 33 roster afg&fvos, och detta antal hade vuxit till 54 ar 1836, hvaraf framgar att folktillokningen och nyodlingen icke gingo sa raskt undan i dessa tider, som de nu gora. Med hansyn till naturliga f ordelar ar Stark lika val lottad sorn sina grannar. Genom detsamma flyta Spoon-river samt Walnut- och Indian Creeks, hvilka aar f orse invanarne med vatten for boskapen. Skog finnes afven, och hvad marken vidkommer, sft ar den s& bordig och lattskott som Knox' och Henrys. Den erfarenhet, som varit och ar andra nybyggares, var afven deras, som forst broto vag for civilisationen i detta county. I sitt arbete "Stark county and its pioneers" namner mrs E. H. Shallenberger atskil- ligt om dessa "early settlers. 1 ' Hvad som besvarade dem mest var, enligt hennes uppgifter, svarigheten att utbyta sina jordbruksalster for specerier och tyger jemte annat som de behofde, men ej sjelfva kunde frambringa. Peoria var lange dess narmaste marknadsplats, men 1838 kunde de pa grund af det laga vattenstSndet i Illinois-floden icke begif- va sig dit, utan nodgades istallet fara till St. Louis, hvilket foranledde dryga omkostnader och stor tidsforlust. Icke ens mjol fans att tillga pa narmare hall. Hvetet maldes derfor i kafteqvarnar, och ett majsrif- jern eller "corn grater," den ende i countiet, fick g& fran hus till hus for en lang tid, tilldess att det allmanna valst^ndet mojliggjorde inkopet af battre redskap for sadesmalningen. 172 173 Om nagon blef sjuk da for tiden och rnenniskorna voro da, lika mycket som nu underkastade fysiska krampor s& fick han taga sig fram utan lakare, ty nagon sadan fans ej p narmare hall an i Peo- ria. Der var ocksa den narmaste presten. Det oaktadt voro invanarne icke nedslagne. Den ungdom, som nu vaxer upp, kan ej, sager mrs S., forestalla sig att deras fader kunde lefva lyckligt under sadana ogynsam- ma forhallanden. Och dock tillagger hon var det lika mycken gladje uti dessa ansprakslosa och i manga hanseenden bristfalliga hem som uti vara dagars forfinade hus. Att det p samma gang da, som nu, fans olika slags menniskor, raa och bildade, lata och idoge, snygge och osnygge o. s. v., faller af sig sjelft, hvadan det ocksa forstas att lyckan och gliidjen icke voro allena herskande. De stockhyddor, som utgjorde folkets forsta arbete i byggnadsvag, voro nastan alia efter ett och sam- ma monster. De voro forsedda meden af grofva brader tillverkad dorr. Genom den kom man in uti ett rum, hvars golf var lika enkelt och sim- pelt. En stor eldstad fans rnurad af grasten oeh lera. Der& kokades niaten i pannor och gry tor, hvilka ofverensstamde med det ofriga. Midte- mot harden stod sangen, gjord af uti vaggen instuckna storar, ofver hdlka voro lagda andra spjelor och dera halmbolster saint ett taekeeller i den kalla arstiden en skinnfall. Med glasfonster bestodo sig endast de mera forsigkomna fa; den stora mangden atnojde sig med ett i vag- gen sagadt hal, som fick vara oppet under dagen, men tilltapptes om qvallen. Spik horde till lyxartiklarna; man begagnade istallet trapin- nar, och tunga traklumpar, fastade vid tag, utgjorde de ankaren, som hollo taken pa behorigt stalle. Nar omsider invandringen borjade till- taga infordes atskilligt med hvars tillhjelp ett biittre utseende gafs at saval hyddor som mobler. For det inres f orfining blef isynnehet kalika- tygerna af ett ofantligt varde. "Grif," sade en gammal nybyggare, "qvinnan nal och trad samt s& mycket kalika hon vill ha, och hon for- vandlar sig sjelf till en drottning och den enklaste boning till ett palats." S3, gjorde qvinnorna i Stark county. Med kalikans ankomst fick all- ting ett nytt och trefligt utseende, och nu ser Stark lika inbjudande ut som statens andra counties. SYENSKARNE i STARK COUNTY, * aro pS, langt nar icke sa manga som i Knox och Henry. De, hvilka har ilterfinnas, aro sadana som inflyttat fran nargransande counties, och ar det i blott tvenne townships som de nedsatt sig, namligen Gosher och Toulon. I Goshen ligger byn Lafaytte, som jemte Victoria i Knox co. blef malet for de missnojde Bishop Hill-kolonister, hvilka tidigt skilde sig fran den Eric Jansonska skaran for att soka sin utkomst annor- stades. 174 En af desse var Sven Larson fran Soderala. Han flog, s att saga, ur koloni-boet hosten 1846 och tog anstallning hos Jonathan Hodgeson. Aret derpa foljde hans broder Louis exemplet, och ej langt deref ter be- gafvo sig de bada till Galesburg, hvarifran Louis for till Kalifornien 1851, men atervande pafoljande ar, da ban i forening med brodren satte sig ner i Copley township af Knox co., der de annu lefva. I metodistpredikanten Peter Nyberg finna vi en annan af Starks forste svenske bebyggare. Denne, nu en gammal vorden man, hvilkens svenska hemort ar Lulea, var timmerman a ett af de fartyg. som 1846 b'fverforde Eric Jansons sallskap. Under hafsfarden blef han s fGrtro- gen med utvandrarne, att han, vid ankomsten till New York, tog afsked af sjon och foljde dem till Bishop Hill. Der staunade han likval icke mer an 6 veckor. Han hade efter denna tids f orlopp blif vit en af de missnojde med forhallandena. Han flyttade derfor till Lafayette, for derif ran till Victoria, der han tillbringade vintern, begaf sig pa varen till Peoria och sysselsatte sig der en tid med byggnadsarbete, for att pa hosten 1847 ater begifva sig till Lafaytte, der han i December samma ar ingick aktenskap med Lovisa Anderson fran Westmanland, som ocksa tillhorde de fran jansonismen aftalnes antal. Pa varen 1848 flyttade paret till Victoria, hvarest det vistats alltsedan dess. Broderna Peter och George Challman (Kallman) ofvergafvo kolo- nien 1847 och gjorde da Lafayette till sin vistelseort. De f ortjenade till att borja med sitt brod ^enom arbete for en ofverste vid namn Hayes, som betalade dem 25 cents om dagen, hvilken lilla afloning de anda nodga- des uttaga i handelsvaror. Victoria blef deras nasta verksamhetsfalt och derefter Galesburg, hvarest Peter arbetade sasom timmerman for $6 i manaden. Har angrepos de bade af den da haf tigt rasande guld- febern, under hvars inflytande de reste ofver till Kalifornien. I likhet med manga andra Kaliforniafarare aterkommo de efter ett ars bortovaro, nojde med den erfarenhet, de under denna tid hade vunnit. 1847 bosatte sig i Lafayette Eric Anderson med hustru och fern barn. A., som var fran Alfta, hade utgatt afven han fran Bishop Hill- kolonien, med hvilken han icke kom fullkomligt ofverens. I Lafayette tog han sig fram val. Han och tre af barnen aro nu doda, men hustrun bor annu qvar i lugn och ro en mil norr om platsen, omgifven af flera uppvaxta barn. Ungefar samtidigt med denna familj kom fran Bishop Hill Jonas Peterson, ocksa en Alfta-bo. Han lefver annu och ar valmaende nagra mil nordost harifran. Samma ar hitkommo broderna John och Peter Erickson. De hade afven tillhort kolonien. Bada lefva annu i trakten och haf va genom flit och sparsamhet upphunnit en sorgfri ekonomisk stallning. Till de fa svenskar, som senare anlandt, hor Olof Glad fran Alfta, hvilken f. 11. bor i Frankers Grove, tva mil harifran. 175 I trots af derma goda borjan har dock Lafayette icke blifVit nagon "Swedish town." Den ende svensk som har drifver aflar, ar Peter Wexel, hvilken ar pa en gang stned och hotellforestandare. I detta township a sek. 13 har sedan 1863 bott en gammal svensk- amerikanare vid namn Eric Norberg men sin familj. N. var medlem af kolonien till dess att den delades, sedan hvilken tid han blifvit ryktbar sasom en af karandena i det ryktbara koloni-malet. Toulon, som har 1,200 invanare, ar detta countys "hufvudstad." Har bosatte sig omk. 1855 Olaus Forss och bans hustru bada fran Stockholm. Denne F., hvilken lar hafva varit fodd i Nov. 1821, var bemedlad och lefde manga ar i goda omstandigheter a platsen. Men 1863 dog hans hustru, och fran den tiden tycktes han forlora all lust att lef va. Dock ville han do eif arbar dod. Men denna onskan i sitt hjerta och fast be- sluten att icke sky nagon fara ingick han som frivillig i Illinos' 112 :te regemente. Innan han tog afsked af ortens bekanta, sade han sina nar- maste vanner att han icke komme att atervanda nied lifvet. Han bad dem derfore att hemfora kroppen och begrafva den vid sidan af hustruns i Toulons kyrkogard, salja hans egendom, rned pennin- garne anskaffa en enkel grafvard och hemsanda resten till de nar- maste slagtingarne i Sverige. Hans aning slog in. Han foil i bataljen vid Knoxville i Tennesee den 18:de Nov 1863, och a Toulcns begrafnings- plats ser man nu grafvarden ofver den torfva, som holjer hans och ma- kans stoft. Sedan sistnamnda ar har en svenska, mrs/ Katrina Geer, dotter af Peter Peterson sr. a Bishop Hill, bott har. Anton Sundquist fran Lulea hitkom 1868 och har hela tiden sysselsatt sig med mobelhandel. Der- jemte traffas har C. Holm och Nels Olson, bada fran Monsteras, saint Alfred P. Anderson, som eger och skoter platsens betydligaste larfts- kram.handel. Innalles finnes i Toulon sju svenska familjer, alia temli- gen grundligt amerikaniserade och uppblandade med stadens ainerikan- ska befolkning. WAEEEN COUNTY. Detta county bestar af 15 township eller 540 qvadratmil, utgorande 335,945 acres, varderade till $8,095,104; af denna landyta aro endast omk, 20,000 acres oodlade. I norr gransar Warren till Mercer, i oster till Knox, i soder till McDonough och i vester till Henderson county. I sin norra del genomskares landet af Henderson och Cedar Creeks, och soder derom af South Henderson Creek jemte andra smarre aar. Stor- sta delen af Warrens land ar slatt, men ej sammanhangande i nagra vidstrackta prarier, emedan de sm vattendragen dela ytan ofverallt. Jordmanen ar mycket olika de nargransande distriktens; den ar mork och bestar af hvad man kallar "vegetable loam." Skog fans vid borjan af countiets bebyggande, men har sedan dess nedhuggits. Under War- rens nastan hela mark stracker sig ett rikt kollager; 30 kol-brott bearbe- tas. Tillgang pa god bygnadssten finnes afven. Countyet som bildades 1824 och i borjan omfattade det omrade, hvaraf Henderson co. senare organiserats, fick sitt namn efter general Joseph Warren, hvilken gjort sig ryktbar i historien for det tappra satt, hvarpa han forsvarade ^sitt fadernesland i Revolutionskriget och dog en arofull dod i slaget vid Bunker Hill. Familjen Talbot anses som den forsta hvita nybyggarefamiljen. Men fru T. lar vid ankomsten hafva varit 80 &r och dog en liten tid deref ter, da sonen och de ofrige fortsatte farden langre vesterut till Oregon. En liten episod fran den tiden kan tjena att belysa Warrens davarande inre stallningar och forhailanden. Man ma forst erinra sig att slaf veri-inrattningen icke var f rammaude for Illinois vid denna tid- punkt. I Warren countys urkunder lases om en slafemancipation 1834. Den 2 oktober detta ar inf anu sig vid domstolen en viss Joseph Murphy och tillkannagaf att han onskade f rigora en honom tillhorig slaf, som ville begifva sig till republiken Liberia p& Afrikas vestkust. I och har- for agde han (Murphy) att sa"som sakerhet derfor att slafven verkligen skulle begifva sig af och ej stanna for att falla allmanheten till last, de- ponera $1,000. Men med den svarte mannens afrika-resa vardt intet af. Han stannade i Warren, ej for att blifva ett fattighushjon, utan "en makta rik man," om sagnen ar sann. Warrens fornamsta "point" ar staden Monmouth. Dit vardt coun- ty-satet forlagdt i april 1831. Men denned erholl icke platsen den lyft- ning den behofde for att varda stad. Ej forr an jernbanorna kommo strylmnde genom orten fick M. n&gon vaxtkraft. Namn af stad hade 176 177 samhallet fatt 1852 men utseende af stad borjade det icke fa forran 1855, da anghasten kom, medforande ny energi och nytt mod. Redan aret derpa byggdes har "Monmoutli College" af presbyterianerne, hvilken inrattning nu meddelar undervisning at 500 studenter arligen. och ar en af vesterns basta. Tre banker, 11 kyrkor, manga skolor, offentliga sa- lar och stora handelshus pryda nu Monmouth. I "Warren county Public Library" ha stadens 7,000 invanare en af sina bildningsanstalter. W. P. Pressly ar staden skyldig sin everdliga tacksamhet for denna ouppskattliga fordel. Han var det, som 1870 lat uppfora och sasom gafva at allmanheten of verlemna det vackra tegelhus, hvari boksamlin- gen finnes. I sitt forordnande uttrycker han sin vilja derom att hyran for de tva butiker. som finnas i bygnadens nedre vaning, skall anvandas till ink op af bocker och att den ofre vaningen alltid skall vara asidosatt for lasrum och bilioteksrum, samt vidare att ej blott stadens, utan afven "landets befokning, som stadens i framsta rummet har att tacka for sin tillvaro," skall ega ratt att begagna sig af bockerna. Sadana till ett antal af 7,000 finnas redan, och 800 nya laggas arligen till samlingen. Dessutom mottagas har 120 periodiska skrifter (magazines) och tidnin- gar. De arliga boklanen aro omk. 17,000 och de dagliga besoken 120. Den minnestod denne man rest at sig skall vara, nar andras granitmonu- m enter forvandlats till stoft. Monmouths storsta industriella foretag ar W. S. Wiers plogfabrik, Ar 1859 tillverkade W. blott en plog; 1863 var han istand att forse lan- det med 400, och i hans verkstader, som upptaga 3 acres, fabricerar man nu akerbruksredskap till ett varde af $5,000 dagligen. Har finna omk. 50 svenskar stadig sysselsattning. SVENSKAEKB I WAEEEN. Till Monmouth begaf sig 1853, da staden annu lag i sin linda, Johan Lund fran Helsingland; han kan alltsa med skal betraktas som piatsens forste svensk. Har stannade han blott en kort tid och dog na- gonstades i staten Missouri 1859, da han var pa vag till Pikes Peak i Colorado. 1854 hitkom J. 0. Lundblad, en ostgothe, nu boende i Aledo, Mercer co. Fran M., der han sysselsatte sig- med skomakeri, flyttade han 1860 till Missouri, hvarifran han vid rebellionens utbrott atervande till Illinois. Eric Engwall kom till M. samma ar och var en tid i bolag med Lundblad, men dref de sista aren af sin lefnad rorelse pa egen hand; han dog 1876, och med en samlad betydlig formogenhet, som tillfoll i Sverige varande slagtingar. Broderne, Hakan och Lewis Nelson fran Skane hitanliinde 1854 och aro annu har, den ene sysselsattande sig med mureri, den andre med allmant grofarbete; bada aro gifta och taga sig bra fram. En an nan X.I1 178 skaning finna vi i Mans Cassel, som upptradde i M. 1855; hvilket &r John Johnson fran Helsingland ocksS, hitkom. Den forre lefver har annu med sin familj, och den senare har efter 24 ars vistelse pa platsen flyttat till Iowa. Carl Lundgren fran Nykoping har med undantag af 6 ar, hvilken tid han del vis tillbragte som medlein af ett Minnesota-rege- mente under inbordeskriget, bott har sedan 1856. John Beck, ehuru fodd i Danmark, far ga som svensk bland svenskarne; han slog upp sitt talt i Monmuuth 1857. Forsvenskad blef han a Bishop Hill, der han uppeholl sig aren 1857 8, fast han, som han sjelf f orsakrar, fann det omojligt att "svalja kolonisternas religiosa ideer." Sina forsta ar pa" denna ort fordref han med att sl& tegel, men slog sig senare pa skohan- del, i hvilken affar han nu slar sig bra fram. Vidare m& sasom pionierer har pa orten namnas Jonas Larson fran Skane, som hitkom 1857 och for ha rif ran till Iowa 1871 ; Jakob Soder- strom fran Visby hitkom 1855, ar annu har och drifver skohandel; major Holmberg, en man med militarbildning, bosatte sig har 1859 och blef mycket framstaende, men ingick i Unionens tjenst vid rebellionens utbrott och aterkom aldrig, samt atskilliga andra. En stor del af lands- mannen harstades, som torde uppgd till omkring trehundra sjalar, aro skraddare, och atnjuta sasom sadana anseende for skicklighet. Ingen af desse ar dock sin egen. En liten svensk kyrka finnes. Den ar luthersk. Forsamlingen bildades 1859 af 9 f amiljer, for hvilka prof. Hasselquist, da bosatt i Gales- burg, i borjan predikade. 1870 uppfordes kyrkbygnaden och ett pa- storsbostalle, bada kostade $2,500. Forsamlingen, som nu raknar 75 medlemmar, har f . n. ingen anstald pastor. N&gra mil vester om Monmouth ligger Roseville, som har 800 in- vanare, af hvilka 30 eller deromkring aro svenskar, hvarjemte det nar- gransaude landet bebos och bebygges af ett mycket storre antal lands- man. De aro emellertid endast arrendatorer af de sm& farmar de bruka, emedan landet vid deras ankomst stod for hogt i pris for dem att kopa egna hemm an. Men de, som bo i Roseville, besitta alia utom en egna hem. Af dessa finna vi M. N. Anderson, L. G. Johnson och F. R. Nor- gren sysselsatta med vagnmakeri samt Peter Anderson och Magnus Henderson med skohandel. Den aldra forsta svenska nybyggaren i Roseville var John Ander- son fran Westergothland, som hitkom 1867 och flyttade 1878 till Kan- sas, der han nu aterfinnes i McPehrson co. Broderna M. N". och P. Anderson, fran Jemshog i Blekinge, kommo nast, den ene 1870 och den andre 1871. Traktens svenskar hade omkring 1874 haft missionsbesok af fran 3 olika samfund utsiinde, som forestallt dem nodvandigheten af en orga- niserad kyrkforsamling, och en sadan kom till stand 1875; den ar af det 179 Ansgari-lutherska slaget och raknar nu 25 medlemraar. En liten kyrka byggdes samma ar for $1,000, men ingen prest tjenar for narvarande vid hjorden. Nagot soder om Roseville ligger jernbanstationen Swan Creek, och har bo nagra svenska familjer. Olof Anderson liar drifvit smedsyrket fern ar pa platsen. Sydvest harifran traffas nybygget Raritou, hvarom- kring bo manga svenska farmare. John Johnson ar platsens smed och en mr Lejon dess skomakare. Ett par sma lutherska forsamlingar hafva har funnits, men kunna nu anses sasom upplosta. Niira harintill ar Youngstown, hvarest nagra landsman traffas strodda, och i countyets ostra del bo omkring Berwick ett fatal svenska jordbrukare, liksom ocksa vid Alexis och North Henderson i den nordostra delen, som stoter intill Knox och Henry co ? s, fran hvars svenska nybyggen de har bosatte landsmannen i f orstone kommit. BUREAU COUNTY. For 50 ar sedan lag detta omrade inom gransen af den obebodda och i sitt davarande skick obeboeliga vestern. Knappast en enda hvit man, om man gor undantag af jagare och gillrare, hade dabetradt denna mark, som holls i obestridd besittning af den rode mannen. Buffeloxen var redan d& forsvunnen, men vargar, hjortar oeh andra djur funnos i mangd. Annorlunda ser det nu ut. De vidstrackta slatterna, hvilka da voro betackta med gras och vilda blommor, bland hvilka prari-eldarne foro harjande fram hvarje host, hafva langesedan forvandlats till herr- liga sadeslalt, mellan hvilka vackraboningar, villor och tradgardar aflb'sa enformigheten och vitna om odling och valstand hos befolkningen, som i dag i antal uppgar till ofver 40.000. Den forsta tillstymmelse till en menniskoboning i Bureau county bygdes af Henry Thomas i Maj 1828. Han ankom d& med en vagn dra- gen af tre par oxar till den ort, som nu ar "town of Bureau. Landet fortfor att vinna "settlare" ar efter ar, ehuru det var lika riskabelt att bygga och bo i Bureau co. da, som det nu ar i Montana och andra af indianer hemsokta territorier. S3, sent som 1830 uppskattades "rodskin- nens" antal i detta co. till minst 2,000; och desse vildmarkens soner voro icke mildare, utan tvertom nastan oforsonligare emot sina bleka broder an de aro nu. Mangen var ocksa den nybyggare, som foil for deras pilar och tomahawker. Ar 1831 funnos i Bureau ej fler an 15 hvita familjer emot sagde antal roda individer. Icke underligt derfor, att de forre kande haret resa sig, nar de tankte pa de senare, och icke underligt heller, att de senare fattade karlek for de f orras skalper. De rodes hof- ding var Black Hawk (Svarta Hoken). Denne hade sistnamnda ar gjort atskilliga lieudtliga demonstrationer, och nar omsider det borjade giun- kas om att han jemte 500 af sina krigare oinbjuden anmade besoka Bureau, samlade sig dess hvita invanare i ett mote och besloto, att ome- delbar flykt stode i den innerligaste forening med deras valfard. Beslut och handling var ett i detta fall, och de stannade icke forran de hade upphunnit och ofvergatt Illinoisfloden. Svart-hoken uteblef emellertid, men aret derp& utbrot det s. k. Black Hawk-kriget, som pa nytt dref alia hvita p& flykten. Nar de, efter krigets slut, pa hosten atervande, funno de sina hvete- och majsfalt nedtrampade, kreaturen forsvunna och allt odelagdt. Afven aret 1833 atfoljdes af samma ode. Slutligen upp- horde stridigheterna, och dsl bygde de hvite, till yttermera visso, en liten 180 181 befastning & Princeton prari. Detta kallas i Bureau's hafder countieta forsta indiankrig. Det andra indiankriget, eller "second Black Hawk war," utbrot aret derpa. Nybyggarne, nu raknande omk. 30 familjer, fingo tidigt pa varen 1832 underrattelse derom, att hofdingen Black Hawk med sitt band var pa vag utfor Rock-floden for att med eld och svard hemsoka de hvite, hvadan guvernoren hade utsandt upprop om hjelp for dern, ehuru som det hette man "hoppas attaftaren skall aflopa somifjol." Men i medlet af Maj manad, nar folket var som bradast sysselsatt med vararbetet p& jorden. infann sig hos dem en gammal god, pti vanskaplig fot med de hvite staende indian, som hette Shaubena ocb berattade att Black Hawks man hade anlandt, inledt stridigheter och kunde forvan- tas med hvarje minut. Denna nyhet spred sig som en lopeld fran koja till koja, och nagra timmar senare hade hvarje nybyggare forsvunnit fran orten tagande sin kosa, en del till Peoria, en del till Springfield och iiagra till flennepin. Och lyckligt var det for dem, ty samma natt an- kom en indianskara, ledd af en halfblodsindian vid nainn Girty, och gastade hvarenda hydda i akt och mening att morda och plundra. De drogo sig da for tillfallet tillbaka, men aterkommo tidtals for att stjala svin och hons samt lura p;i nybyggarne, nar de aterkommo. P& s satt mordade de farmern Elias Phillips, pastor James Sample och hans hustru, hvilka tva senare de lefvande brande en half eng. mil vester om Princeton. Den 1 Sept. hade Black hawk blifvit fange och kriget dermed slu- tadt. Folket atervande da till sina hern och hardar, dem de funno skof- lade, kreaturen bortdrifna och tapporna forstorda. Mork var da utsig- ten for vintern. Men lyckligtvis voro grannarne i Putnam county bade villige och i stand att bibringa dem den hjelp de behofde. De bodde nu i lugn och ro ofver vintern, och med hopp om att taga igen den lidna skadan nasta ar. Men med varens ankouist kom ocksa Bureau countys tredje indiankrig, i det Potowatomies och Winnebagos ingingo forbund och infollo annu en gang p& de fa och fredlige nybyggarnes omrade. En ung hofding, som bodde nara den plats, der stadeu Rockford nu star, hade i det foregaende arets strid mistat sin hustru och ett barn, dem han nu aterkom att hamnas. S& troddes det atminstone, och nar man markte att de rode voro mera franstotande an vanligt i umganget med de hvite, att de utbytte sina djurskinn for ammunition, forsummade att utsa sin majs o. s. v.. och nar de slutligen samlade sig till en radplagning i Devils Gn!n 7 e nar nybyggarne iakttogo alia dessa tidens tecken, an- sago de krig sta for dorren och bast vara att fly, hvilket de gjorde, der- med forekoniiiiande all blodsutgjutelse den gangen. Manga af dem blefvo nu sa tr5tte af dessa arligen aterkomuiande oroligheter, att de en gang for alia ofvergafvo sina klam for att soka sin lycka i fredligare 182 nejder. De, hvilka atervande, omgafvo sina hem med pallisader, och & Princeton prari bygdes en liten fiistning, hvaraf leraningarne annu lara vara synliga der Ive Doolittles hus star i Princeton. Ifran den tiden har likval intet indiankrig agt rum i Bureau, som nu ligger helt och ballet under civilisationens valde, endast drommande om de handelser^ som tilldrogo sig pa dess mark for blott 40 ar sedan. Der. den forsta stockhyddan stod, star nu en blomstrande by, och indianernes wigwams ha lemnat rum for eleganta hus, kyrkor, undervisningsverk och andra inrattningar, som tillsammans bilda vackra och frainatskridande stader. Till county organiserades Bureau i Febr. 1837, i Juni samma ar holls val for embetsman och i Aug. holls domstol i Princeton Countiet ar indeladt i 23 hela och 2 delar af "towns," tillsammans utgb'rande 868 qv. mil eller sektioner, saledes 555,520 acres. Den forsta predikan i Burea holls, tror man af en baptist vid namn Wigley, som besokte orten sa tidigt som 1814 i egenskap af missionar ibland indianerna, dem han dopte i Bureau Creek. 1834 holls det forsta stora lagermotet. Platsen var en stor lund litet vester om Princeton. Fore 1851 fans ingen jernbana i countiet, men da bygdes en sadan fran Chicago till Rock Island, tagande sin vag igenom en del af Bureau. 1854 kom Chicago Burlington Quincy-banan till stand, hvilken loper 42 mil pa Bureaus mark. Rushville Buda-banan hedrar Bureau med 7 mil. Tre andra banor stryka igenom detta county. I politiskt han- seende ar B. republikanskt och lemnar mer an dels fran 1,500 till 2,000 rep. rosters ofvervigt vid valen. STADEN PRINCETON. Nar man f ardas vester pa Chicago Burlington Quincy-banan, traffar man ingen storre svensk koloni, innau man framkomrner till Princeton, da man ar 105 mil fran den stora Illinois-staden. Staden ar en af de vackrast belagna i stateii. Den ligger pa en hoglandt trakt och ar omkransad af en vacker skog, som bildar en halfcirkel kring dess sodra och ostra sida. Princetons historia borjar med aret 1832, da stadsplanen utlades och de forsta husen bygdes. Man hade val da ingen aning om den framtid, som vantade platsen, ty annars hade man nog icke salt hustomter for det, afven pa den tiden, laga priset af $2.50 per acre, med 6 manaders anstand for betalningen, hvilka vilkor and& icke lockade nagra svarmar af kopare, eftersom det atgick flera ar iunan den for tomter asidosatta marken hade afyttrats. En stockhydda (log cabin) var det forsta bygnadsforetaget. Det bygdes af en som hette S. D. Cartwright a en nu ledig tomt straxt norr om den plats, hvant Congregational-kyrkan f. n. star. Att har lemna detaljskildringar ofver stadens utveckling ifran denna riuga och visst icke lofvande borjan till hvad den nu ar, dertill kunna vi icke lemna rum i denna bok. Vare det nog att namna det Princeton har ett 1845 bygdt och 1860 ombygdt ganska statligt ki Court-house" eller radhus, fangelse med sheriffsresidens och en hogskolebygnad, som kostat omkr. $65.000. I handelsvag ar den val lottad med 7 larftskramhandelshus, 13 "gro ceries 1 ' eller hokarbodar, 4 jernkramvaruaftarer, 3 skobutiker, 4 juvele- rare, 3 tryckerier och 2 veckotidningar, 2 mjolqvarnar, 2 plogfabriker, 13 kyrkor och emellan 4 och 5 tusen invanare. Dessutom finnas har 3 goda bankinrattningar, manga eleganta residenser och atskilliga bil- dande foreningar. i och omkring Princeton aro i antal omkring 2,000. Den aldste af desse ar A. P. Anderson fran Horn socken i Ostergothland. Han anlande till landet 1849. Med familjen for han d& direkte till Peru och begaf sig derif'ran ensam till Andover med hopp och forvantan att der traffa na- gra sliigtingar men val der, fann han att de alia hade afgatt med doden. Han begaf sig nu genast tillbaka till Peru och reste derifran med de sina till Princeton, dit han anlande sommaren 1850 och hvarest har> 183 184 annu lefver, 71 ar gammal, frisk och kry, hvilket ocksa kan sagas om hustrun. Hans aldsta, barn, en son, har sedan manga ar varit bosatt i Kalifornien. Fore A. funnos pa platsen 5 svenskar. Utaf dem var en mr Bur- geson, nu hemma i Andover, den forst ankomne, eniedan ban hade kom- mit med rev. Pillsbury, i bvars tjenst ban i borjan stod. Samtidigt ar- betade en svensk yngling for den sen are ryktbare abolitionisten Owen Lovejoy. I stadens hotell tjenade da afven en svensk flicka, som maste hafva varit Sigrid Norell fran Bergsjo i Helsingland, som blef gift med A. J. Field fran Linkopings Ian 1859. Den femte var Eric Wester, som intraffade i P. 1850. Som denne W. var en ovanlig karaktar, fa vi bar lof att egna bonom nagot mer an en flyktig notis. Hans ratta namn var Westergren. Nar ban ofvergaf Sverge, ar holjdt i morker, men man vet, att staden N.ew Orleans var bans forsta uppehallsort i detta land. Hans forsta upptradande ibland landsmannen i vestern var 1848, da ban, i sallskap med tva andra af ven- tyrare (den i Bisbop Hill-skissen omberattade Root eller Ruth och en vid namn Zimmerman, som lik R. pastod sig bafva i Sverge erballit mi- litarisk bildning samt tjenat i franska arm6n under falttaget i Algiers) anlande till Bishop Hill. Men har stannade W. icke lange; ban spordes kort derefter i Wisconsin, bvaremot Z. begaf sig till Kalifornien. I Wisconsin lar W. bafva umgatts mycket med norrmannen-, dem ban, hvilken emellanat gjorde sitt uppeballe sasom barberare, lar bafva "ra- kat" pa manga satt, ett pastaende, som ej kan betviflas, nar man blir bekant med bans senare bedrifter och den handelse, som kom bonom att tanka pa utvandring. Rorande den senare delen ma genast namnas. att vi ga nu efter berattelserna ban i egenskap af vaktmastare vid Svenska Riksbanken en gang afskickades fran Stockholm till Helsingor for att uppkopa ett storre lumpforrM for Tumba pappersbruk, der papperet for bankens sedlar tillverkades. I stallet tog ban da pennin- garne och for till Amerika. Fran Wisconsin graviterade ban till Peru i Illinois, bvarifran ban kom till Princeton pa varen 1850, sa fattig, att ban icke kunde betala frakten for sin medhafda barberarestol. Men ban var rik pa foretagsamhet och kuep, och ban fann snart att Prince- ton var ett lika godt fait som nagon annan ort for dessa egenskaper- En rik kopman forbjelpte honom till ett litet cigarrlager, bvarmed ban oppnade aftar i ett u shanty," bvilken aftar, vattnad af whisky, slog rot, blomstrade ocb bar frukt. Handeln antog allt storre dimensioner och krafde snart en storre lokal, som den ocksa fick; den omfattade nu na- stan allt: klader, niatvaror, skodon, jernkrara, tobak och whisky. Slut- ligen vardt Princeton tor trangt for bans affiirstalanger, och ban etable- rade da i Galesburg en "branch-butik." Sa gick allt till 1856. Aret derpa inlat ban sig pa bankaffarsgebitet, i det ban gick i bolag med 185 Bishop Hill-kolonien om "The Western Exchange"-foretaget, som var etfc af den tidens "wild cat enterprises. 1 ' Men han kullbyterade samma ar. 1858 tog han nytt tag, men fallerade igen; borjade ater 1859, men endast for att annu en gang "uppgifva staten," hvilket han i verklighe- ten dock icke gjorde, emedan han efter cessionen hade egendom nog att kuuna hafva betalt sina skulder. Med $1,700 och en koffert full af re- volvrar begaf han sig, som han uppgaf, till Chicago, men for emellertid till Dallas i Texas, hvarest eller deromkring han nu lar finnas i daliga omstandigheter. Hade han varit arlig, skulle det hafva gatt val for ho- noui, ty med sin ovanliga energi och ej oansenliga formaga vande han allt som han tog hand om till lycka och framgang, hjelpt dervid af en patagen gudsfruktan ; men han, liksom alia andra skalmar, saknade f or- magan eller viljan att noja sig med hagonting, hvadan han "skjot ofver market 1 ' och gick under. Ett halft ar senare an Wester ankommo till Princeton Hans Kamel, en vid namn Simeon, Olof Johnson, en viss Soderstrom o. And. Larson, alia fran Bergsjo i Helsingland och alia med familjer, utom Simeon. Hela Kamel-familjen ar nu dod. Hvar Simeon tog vagen, vet ingen. Soderstrom for efter nagra ar till Iowa eller Minnesota. Olof Johnson vardt den f orste landegaren harstades samt lefde och frodades sasom farmer 25 i trakten, men ar nu bosatt i narheten af Humboldt, Kansas, der han nu lar ega stora jordegendomar, och vesterut harifran begaf sig And. Larson for manga r sedan. Nast i ordningen kommo, 1851, Lars Magnus Spake fran Djusdala i Smaland, jemte hustru, 2 soner och en dotter, Jakob Nyman med fa- milj fran Tjarstad i Linkopings Ian, och Nels Johan Nelson fran Djurs- dala. Familjen Spake hade kommit till Amerika 1849 och uppehallit sig en tid i Chicago, der den var med att bilda stadens forsta svenska kyrkforsamling, namligen den af Unionius till stand bragta Ansgarii- forsamlingen. Fadren ar for lange sedan dod, men enkan bor har annu; aldste sonen drifver rorelse harstades, den andre ar i Galesburg och der ar ocksa dottern, gift med J. F. Anderson. Jacob Nyman ar db'd, af- ven han; men enkan och sonen Johan finnas annu vid lif i P. Nels J. Nelson ar ocksa i lifvet saint sysselsatt med affarer pa platsen. Aret 1852 medforde till Princeton foljande svenskar: C. M. Skold, en ogift man fran Vestra Ryd, Anders P. Damm med 6 barn fran Asby i Ostergothland, Ake Nelson med hustru och 2 barn fran Skilne, S. Frid och hustru fran Wa i Skane, Pehr Christian Anderson fran Elfsborgs *lan, Johan Anderson fran Stockholm, Nils Lindeblad fr